Carl Linnaeus. Kopparstick av A Ehrensvärd 1740
Redan 1741 - året före Faggot och arton år före Linnés uttalande – framfördes en likartad uppfattning av Lars Roberg (1664-1742): ”En beskrivning af en province utan chartor och afritningar är intet behagelig.” Lars Roberg, som var medicine professor i Uppsala och en av Linnés lärare, intresserade sig vid denna tid för topografiska frågeställningar och hade ett samarbete med assessor Johannes Pihl på Gotland samt kontakter med Jöran (eller Georg) WALLIN, superintendent (biskop) på Gotland vid tiden för Linnés besök. Såväl Wallin som Pihl var engagerade i en topografisk kartläggning av Gotland.
Ännu 1757, när Abraham Hülphers [Vem var Abraham Abrahamsson Hülphers?] gjorde sin resa i Dalarna, hade resenären på sin höjd tillgång till översiktskartor av enkelt slag. För besök utanför stora färdvägen fick man anlita ortens vägvisare, människor med god lokalkännedom. Kartor i större skala saknades på det hela taget. Isak Fehr har sammanfattat situationen på följande sätt: ”Öfver intet af de landskap, som Linné genomforskade på sina resor, fanns då han företog dem, någon svensk karta utgifven. Ej heller har han haft tillgång till några handritade kartor.”
Sju kartor av varierande karaktär är på ett eller annat sätt förknippade med Linnés landskapsresor:
1.
En av Linné egenhändigt tecknad karta över Lapplandsresans färdväg. Den med blyerts tecknade kartan ingår inte i dagboken från resan och antas vara utförd efter resans fullbordan. Theodor Fries skriver följande om kartorna i sin utgåva av Iter Lapponicum: ”Bifogats hafva ock trenne bland Linnémanuskripten i London anträffade kartor. En av dem är af Linné med blyertspenna konstlöst verkställd med ledning av någon gammal karta, och härpå har han, antagligen efter hemkomsten, utprickat hela den väg, som han tillryggalagt från och åter tillbaka till Uppsala.” En faksimilupplaga utgiven av Kungliga Skytteanska Sällskapet innehåller en avbildning av denna karta.
2. och 3.
Två kartor från 1660-talet av lantmätaren O S Nauclér över Lule älv och Torne älv. Kartorna anses ha medförts under åtminstone delar av Lapplandsresan. Vem som försett Linné med dessa kartor är obekant. Theodor Fries skriver följande om kartorna i sin utgåva av Iter Lapponicum: ”Bifogats hafva ock trenne bland Linnémanuskripten i London anträffade kartor. (...) De begge andra kartorna äro däremot synnerligen väl uppgjorda av lantmätaren O S Nauclér [1626-1706] och havfa utan tvifvel af Linné medförts under färden. Den ena af dem [över Lule älv] finnes ock infästad i den ofvan omtalade volymen, under det att den andra [Torne älv], jämte pass och rekommendationsskrifvelser, intill nuvarande tid legat förvarad inom dagbokens gamla skinnpermar.” Nauclérs båda kartor finns avbildare i en artikel av Sigurd Fries i Thule (2005).
4.
En odaterad och osignerad karta över Dalarna. Enligt Arvid Uggla är kartan troligen från 1600-talet. Den tryckta reseberättelsen saknar kartbilaga. Handskriften däremot innehåller enligt Arvid Uggla en handritad karta med titeln Geographisch Afrijtningh af Öster och Väster Dalarna sampt Särna och Idre Sochnar med thess Siögar Elfwer och Strömar. Enligt Arvid Uggla medförde Linné kartan över Öster- och Wästerdalarna på sin resa genom Dalarna ”varom vikningen såväl som smutsfläckar bära vittne”. Uggla antar att det var landshövding Nils Reuterholm i Falun som ställt denna karta till Linnés förfogande. Uggla menar emellertid att mycken hjälp kan Linné inte ha haft av den tillhandahållna kartan vid planeringen av färdvägen i Dalarna. Han var nog mest beroende av upplysningar från befolkningen och från anlitade lokala vägvisare. Kartan avbildas av såväl Uggla (1953) som av Bo G Nilsson (1978).
5. och 6.
Två odaterade och osignerade kartor över Öland och Gotland tillägnade Jacob Faggot. I förordet till reseskildringen skriver Linné följande: ”Charterna öfwer Gottland och Öland bör min Läsare tillskrifva den wittra Inspector Jacob Faggot uti Lantmäteri Contoiret, som at giöra detta lilla wärk så mycket tydeligare har mig dem lemnat.” Bruno Svedäng anser att Jacob Faggot hade låtit rita kartorna över Öland och Gotland för att underlätta Linnés resa, således innan resan företogs. Eftersom kartorna är odaterade kan de ha tillkommit före resan (1741) eller under tiden mellan resan och publiceringen av reseskildringen (1745). På ölandskartan finns kustvägen inlagd. Ölandskartan påminner om den postkarta som tillkom vid ungefär denna tid. Öland har på båda kartorna den ålderdomliga, något bananformade utseendet. På gotlandskartan finns inga vägar inlagda. Däremot finns en markering av en möjligen tilltänkt ”ridstig” runt hela ön, en stig som på flera sätt avviker från den av Linné i den tryckta texten redovisade färdvägen.
7.
En odaterad och osignerad karta över Skåne tillägnad Jacob Faggot. Linné skriver i förordet till reseberättelsen: ”Chartan öfwer Skåne hafwe wi att tacka Herr Öfwer-Directeuren Jac. Faggot före, som af nit för Wetenskaper, af kärlek för sina Landsmän och af gammal Wänskap för mig, henne aftagit.” Kartan anses vara en förenklad version av Gerhard Buhrmans karta över Skåne från år 1684. Faggot hade återigen, skriver Fehr, försett Linné med en karta, vilket emellertid hade skett först efter resans fullbordande. Isac Fehr anser att under den skånska resan (1749) hade Linné i stället med sig Georg Biurmans Vägvisare med karta.
Två av de sju kartorna, de över Öland och Skåne, är signerade av Carl Bergquist (1711-1781), kopparstickare vid Kungliga Vetenskapsakademien. Bergquist medverkade som kopparstickare även i den tryckta Västgötaresan (vilken dock saknar karta) och förekommer dessutom som kopparstickare i flera andra sammanhang såsom Biurmans Vägvisare och Nils Strömcronas sjökort. Faggot själv nämner inte kartorna över Öland och Gotland i samband med att han inför Kungliga Vetenskapsakademien redovisar Lantmäterikontorets arbete med landskapskartor (1747).
Resan till Västergötland är den enda landskapsresan där det inte finns något efterlämnat eller av Linné omnämnt kartmaterial. Natanael Beckman har i ett nytryck av Västgötaresan från 1928 infogat en kartbilaga bestående av ett utsnitt ur Biurmans Vägvisare från 1743. I ett förord till 1973 års faksimilupplaga av Biurmans Vägvisare skriver Uno Lindgren att högst sannolikt hade Linnaeus denna vägvisare i fickan då han företog sina resor till Västergötland och Bohuslän 1746 och Skåne 1749. Arvid Uggla å sin sida anser att Västgötaresan företagits utan tillfredsställande karta och att Linné nog mest var beroende av upplysningar från befolkningen och från anlitade vägvisare.
