Jacob Faggots gotlandskarta -

planerad resväg, efterhandskonstruktion eller

enbart prydnad?

Texten tidigare publicerad i Gotländskt Arkiv 2006


Linnés landskapsresor - en översikt

Linnés inhemska resande inleds 1732 med en resa till landets nordligaste delar, den så kallade Lapplandsresan. Reseskildringen Iter Lapponicum skrevs på latin, översattes till engelska 1811, och publicerades på svenska först 1889, således flera år efter Linnés död. Någon kartbilaga existerade inte. Två år senare (1734) reser Linné till Dalarna. Reseberättelsen Iter Dalekarlicum är skriven på latin, och utkommer på svenska först 1889. Även denna gång saknas kartbilaga . [Handskriften däremot innehåller enligt Arvid Uggla (1953) - och återgivet av Bo G Nilsson (1978) - en handritad karta med titeln Geographisch Afrijtningh af Öster och Väster Dalarna sampt Särna och Idre Sochnar med thess Siögar Elfwer och Strömar. Uggla antar att det var landshövding Reuterholm i Falun som ställt den till förfogande. Kartan avbildas i båda verken.]

Sju år senare (1741) företas resan till Öland och Gotland. Den kombinerade reseberättelsen Carl Linnaei Öländska och gotländska resa skrivs direkt på svenska men utkommer först 1745. Reseberättelsen är försedd med kartor över Öland och Gotland tillägnade Jacob Faggot. Redan året efter (1746) reser Linné till Västergötland. Reseberättelsen, Västgötaresan, skrivs på svenska och publiceras 1747 utan kartbilaga.

Den sista av Linnés landskapsresor sker 1749 och företas till Skåne. Reseberättelsen, Skåneresan, skriven på svenska publiceras 1751 och är försedd med en "Charta öfver Hertigdömet Skåne" av Jacob Faggot. [Carl Linnaei Skånska Resa, på Höga Öfwerhetens Befallning Förrättad År 1749, Stockholm 1751 faksimil 1956] Kartan uppges vara en förenklad version av Gerhard Buhrmanns karta över Skåne från år 1684.


Eftervärldens spörsmål

Måns Mannerfelt (1946) har - grundat på oklarheter i Linnés Västgötaresa - formulerat tolv spörsmål kring bland annat Linnés användning av kartor:

    1. Reste Linné och hans följeslagare efter en i förväg uppgjord plan? Kunde en dylik följas?

Om så var fallet, var denna plan i detalj uppgjord?

    1. Medfördes vägvisare och kartor?

    2. Hade man i förväg ordnat för nattkvarter och gjort överenskommelser med värdarna eller åtminstone strax före ankomsten sänt förebud? Eller for man mera "på en höft"?

    3. Hade man egna hästar eller inte?

    4. Om man inte hade egna hästar, var och hur skedde då hästbytena?

    5. Red man eller åkte man? Eller var resan en kombination av dessa två färdsätt?

    6. Hur medfördes packningen? På klövjehästar? Om man red och använde på orten anskaffade hållhästar, hur återfördes då dessa efter användandet?

    7. Om man åkte, medförde man då egna fordon?

    8. Vad vet man om start och mål för resorna i allmänhet samt tid härför? Vad vet man om raster och uppehåll?

    9. Matförhållanden? Hade man med matsäck?

    10. Klädsel?

    11. Höll man under resan kontakt med hemmavarande släktingar, myndigheter o.s.v.? Hade man uppgivit adresser samt ordnat med postmottagning, respektive eftersändning?


Gotlandsresan och gotlandskartan

Den 22 juni 1741 (enligt den gamla kalendern*) anländer Linné till Visby i sällskap av "sex utwalde unge herrar, som denna resa antaga på egen depence och för sin egen curieuxitet" för att på Svea Rikes Ständers uppdrag kartlägga naturresurser, fornminnen, med mera på Gotland. Resan runt Gotland tar sin början midsommardagen, söndagen den 24 juni. Linné lämnar Visby för att med sitt följe rida norrut längs västra sidan av ön, besöka Fårön längst i norr, fortsätta söderut längs öns östra sida, runda Hoburgen vid Gotlands sydspets och återvända till Visby på västra sidan av ön, med avstickare till Karlsöarna och en artighetsvisit vid landshövdingens residens, Kungsgården i Roma (dock utan att träffa landshövdingen).

* Dagboken följer den "gamla stilen", d.v.s. den tideräkning som tillämpades vid denna tidpunkt (en variant av den julianska kalendern). För att få rätt dag enligt den nutida (gregorianska) tideräkningen lägger man till elva dagar. Källa: Porsne, 1991

Redan år 1906 besvarade Isak Fehr det då ännu inte av Mannerfeldt formulerade spörsmålet "Medförde Linné vägvisare och kartor ?" Fehr skriver: "Öfver intet af de landskap, som Linné genomforskade på sina resor, fanns då han företog dem, någon svensk karta utgifven. Ej heller har han haft tillgång till några handritade kartor. En vägvisare fanns utgifven på svenska redan 1709 af Varnmark, men utan karta."

En annan uppfattning anför Bruno Svedäng (1990/1991): "Faggot hade låtit rita en karta över Öland och en över Gotland för att underlätta Linnés resa". Denna uppfattning tycks delas av Måns Mannerfelt (1946): "År 1743 hade den första någorlunda fullständiga vägvisaren över Sverige utgivits av trycket, författad av ingenjören Georg Biurman och försedd med approbation av Vetenskapsakademiens dåvarande sekreterare, Jacob Faggot, vilken redan till Ölands-Gotlands-resan försåg Linné med två översiktskartor av visserligen synnerligen enkelt slag."

I den tryckta reseberättelsen (1745) från den öländska och gotländska resan skriver Linné att (de båda osignerade *) Charterna öfwer Gottland och Öland bör min Läsare tillskrifva den wittra Inspector Jacob Faggot uti Lantmäteri Contoiret, som at giöra detta lilla wärk så mycket tydeligare har mig dem lemnat.

* I den tyska versionen av reseberättelsen (publicerad i Halle 1764) har gotlandskartan försetts med texten "Charte von Gothland gezeichnet von Jakob Faggot". Kartan återges i modifierad skick av Porsne, 1991

Lydelsen kan jämföras med motsvarande tillägnan i den Skånska Resan (tryckt 1751) i vilken Linné skriver att chartan öfwer Skåne hafwe wi att tacka Herr Öfwer-Directeuren Jac. Faggot före, som af nit för Wetenskaper, af kärlek för sina Landsmän och af gammal Wänskap för mig, henna aftagit.

I ingetdera faller redovisar Linné kartans tillkomsthistoria, kronologi eller det egentliga syftet med dessa kartor.


Jacob Faggot - gotlandskartans upphovsman och centralfigur i 1700-talets kartsverige

Jacob Faggot (född 1699) anställdes som lantmätare vid Lantmäterikontoret i Stockholm 1726. Han utnämndes till inspektor på samma ställe 1736 och till överdirektör och chef för kontorat 1747. Sedan ett tidigare publiceringsförbud för kartor upphävts tog han initiativ till att myndigheten började utge tryckta sådana. Faggot deltog livligt i tidens ekonomiska debatter och tog flera betydelsefulla initiativ. Han invaldes i Vetenskapsakademien vid dess tillkomst 1739 och tjänstgjorde som dess sekreterare i flera perioder. Han avled 1777.

Det tidiga 1700-talets nationella vägvisare och gotländska landskapskartor samt deras upphovsmän visas i tabellen nedanför. Kronologin berör främst Linnés resa till Gotland, existensen av relevanta kartor vid denna tid, samt givetvis centralfiguren på kartområdet Jacob Faggot.


Kronologi över gotländska landskapskartor och rikstäckande vägvisare m.m. under tidigt 1700-tal