Linnés reor i Sverige. Källa: Växter och djur, Sveriges Nationalatlas, 1996

Linné sammanfattar sina intryck och upplevelser på titelbladet till den ursprungligen på latin avfattade reseberättelsen Iter Lapponicum på följande vis – en sammanfattning som lika väl skulle kunna avse hela sviten av landskapsresor:

Småland har födt mig

Sverige har jag genom rest

Jordens 450 alnars djupa inälfvor beskodat

I wädrets högd till en mihl långt upklyfvet

Sommar och Winter på en dag åskodat och på samma

dag lefvat i

Moln har jag genom gåt

Werldsens ända har jag besökt

Solenes härberge öfver natten åskodat

Rest på ett åhr till lands 1000 mihl.

Två år efter resan till Lappland (1734) reser Linné till Dalarna. Sju år senare (1741) företas resan till Öland och Gotland. Den kombinerade reseberättelsen - Carl Linnaei Öländska och Gotländska resa - är den första som skrivs på svenska och utkommer först 1745. Redan året efter (1746) reser Linné till Västergötland. Tre år därefter (1949) genomför Linné den sista av sina landskapsresor, denna gång till Skåne. Avresan från Skåne den 2 augusti 1749 beskriver Linné på detta sätt: " … lämnade Skåne med så mycken längtan, som vi med nöje besett detta land, vilket icke allenast ibland alla svenska är det behagligaste, utan ock tävlar med de mesta i Europa".