Pressammandrag 1937

Vad skrevs i båtpressen om Ljungströmsbåten 1937?

(Stort tack till Björn L som sammanställt)

I På Kryss nr 2 1937 finns en patentansökan från F. Ljungström angående Ljungströmsriggen, kallad ”Anordning vid segel”. Den gällde lattor i seglen som var placerade parallellt med masten.

Han sökte även patent för ”Segelställ för fartyg” som handlade om den ostagade Ljungströmsriggen. På bilden finns fortfarande akterstaget kvar.

Segel och Motor presenterar Vingen 6 i en artikel.

”Den nya Ljungströmsbåtens rena linjespel är en fest för ögat, och skrovformen markeras ytterligare av den karakteristiska bordläggningen. Seglet har fått en hög, vacker profil och är nu enkelt och bland de många praktiska finesser, som finnas på båten lägger man på bilden nederst till vänster märke till den ena av de två rorkultarna och skjutluckan över sittbrunnen.” Seglet har lattor parallellt med masten.

I artikeln skriver man även ”Den intressanta lilla båten seglar utomordentligt lätt och oroar vattnet mycket lite.”

I ett senare nummer av Segel och Motor 1937 kommer en lång artikel om Ljungströmsskrovet kallad ”Ljungström contra Nordsjön”. Här presenterar man Fredrik Ljungströms tankar om att bygga fiskebåtar med Ljungströmsskrov. Fredrik L. har låtit bygga två modeller som var detaljtrogna i allt, i måttskala 1:4 (64-dels viktskala). Det är en Ljungströmsfiskebåt och en traditionell fiskebåt från västkusten. Till och med beslag har gjutits i en mindre skala! Den traditionella minitrålaren fick namnet ”Lill-Sonja” ”… såg urkomisk ut, ty hon var absolut naturtrogen men ej större än en eka av mindre sorten.”

Fredriks tanke är att en fiskebåt ska kunna klara sig antingen för motor eller för segel. De traditionella fiskebåtarnas stödsegel var inte till någon hjälp vid motorhaverier. Fiskarna som såg testerna ”…uttalade sitt omedelbara och kraftiga gillande av Ljungströmsskrovet. Det är, på sitt sätt, ett omdöme som är lika mycket värt som teknikernas, ty Bohusfiskarna har gammalt rykte om sig att höra till världens främsta sjöfolk, och han vet när han ser en bra båt.”

Testet talade så till Ljungströmsskrovets fördel att Fredrik L. lät kalla in en sakkunnig kontrollant från Ingenjörsvetenskapsakademin. ”Lill- Sonja” gjorde 50% större motstånd i vattnet och vid motortesten gick Ljungströmsbåten ca. en knop fortare. ”Hissades så segel, var det inte längre fråga om någon jämförelse.” I krabb sjögång tog ”Lill-Sonja” så mycket vatten över sig att man fick sakta ner, medan Ljungströmmaren gick för full maskin ”…utan att få vatten på däck.”

”De Fiskebäckskilsbor som hjälpte till vid proven och manövrerade båtarna tog särskilt starkt intryck av L-båtens förmåga att reda sig i sjön och kunde inte nog understryka hur mycket bättre hon var. ”De kan ingen begripa vilken skillnad det var” sade en av dem gång efter annan.”

Ändå byggdes vad vi vet endast en fullskalig fiskebåt i Norge med L-skrovet!

Senare 1937 skriver Fredrik Ljungström en artikel i Segel och Motor under rubriken ”Ett triangeldrama”

Fredrik L. ”…blottar därvid på ett övertygande sätt de nuvarande reglernas fullständiga brist på rättvisa och förnuft.” Han påvisar där att reglerna gör att utvecklingen av seglen står stilla ”…..de sterilt uniforma och mindre sjömansmässiga riggarna på våra kappseglare.”

Sedan följer en lång vetenskaplig artikel om seglens utformning.

Senare skriver Segel och Motor om sommaren seglingar med en Ljungströmsriggad B 22:a.

”En Ljungströmsriggad 22:a sveper som ett yrväder undan en hård nordlig vind. Hon och hennes syster ha gett stoff till mycket av säsongens diskussion. Överlägsna i hård vind, svagare i lätt vind, ha de på det hela taget visat sig ungefär jämförliga med de bästa B 22:orna med vanlig rigg.”

Motor och Segel följer även med på en segling med Voila IV som är 12,11m lång traditionell segelbåt, bland annat utrustad med stormsegel av Ljungströmstyp. ”Stormseglen äro av Ljungströmstypen med starkt insvängt, wireförsett akterlik, och underliken på stor och mesan ha djupa kappor, som snöras runt de ordinarie seglen på sina bommar.”

Senare på året publicerar Segel och Motor en omfattande vetenskaplig artikel skriven av Fredrik Ljungström ”Seglingstekniska grundbegrepp”. Det är en tungt vetenskaplig artikel om vindens strömning kring mast och segel. Delvis är artikeln på engelska! Den avslutas med en vacker bild på Vingen 5 (med akterstag).

Seglarbladet sammanfattar året seglingar med Ljungströmsriggen och de kommande förändringar som görs till nästa års utlottningsbåt. Seglet ska rundas mer nedåt och lutningen på masten ökas. Masten görs även något längre.

Aste Sandén gör ett debattinlägg och går till försvar för Ljungströmsriggen utifrån sommarens seglingar med B:22orna. Herr red. Sahlin har tydligen haft åsikter om riggen utan att ha tillfrågat de skeppare som seglat med den. ”Sakta i backarna herrar kritiker ”Bräck me focka ett slag” ni som kan.”

”Otvivelaktigt äro en del uttalanden i kritiken befogade, därom råder inget tvivel, men detta gäller i första hand den rent mekaniska anordningen. Principen i segelföringen är riktig, det har erfarenheten visat. Den mekaniska anordningen kommer att undan för undan förbättras, den saken sköter nog herr Ljungström om. När konstruktionen är färdig bliver riggen idealisk för den som vill segla fort, bekvämt och med största möjliga säkerhet. Den som merendels är van vid att få segla ensam sätter stort värde på det sistnämnda.”

I ett senare nummer fortsätter debatten. Per Risberg uttalar att ” han tror absolut på L-riggens framtid. Rom byggdes ej på en dag. Hur såg inte de första bilarna ut? Hur var det inte när folk skulle gå över från knäppkängor till snörskor? Riggen är ej färdig ännu, men den bli!”

I Seglarbladet 1937:12 sammanfattas ”Två års segling med Ljungströmsrigg” Artikeln är skriven av Aste Sandén som seglat 1936 års utlottningsbåt, en B:22a med Ljungströmsrigg. Han avslutar med ” Ni som bestämma om hur saker och ting ska se ut, låt L-riggen få sin chans, det är den värd!”

Björn Littmarck 2013