Scheherazade

Yawl, den största Ljungströmkryssaren och den enda tvåmastaren.

Byggd på Falkenbergs varv för Olof Skantze, bryggmästare på bryggeriet Falken.

Sjösatt 1948.

Uppgifterna nedan hämtade från vykortet Skantze tryckte upp

LÖA 15 meter

Lvl 11,05 meter

Bredd 3,3 meter

Djup 2,45 meter

Deplacement 11 ton

Segelyta 68 kvm

Stormast 20 m, roterande (elmotordriven) med 57,5 kvm enkelsegel

Mesanmast 10 m, roterande med dubbelsegel 2x10 kvm

Peter skriver om mesanseglet att det:

"s. a. s. låg om masten som var kullagrad. Skothornet hölls ut av en intern bom som alltså höll ut skothornet och därmed seglet. Seglet kunde inte revas som följd av detta. Fredrik Ljungström beskriver dess funktion att vara ett luftroder som blanserar båten. Detta fungerade bra och båten var inte lovgirig alls. Man reglerade detta med skotningen av mesanen. Akter om mesanmasten fanns ett mindre ankarspel och till detta löpte mesanskotet."

Klicka på bilden för förstoring. Det är den värd!

På slipen strax före sjösättning

Utanför Skrea Strand

Peter skriver vidare:

"Pappa frågade Fredrik L om han ville göra ett förslag på en 15m stor L-båt vilket denne var positiv till. Detta framgår av ett brev som jag har kopia av.

Båten kom att byggas på Falkenbergs varv som upplät plats. Pappa städslade en mycket duktig timmerman-snickare som hette Axel Fredriksson som byggde båten. Till sin hjälp hade han en man som hette Edvin Krok som också var timmerman och hade varit skeppare tidigare i livet. Dessa anställdes senare som timmermän-snickare av bryggeriet.

Pappa kallade sig inte direktör vilket hans broder Erland var fast han kallades disponent. Pappas titel var bryggmästare vilket betyder att han var teknisk chef på bryggeriet Falken.

Den 20 m höga masten limmades av Oregon pine-stavar av ett företag i Vallberga i södra Halland. Den forslades sedan hem till Falkenberg och pallades upp hemma i trädgården och hyvlades till cirkulärt tvärsnitt.

Scheherazade sjösattes i maj 1948 och blev seglingsklar i augusti samma år.

Pappa hade en bekant i USA som var fotograf och hjälpte honom att komma i kontakt med en segelmakare som hette Ratsey. Huruvida denna sydde seglet vet jag inte. I det sammanhanget kom frågan upp om båten skulle presenteras för tidskriften Yachting vilket skedde. Men när det reportaget flöt in vet jag inte och har ingen kopia av artikeln men vi hade den givetvis hemma. Någon gång 1948 tror jag.

Scheherazade hade 7 kojplatser. I rummet som stormasten penetrerade fanns två kojer. Stormasten var kullagrad och vreds av en elmotor som varit startmotor i en bil. Huruvida masten gick att veva runt vid strömbortfall vet jag inte men har inget minne av detta.

Salongen hade fyra kojer av vilka två var Pullmankojer d v s kunde fällas ner då behov uppstod.

Akter om salongen var dels byssan med gasspis och kyl, vask mm. På styrbordsidan fanns en stickkoj som alltså låg under däck vid sidan om sittbrunnen. Skepparens koj. BB om sittbrunnen kunde man ta sig akterut där motor och bränsletank mm fanns samt där mesanmasten stack ner och också var kullagrad. Där uppträdde förmodligen explosionen som startade branden.

Jag minns vid motorgång att man var noga med att kolla motorns kylning då överhettning var skadligt. Enlig polisrapport från olyckan framhålls att motorns kylning kollades regelbundet varje halvtimma. Även propelleraxellagren övervakades manuellt minns jag.

Gas till spis fanns i förpiken och leddes i ledning till byssan. Förpiken hade ingen kommunikation med övriga båtens inre utan nåddes bara genom förluckan i däcket.

Scheherazade var mycket lättseglad trots sin storlek och det förekom att pappa seglade den 11 ton stora båten ensam. Allt kunde manövreras från sittbrunnen. Denna var dessutom självlänsande. Det enda man behövde anstränga sig med var skotningen men skotet var utväxlat fyra gånger så en man klarade detta utan vinch vill jag minnas. Hon kunde som Ljungströmbåt gå mycket högt i vind. Det var roligt att kryssa upp för Ätran med henne och slå nära kajerna då ju aktern inte svängde ut i giren. Så kunde man skrämma andra seglare som låg vid kajen.

Vad gäller olyckan som ledde till hennes undergång pingsten 1954 så gällde att man var på väg hem från danska Laesö. På något sätt hade fallet till storen lossnat i toppen och man tvangs går hem för motor. Någon närmare utredning av vad som hände som startade branden har inte gjorts men jag har polisens förhör med de inblandade vuxna. Min syster och broder som var med blev inte polisförhörda. Men båda fick brännskador minns jag.

De ombordvarande tog sig ner i dingen som följde med och plockades upp av en engelsman som passerade, hon hette Horsa. De räddade togs i land i Torekov av livräddningsbåten B Ingelson. Skepparen på den var dessutom bekant med pappa. Därför hänger Scheherazades frälsarkrans i det öppna sjöfartsmuseet i Torekov än i dag. Några vrakdelar efter henne har inte hittats vad vi känner till. Vi avstod från att leta reda henne för att ev bärga båt o pappa. Att ligga kvar på havets botten tyckte vi var en död som han skulle ha gillat. Olycka skedde 7 juni 1954."

Scheherazade blev vrak då det inträffade en explosion i motorrummet. En man flög överbord. Övriga fem ur familjebesättningen kunde räddas men Skantze själv gick till botten när Scheherazade snabbt sjönk.

Peter igen: "Ingela och min yngre broder Frank var med och sådant minne önskar jag ingen. Båten gick för motor då storfallet hade rappat ur. Plötsligt hörs en smäll och strax efter börjar det brinna. Båtens hjälpmotor var en bensinmotor och sannolikt var det något fel på bensinförsörjningen gissar jag. Den precisa orsaken vet vi inte. Pappa låg nere och vilade sig och kom inte upp när de andra försökte kontakta honom. Han var hjärtsvag och kanske övermannades han av brandgaserna men ingen vet."