Historik

Det här är ett försök av undertecknad att berätta om Klintens Båtklubb och dess utveckling under de 75 år som gått och det fantastiska arbete av medlemmarna som skapat den. Då 1932 fans inget av det som i dag är klubbområdet, bara en stenig strand nedanför berget norr om ladan där 8–10 st höll till med sina små båtar. 1933 bestämde man sig för att bilda en båtklubb, Rikard Hillgren, Edvin Elmefors m.fl. var bland grundarna. Klubben döptes till Klintens BK eftersom det dåvarande postutdelningsområdet hette Klinten samt att ångbåtsbryggan invid också heter Klinten. En brygga som då hade reguljär ångbåtstrafik med flera turer per dag. Klintens brygga hade bara några år tidigare blivit av med sin Pressbyråkiosk. Klinten har ett mycket gammalt namn i området. Från början var det ett torp tillhörande Stora Björknäs gård.

Snart satte medlemmarna igång med att fylla ut för att få till en uppläggningsplats för ett 10-tal båtar. En slip byggdes också. Den gick vinkelrätt mot den nuvarande. Ett handvevat spel sattes upp på berget norr om ladan. Så småningom började man även bygga en stor T-formad brygga på pålar, vilket skedde på vintern från isen, ett stort arbete med tanke på det låga medlemsantalet, och de långa arbetstiderna folk hade på den tiden.

I mitten på 50-talet var dock allt för trångt. Boo kommun planerade samtidigt för sitt första reningsverk. Det skulle byggas i berget intill brostugan och påbörjades samtidigt som klubben ansökte hos Sjöfartsverket om pengar från bensinskattefonden för utbyggnad och förbättringar av hamnen.

Klubbmedlemmarna gjorde en enastående fin insats när man tog hand om all sprängsten från det nya reningsverket. Sprängstenen användes till den nuvarande uppläggningsplatsen, alla medlemmar hade arbetsplikt att hjälpa till och köra ut sten och jämna till planen, vilket var till stor hjälp för klubben, och inte minst för kommunen, som slapp dyra transport- och tippkostnader. Den nuvarande stora bryggan och slipen byggdes sedan av Sjöfartsverket till en kostnad av cirka 120 000 kr.

Några av dem som hade förtroendeuppdrag på den tiden var Harry Warnemo, Sven StoIt, Tarbjörn Petersson, Åke Rosin med flera. Klubben blev tidigt med i båtorganisationer. Det fanns en som hette Stockholms Motorbåtförbund i dess årsskrift från 1945 finns vi med.

På 1950-talet bildades Nacka förenade båtklubbar. När Boo kommun tvingades gå ihop med Nacka 1971, så gick klubben ganska snart med i NFBK.

NFBK arrenderar sedan många år en vik på Härsö, av Pedersén på Erstavik. Härsö är alltså vår klubbholme. Genom åren har vi varit rätt aktiva i styrelsen för Nacka förenade båtklubbar.

Arrendekontrakt för klubbområdet upprättades 1957 med Boo kommun på 25 år med en årskostnad på en krona. Man lär ha betalt för alla 25 åren på en gång kontant. Det fanns klausuler om förlängningar så kontraktet gällde ända in till mitten på 90-talet. På 60-talet fick klubben överta ladan från Vägverket, där allt vintermaterial lagras på somrarna, jollar och master på vintrarna. Styrelsen hade även ett litet kontor bakom den gröna dörren där inne.

I slutet på 60-talet blev jag medlem, och då var John-Erik Landelius ordförande (tror jag) och Evert Häggborn hamnkapten. Bryggan vid klubbhuset byggdes med en motorkran intill. Så småningom fick klubben disponera nedre våningen i brostugan. I övervåningen bodde Kalle Åkerblom ganska så omodernt, vedspis i köket inget vatten och avlopp, torrdass i ladan.

Gustav Olsson var nog ordförande under nästan hela 70-talet och Ove Nordberg hamnkapten. Därefter kom Thure Larsson som ordförande. I takt med att tillgångarna ökade så tillkom reparationsarbeten. Takstolar i ladan byts, sliprälsen i sjön tas upp och renoveras.

I mitten på 70-talet så började man ta upp båtarna med mobilkran. Båtupptagningarna som förr tog flera helger i anspråk gick nu på en dag. Norra bryggområdet hyrs av stiftelsen Solklinten, någon brygga fanns inte där till en början. Den byggdes i mitten på 80-talet.

Styrelse och hamnkaptenerna hade ett styvt jobb med att organisera allt med den knappa ekonomi klubben hade. 1983 väljs undertecknad till ordförande.

Norra bryggan byggs och så småningom får vi överta det ena av de gamla badhusen. Då kunde vi bygga mastkransbryggan.

Mastkranen hittade Uffe Pettersson på en smidesfirma i Kallhäll. Vi fick den till bra pris.

När vi satt upp den firade vi att ett mångårigt önskemål uppfyllts. Då började en boende på berget ovanför klaga att kranen skymde hans utsikt. Den gången hade vi Nacka kommun på vår sida så vi klarade den striden.

Under 1983–84 byggdes den så kallade Jollebryggan. Då fick vi 5–6 platser lediga vid stora bryggan. Någon gång under slutet på 70-talet får klubben hyra hela Brostugan.

På 1990-talet börjar våra markavtal gå ut, NFBK hade förhandlat fram ett standardavtal med kommunen. Efter en del justeringar som berör vårt område så skrevs ett 20 års avtal 1997 samt ett särskilt avtal beträffande brostugan som numer är vårt klubbhus.

Huset krävde stora reparationer för att kunna bevaras. Vi sa till kommunen att förutsättningen för att kunna lägga ner hundratals timmar av arbete samt lika mycket i tusentals kronor var att vi måste äga huset. Kommunen överlät huset till oss och ett tomträttsavtal upprättades för marken det står på. Kommun bistod även med 50 000 kronor reparationsstöd.

Nu startade ett omfattade renoveringsarbete, plåttaket var helt slut, väggputsen frostsprängd. En jordvall låg mot norra gavelväggen och den nådde nästan upp till fönstret.

Huset hade två ingångar, en till övervåningen från framsidan och en till undervåningen på baksidan. Så kunde vi inte ha det. Styrelsen diskuterade vad som behövdes i ett fungerande klubbhus.

Vår arkitekt Kjell Jonsson ritade förslag. Lars-Gunnar Lindberg konstruerade. Genom Lars-Gunnars känningar fick vi tag på en bra plåtslagerifirma som lade nytt plåttak i gammal stil till ett mycket bra pris. Lars-Gunnar hittade också en murare som lagade alla putsskador samt målade allt enligt de metoder som användes när huset byggdes för 175 år sedan. Den gamla entrén och förstugan revs.

Ett nytt rum byggdes till med två toaletter och pannrum. Vatten och avlopp drogs in till kök och även till övervåningen. Hela Tiden med Lars-Gunnar som arbetsledare, och klubbmedlemmarna som hantverkare. Roger Andersson inredde och renoverade övervåningen. Nya innanfönster tillverkades av Håkan Stahre. Boris Warnemo svarade för allt smide under 40 års tid i klubben. Många ovärderliga insatser med andra ord.

Båtarna

Vi har väl inte haft några spektakulära båtar som jag kan påminna mig men några kommer man ihåg. Åke Rosins Maria fanns i klubben i minst 30 år Sven Stolts Dolly lika länge. I några år hade Boson Johnsán en kutter Najma som var byggd på artonhundranittiotalet. Bröderna Petterssons Mamsell har funnits i klubben i 50 år, vid samma bryggplats.

Nils Ruus