I och med revideringen av kursplanerna framstår svenska som andraspråk tydligare som ett eget ämne. Det ämnesspecifika innehållet i svenska som andraspråk har förstärkts och förtydligats och det har skrivit fram att undervisningen ska utgå från ett andraspråksperspektiv. Ändringarna ska underlätta lärares planering och genomförande av undervisning samt öka likvärdigheten inom och mellan skolor. Tydligare framskrivna skillnader kan också underlätta kommunikationen kring ämnenas karaktär och innehåll.
Elever som har behov av svenska som andraspråk har rätt till undervisning enligt den kursplanen. Undervisningen i svenska som andraspråk ska utgå från ett andraspråksperspektiv och behandla hela det ämnesspecifika centrala innehåll som ingår i ämnet svenska som andraspråk. Det gäller oavsett hur skolan väljer att organisera undervisningen. (Skolverket)
I skolförordningen (SFS 2011:185, 5 kap, §14) står följande:
14 § Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
elever som har ett annat språk än svenska som modersmål,
elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och
invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.
Rektor beslutar om undervisning i svenska som andraspråk för en elev. Ofta är bedömningen delegerad till undervisande lärare i svenska som andraspråk.
Alla elever som tillhör någon av kategorierna ovan ska inte självklart undervisas i svenska som andraspråk, utan enbart de som behöver undervisning i svenska som andraspråk.
Skolorna ska alltså inte automatiskt placera elever som har ett annat språk än svenska som modersmål i undervisning i svenska som andraspråk. Det handlar snarare om vad eleven behöver för att kunna fullt ut ta del av skolans undervisning och kunna interagera med lärare och elever.
OBS! Att inte längre vara nyanländ har inget med SVA-undervisning att göra.