Jag borde inte vara här. Något känns fel, som om någon tittar på mig.
Varför sa jag så där? Jag visste ju att det skulle bli fel.
Om jag bara hade gått hem direkt hade inget av det här hänt.
Ingen får få reda på sanningen. Ingen.
Det här är sista gången, tänker jag. Men jag har tänkt så förut.
Alla tror att jag är modig. Om de bara visste hur rädd jag är.
Det känns som om tiden går långsammare ju närmare jag kommer.
Jag känner igen platsen, men jag vet att jag aldrig varit här.
Jag måste bestämma mig nu. Antingen stannar jag, eller så går jag.
Det var då jag förstod att inget någonsin skulle bli som förut.