Det snöade lysande bokstäver, och varje flinga bar på ett ord som ännu inte blivit sagt.
Molnen droppade honung över staden, och gatorna doftade av sol och sommarminnen.
Det föll små speglar från himlen, och alla såg sig själva som de innerst inne var.
Vinden bar på viskningar, berättelser från drömmar som aldrig hann drömmas klart.
Åskan sprakade i färg, inte som ljus utan som blommande röster över bergen.
Regnet kom i toner, varje droppe slog en ny ton och världen sjöng.
Snön glittrade som aska från stjärnor, och när den smälte lämnade den små gnistor i gräset.
Det duggade fjärilar, trötta av sin dans, som vilade i människors hår.
Dimman var gjord av minnen, och när den lättade kände alla sig lite äldre.
Det föll pärlor av ljus, som studsade mot taken och blev till skratt.
En storm av papper virvlade in, med brev från framtiden på främmande språk.
Regnbågen låg som ett sidenband över marken, och barn samlade bitar av den i fickorna.
Det regnade små klockor, och hela dalen ringde av stilla förväntan.
Snöflingorna var varma, de smälte inte – de smekte kinden som ett minne av någon man älskat.
En dimma av dofter, där varje andetag påminde om ett annat liv.