Om mig

Jag har mina rötter i Värmland, född 1947 i Skoghall på Hammarö, uppvuxen i Skoghall, Glava och Åmål. Studerade i Göteborg. Bor i Alingsås sedan 1978.

Medlem i Värmländska Författarsällskapet

Att bli författare var något som inte ens fanns på kartan när jag gick ur gymnasiets allmänna sociala gren på Högre allmänna läroverket i Åmål år 1966. Som ung kvinna under 50-60 talet i den lilla staden Åmål, var de alternativ vi såg i allmänhet begränsade. Att välja utbildning eller yrke gjorde inte alla, möjligheten att få jobb på orten eller nära släkten var liten, många tog därför de jobb som fanns att få.

Att utbilda mig till lärare var något jag länge funderat på och uppmuntrad av föräldrar och syskon sökte jag. Direkt efter studenten, kom jag in på Guldhedens folkskoleseminarium i Göteborg, efter inträdesprov och det trots könskvotering, som förstås gjorde att det krävdes högre betyg för flickor. Under studietiden träffade jag min nuvarande man. I mycket unga år, hade fyllt 20 år, började min lärarbana, men intresset för studier, samhällsfrågor och psykologi, lockade mig att läsa vidare, till psykolog och till speciallärare.

Det visade sig bli svårt att få jobb som psykolog, hade praktiserat yrket i Karlstad och haft kortare vikarierat, men det var inte som nu, konkurrensen om de få tjänster som fanns var mycket hård, liksom villkoren. Jag tyckte mycket om att arbeta med barn och stannade därför under ca 20 år i läraryrket. Under tiden bildade vi familj, flyttade till Alingsås, hann få tre barn, innan jag tog steget tillbaka till psykologyrket, som jag utövade fram till år 2016.

Jag har alltid tyckt om att skriva. Detta fick min mamma att genom åren med jämna mellanrum utropa: "Du skriver så bra. Du skulle allt bli författare Birgitta !"Då tänkte jag inte på författarskap som något reellt, något möjligt, bara att min mamma gav beröm, som mammor ofta gör åt sina barn.

Min mor Britta började själv skriva då hon blev änka, små fina dikter hon varsamt mejslade fram. De publicerades i lokaltidningen, Provinstidningen Dalsland. Hon läste dikterna för de gamla och sjuka på äldreboendet, en mycket tacksam uppgift. Men hon skulle snart ge även mig en anledning att skriva.

Det var när min mor på sin dödsbädd yttrade ”Jag lär ha haft en bror” som min släktforskning tog fart. Förutom, att mina efterforskningar snart kom att avslöja att det funnits en bror och att det fanns kusiner, rullades även min mormors liv upp bit för bit. En mormor som var död sedan länge det år jag föddes. Det visade sig vara långt mer innehållsrikt än någon anat. Detta blev den gnista som satte igång tanken på att börja skriva. Minnet av min mors uppmuntran spelade också in.

Resultatet blev debutromanen Huldas Hemlighet och Postiljonen, båda baserade på personer och händelser i den egna släkthistorien.

Bilden visar Lovisebergstugan på Kärnåsen, flyttad från Norra Heden(Hea). I detta hus levde min mormor Hulda från 1890-1917 .