About On Nut, travel, cats, and everything else that makes life worth living...
About On Nut, travel, cats, and everything else that makes life worth living...
Jag unnade mig en tripp till Huai Sai Tai, ca 11 km söder om Cha Am. Tidigare, innan järnvägens dubbelspår kom till, så låg där en liten station, det är inte så många som bor där. Jag åker förbi med tåg ibland och jag tror aldrig att tåget har stannat där men det står alltid 2 uniformerade män på perrongen, viftande med en grön flagga, när tåget passerar.
Och nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att åka dit och titta lite närmare på stationen...
Kommer man från Kanalvägen, som jag gjorde, så har man stationen framför sig ca 300 meter från det man tagit av från kanalvägen.
Det var egentligen dessa bänkar som fångade mitt intresse; betongstenar som underrede till gamla slipers som får agera bänkar åt resenärer. Men det är inte unikt för Huai Sai Tai har jag fått erfara, så ser det ut på många av stationerna utmed Southern Line i Thailand.
4 tåg stannar vid stationen varje dag.
Men stationen är bemannad dygnet runt, jag har inte fått det bekräftat, men tydligen är stationerna bemannade dygnet runt.
Stationshuset, och stationen är rejält överdimmnensionerad. För att uttrycka sig milt. Det finns bl.a. 2 biljettluckor och stationen har 4 spår...
Ibland kommer jag på mig själv att jag köper saker mest för köpandets skull. Exempelvis denna klockan. Som jag hittade på Moshi Moshi i Hua Hin för 179baht.
Men jag kunde inte motstå klockan. Man kan ju undra varför jag gick in i affären över huvud taget. Men nu gjorde jag det.
Och köpte klockan.
Så det får jag leva med.
Den hänger på väggen ovanför matbordet i vardagsrummet. Och tickar; "tick, tick, tick" låter den. Hela dagen och förmodligen på natten också men då sover jag och det är i sovrummet på övervåningen så jag hör inte tickandet. Enda gången jag hör tickandet är på morgonen när det är alldeles tyst omkring mig och jag dricker kaffe. Då blir jag påmind om klockans, och tidens, närvaro.
Och jag tycker att det är ett behagligt ljud, detta tickande.
Men det försvinner ganska fort när alla grannar har vaknat och gatan sjuder av det normala livet.
Men på morgonen, när ingen annan är vaken, är det bara klockan, kaffet och jag.
Det är hög tid för mig att skaffa en ny spegel. Helt klart.
Fika på The Fragrance idag.
Så är det.
Klipp dig och skaffa dig ett jobb.
Detta kaffet är så färskt det bara kan bli; levererat till mig igår, 12 juni och rostat på Look Chau Suan-rosteriet i utkanten av Chiang Rai den 10 juni.
Det är ett utmärkt kaffe som inte behöver skämmas för sig. Jag föredrar mörkrostat kaffe men denna rostning gör att jag blir nyfiken på att beställa en påse av deras mörkrostade kaffe. Fint skum på ytan, inte så mycket syra och god smak, Pat beställde kaffet.
Allt går att lösa; om man som jag har ett minimalt kök men man vet med sig att man är ett geni.
Det pågår en liten kaffefestival på Blurport i Hua Hin så jag satte mig på tåget för att göra ett besök där och kanske köpa med mig gott kaffe hem.
Jag unnade mig en promenad från tågstationen till Blue Port via Soi 80 som är minst lika kul på dagtid som på kvällstid. Om än inte lika livlig...
Jag köpte 250g hela bönor av detta mörkrostade kaffet från "Robusta Kaffeprodukter" i Ban Pa Mak. Dom hade ett ganska stort urval av olka kaffeprodukter.
Jag konstaterar att "Drip-kaffe" verkar vara väldigt populärt. Inte minst efter att ha tittat runt lite bland utställare och försäljare.
Ett axplock av urvalet hos Gong Coffee som har odlingar och rosteri i Gong Valley, Kra Buri, Ranongprovinsen.
Kaffet var helt i min smak; en mörkrostad Robusta som jag verkligen tyckte om.
Naturligtvis köpte jag med mig en påse. Bönorna var rostade 2 dagar tidigare.
Fram till på söndag håller festivalen på och det är olika event hela tiden om kaffe, utrustning m.m.
Jag skall ta mig dit på lördag igen.
Naturligtvis åt jag lite mat också.
Efter några timmar i Phetchaburi tog jag tåget till Hua Hin, det har också blivit lite av en söndagstradition, för lite mat och kanske lite shopping. Nu blev det inte så mycket shopping men mat hann jag i alla fall med, mat som inte ville vara med på bild.
Men lång promenad hann jag också med samt lite bilder på tågstationen; den gamla och den nya.
Ytterligare en dag till handlingarna. Jag tog, som vanligt skulle jag kunna säga, tåget på morgonen till Phetchaburi. Eller "Petbuli" som killen i biljettluckan på stationen i Cha Am brukar säga. 8 baht fattigare blev jag av den enkelbiljetten för en tågresa som tar ca 30 minuter.
Denna dagen blev som alla andra dagar jag åker hit men med några små variationer. Jag har mina favoriter men hittar nya ställen varje gång jag är här.
Det finns ett litet café halvvägs mellan tågstationen i Phetchaburi och "Old Market" som heter "Six in the Morning". På lördagar och söndagar öppnar dom kl 09.00!
Med tanke på hur dörren ser ut så är det garanterat ett bra ställe för att njuta av gott kaffe eller en bit mat.
På Old Market finns ett hål i väggen där en familj lagar Khanom Thang Taek eller "Fattigmans Pannkaka".
Naturligtvis köpte jag med mig så jag får något sött till eftermiddagskaffet.
Både katten och jag fick mat, katten fick iofs sin mat serverad. Jag fick allt betala och hämta min mat själv.
Vid templet på andra sidan floden vid Old Town Market har dom en ny vakt. Det sägs att han är en riktig hårding.
Käcka glada tjejen som bakar gott bröd med olika fyllning. Jag har köpt "Ham/Cheese" och det är gott.
Om en timma är brödet klart. Det gäller att hålla sig framme för det går åt fort.
Jag köpte naturligvis ett "Ham/Cheese"-bröd med mig hem.
Efter Chicharras var det dags för den andra burken kaffe från Kobler Roastery i Bangkok; Även detta kaffe är lättrostat och har en helt annan arom. Buena Vista, bönorna kommer från Honduras. Det hade också en helt annan smak än Chicharras och smakade inte illa, men det är inte ett kaffe i min smak.
Det fanns ett fint skum på ytan och kaffet smakade bra, det första var en Ristretto. Hur det blir med en "vanlig kopp" får jag återkomma till.
Uppdatering: Jag medger att det här kaffet, som inte smakar illa, inte är ett kaffe i min smak.
Idag var det premiär för kaffet som jag beställde från Kobler kafferosteri i Bangkok. Jag är van vid att dricka mörkrostat kaffe och har haft svårt med svagare kaffe. Men sedan jag köpte min kaffemaskin har mitt intresse för andra sorter än det jag brukar dricka och en del andra rostningar vaknat. Nu provar jag mig fram lite försiktigt och ska prova några olika sorter av detta kaffe som kommer från Mexiko; Ristretto, Espresso och "Vanligt" svart kaffe ska jag prova. Jag ska också mixtra lite med kvarnen och se om det gör skillnad om jag maler kaffet lite grovare eller finare. Detta kaffe är ljusrostat, jag kommer inte att skryta med lånade fjädrar och babbla om hur bönorna luktar eller hur kaffet smakar men jag konstaterar att kaffe inte behöver vara mörkrostat för att det ska vara gott; Detta kaffe var definitivt utanför min komfortzon när det gäller kaffe men det var väldigt gott och jag har många underbara kaffestunder att se fram emot.
Och där kom min nya Airfryer, snabbt hanterat av Central och DHL. Jag kunde inte motstå erbjudandet på Central; jag har letat efter en större Airfryer ett tag men jag vill inte betala mycket för den. Med bonuspoäng och 15% HBD-rabatt kom den på 2882 baht och det var omöjligt att motstå. Men man kunde ju tro att en påse pommes frites kunde inkluderas i köpet...
Jag tycker att ett så stort och välrenommerat företag som Tefal skulle kunna stava mitt namn korrekt.
Jag fick två burkar kaffe levererade hem till mig idag. Det ska bli riktigt spännande att prova det här kaffet och se om det smakar lika gott som när jag dricker det på The Fragrance här i Cha-am.
Uppdatering: det är inte samma kaffe som jag drack på The Fragrance. Samma rosteri men inte samma bönor.
Mina nya hörlurar, som har riktigt bra ljud för pengarna, var jag tvungen att gå till butiken själv för att köpa dem eftersom webbutiken meddelade att de var slutsålda.
2999 baht och väl investerade pengar.
Tack och adjö till mina JBL-lurar som har fungerat utmärkt i lite drygt 4 år med bra ljud men som tyvärr verkar ha drabbats av någon form av demens.
Varje dag, nästan varje dag, lyssnar jag på någon artist eller ett band som jag inte har lyssnat på sedan tonåren eller åtminstone sedan jag var yngre. Och idag har turen kommit till David Lindlay som var en flitig spelare på stereon, det finns förmodligen några vinylskivor kvar; dock är de i sina ättlingars vård nu. Men han, tillsammans med El Rayo-X, finns att hitta på Spotify och YouTube!
Från Wikipedia:
David Perry Lindley (March 21, 1944 – March 3, 2023) was an American musician who founded the rock band El Rayo-X and worked with many other performers including Jackson Browne, Linda Ronstadt, Ry Cooder, Bonnie Raitt, Warren Zevon, Curtis Mayfield and Dolly Parton. He mastered such a wide variety of instruments that Acoustic Guitar magazine referred to him not as a multi-instrumentalist but instead as a "maxi-instrumentalist." On stage, Lindley was known for wearing garishly colored polyester shirts with clashing pants, gaining the nickname the Prince of Polyester.
Dagens middag: Som Tam Thai och 2 kokta ägg. En bra kombo som ger mycket och ser till att jag ändå inte går upp i vikt.
Det är lite av en tradition att jag firar "Den sista måndagen före helgen" och denna måndag var inget undantag; jag gick till Kaews Café för en bit mat. Tillsammans med de andra i gruppen "Vi gjorde Cha-Am fantastisk igen" firade vi den sista måndagen före helgen och allt var fantastiskt; vädret, maten, ölen och sällskapet.
Och naturligtvis, Kaew var toppen hon också!
Bam lagade fisk som hon kom och gav till mig. Okej, den hemlagade maten kostade 80 baht och det är väl investerade pengar.