På Vämö har det funnits åtta begravningsplatser, varav två används fortfarande.

• Längst norr ut  finns den gamla avrättningsplatsen "Galgamarken" Där skedde den första dokumenterade avrättningen 1710, men sannolikt har där avrättats tidigare.  Den var i bruk fram till 1840-talet.

• Kyrkogården på östra sidan, söder om det gamla varvet.  Det var sannolikt här som pestoffren begravdes 1710-1711. Det finns ingen dokumentation i församlingarnas Dödböcker för denna period, så uppgifterna är mycket osäkra. Först 1714 började man åter föra Dödbok i Karlskrona. De som avlidit av pest fick inte begravas inom staden, utan det var på Aspö (militär personal) och Vämö (civila  )som de begravdes.

• Kyrkogården på östra sidan, norr om det gamla varvet. Denna kyrkogård var sannolikt för militär personal och de som hade arbetat på gamla varvet. 

• Wämö kyrkogård. Den anlades 1857 men byggdes ut redan 1881. Utbyggnaden fortsatte 1900 och 1931. 

• Kända personer som är begravda där är bl.a. damimitatören John Lind, barnviseförfattaren Karl Birger Arvidsson, uppfinnaren av det renade brännvinet, L.O. Smith, som du kan se på Abslout-flaskornas sigill!

• Strax söder om denna ligger den Mosaiska begravningsplatsen som anlades av Fabian Philip 1785, för att kunna begrava familjemedlemmarna. Senaste begravningen skedde 2013.

• Precis i anslutning till Tyska Bryggaregården, ligger Garnisonskyrkogården som även kallas "Pestkyrkogården". Dock var den inte anlagd när böldpesten härjade i Karlskrona 1710-1711.
  Pestens offer begravdes med största sannolikhet vid den gamla stapelbädden på östra sidan av Vämö.
  1739 ligger det en vacker lustgård på platsen, men strax därefter övergår den till Amiralitetet och börjar troligen då att användas för att begrava militär personal.
  Det finns dokumentation som visar att Garnisonskyrkogården användes i början av 1800-talet.
  Platsen byter dock återigen namn och kallas i slutet av 1800-talet för Fattigvårdskyrkogården. Under 1800-talets första hälft användes den nämligen till begravning av de som levt sin sista tid på Fattighuset på Pottholmen.
  Under Spanska sjukan 1918, används Garnisonskyrkogården som begravningsplats för militär personal.

• Dessutom finns en begravningsplats för meniga, en för befäl som användes under "Återfallsfebern" och ytterligare en för "Fältsjukan".

Offren för koleraepidemin 1853 begravdes på snabbt iordningställda begravningsplatser på bl.a. Saltö och Tjurkö. Ca 1000 personer avled under denna epidemi.