Låt hela skapelsen glädja sig; ty se, Skaparen är född som ett spädbarn i Betlehem, och den evige tar mandom i köttet.
(23 december, Förfestens kanon, Ode 4)
Kära fäder och bröder;
kära barn i Herren som är född,
Vår Herre Jesus Kristus är född och glädjen har strålat över hela världen. Gud, Ordet, nedsteg från himmelen och blev människa på jorden för att förening och gemenskap mellan ”Gud och människorna” skulle kunna uppnås. Ty så länge som Han förblev i upphöjelsen av sitt majestät ”i himmelen” och så länge som vi förblir i vårt olyckliga fallna tillstånd, "blev Hans godhet oförenad och Hans kärlek till mänskligheten okommunicerbar, och det var en stor klyfta mellan [Gud och människa], en avgrund som inte kunde överskridas ”, enligt Hl. Gregorios Teologen (Tal XLI.12). Men Hans godhet har nu uppenbarats och Hans kärlek till mänskligheten har segrat.
Av denna anledning hördes den änglalika och himmelska livets hymn vid Kristi födelse i Betlehem i Judéen. De heliga änglarna stod runt omkring den gudomliga krubban som om den vore kerubernas tron och ”ropade, 'Ära åt Gud i höjden'” (23 december, förfestens kanon, Ode 9). Kristi Kyrkas lovprisande hyllning på jorden strävar efter att likna denna änglahälsning, oöverträffad i sin skönhet och sötma, för att uttrycka hennes barns glädje över högtidens storhet. Händelsen som firas är så sublim och outtrycklig att vad vi människor kan göra för dess skull är synnerligen magert och ofullständigt.
Ändå är det nödvändigt att vi deltar i denna himmelska och jordiska bankett, ty se, vi människor erbjöd slutligen en ”Jungfru Moder”. Vår Härskarinna, Theotokos, den obefläckade Jungfrun till Emmanuel, som är född, är den mest värdefulla och högsta gåvan, för vilken jorden och himmelen böjer sig!
* * *
På Jesu Kristi födelsedags högtid översvämmas allting av glädje och jubel. Därför kan sorg och pessimism i denna värld inte kasta någon skugga på denna stora optimism i vår kyrka. Guds Faderns Son och Ord, vår Herre och Gud Jesus Kristus, vår Skapare och Återlösare, gick in i historien av den Helige Ande av kärlek, endast genom kärlek, för att rädda oss från det onda syndens virus, från bitterheten, djävulens gift, från förfallets och dödens mörker.
Folk som har en god inställning dansar av glädje, darrar av helig vördnad och överväldigas av förkrosselse när de sjunger på ortodoxt vis ”teologins rikedom”. Men de som inte är väl inställda, hur många de än är, drabbas av otrohetens kyla och storm i sitt inre, utan att veta vart de är på väg eller vart de kommer att hamna. De strävar ständigt efter att utnyttja de nya och häpnadsväckande teknologiska kapaciteterna för att konfrontera de ”osynliga fienderna” som nu obevekligt slår den högmodiga mänskligheten och visar på storleken av dess svaghet.
Dessa materialister tror, i sin villfarelse, att de själva kan ”förbättra”, ”odödliggöra” och ”gudomliggöra” mänskligheten, som ännu inte räddats, och gör den istället till en evig fånge till pessimismen. De förstår inte, i sin vettlöshet, att de därigenom tjänar förfallet och döden, liksom han som gömmer sig bakom kulisserna och bedrar ”hela världen”. Evangelisten Johannes skriver i Uppenbarelseboken 12:9: ”Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: 'Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet Hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. '”
* * *
Kära bröder och systrar i Kristus,
Låt oss inte skrämmas av dystra scenarier om livets fortsättning under de nya förhållanden som nu tagit form. Låt oss inte glömma att historiens herre är den eviga erövraren, Kristus, vår Frälsare, som genomgick oupphörlig förföljelse till och med från tiden för Hans gudomliga födelse, då Han förebådade sitt kors och begravning. På detta sätt besegrade Han emellertid mörkrets furste och dess krafter och hånade de besegrade och förödmjukade demonerna och drog dem efter sig i triumf (jfr Kolosserna 2:15).
För Hans trogna, för alla som i tålamod förblir Honom trofasta till slutet, i frestelser och prövningar för Hans heliga namn, har Han förberett en oförgänglig krona och ett evigt konungarike med obeskrivlig skönhet och ofattbar fägring.
Herren själv, källan till vårt hopp och förtroende, kan förmedla och öppna oväntade lösningar för varje återvändsgränd i vårt liv. Vi plågas vanligtvis av mörka idéer och tankar när saker är alltför svåra. Det är dock i sådana tider som det finns ett omedelbart behov för oss att stärka våra själar genom att komma ihåg alla de goda saker som Herren så tydligt har visat i våra liv och därför behöver vi be till Honom i tro: ”Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få” (Matteus 21:22). Bön i omvändelse med stark tro kommer med säkerhet att belönas förr eller senare.
Herrens barmhärtighet kommer att omfatta den som hoppas utan tvivel på gudomlig hjälp, medan svåra händelsers plågor bara kommer att plåga syndare som saknar ånger: ” Många äro syndarens gissel, men den som förtröstar på Herren, honom omgiver Han med nåd” (Psaltaren 31:10).
Var vi än vänder oss inom vår tro, i historien, inom vår Kyrkas erfarenhet och i våra helgons liv, ser vi en uppenbar bekräftelse av den underbara sanningen att ”Herren är nära alla dem som kallar på Honom” (Psaltaren 144: 18). Låt oss inte upphöra med denna heliga och frälsande åkallan, som ger oss varje välsignelse, så att vi kan befrias från all osäkerhet och rädsla, särskilt när det gäller framtiden. Låt oss förbli med Frälsaren i Hans Kropp, vår heliga Ortodoxa Kyrka - oavsett vad som händer - så att vi kan garanteras Hans himmelska kungarike. Amen!
Kristus är född!
Kristi födelse 2020
Ärkebiskop Kallinikos och alla biskopar i den Heliga Synoden