En krönika är en sorts argumenterande text, som snarare är skriven för att underhålla än för att övertyga. De argument som finns med kan få oss att le igenkännande, och ganska ofta håller vi också med författaren, eller krönikören som den som skriver krönikor kallas. När vi inte håller med det som står i krönikan kan vi bli irriterade. Krönikan väcker alltså ofta känslor.
Krönikan är personligt skriven och handlar om ett aktuellt ämne, sett ur ett nytt perspektiv.
Det är en tidningstext, så den har rubrik, ingress och brödtext och krönikörens namn framgår. Ofta friskriver sig tidningens chefredaktör från ansvaret för innehållet genom att skriva att åsikternas är krönikörens egna, och inte tidningens.
Krönikan innehåller ofta ett målande bildspråk och exempel som är hämtade ur krönikörens liv eller närhet. Det finns också fakta i krönikan och texten brukar växla mellan att vara personlig och allmän. När fakta redovisas, hänvisar krönikören till sina källor.
Språket är oftast lätt att läsa och förstå. Krångliga saker förklaras, eftersom den ska kunna förstås av en person som inte är så insatt i ämnet.
Här finns ett exempel på en krönika som Jenny Strömstedt har skrivit för Expressen. Läs den först och fundera över vad det är som gör texten till en krönika. Titta sedan på det andra dokumentet och se mina anteckningar där jag har markerat olika saker i krönikan.