Fiskelägen

De forna fiskeplatserna i Nasumebygden:

Blåstens fiskläger - Stafs strömmingsfiske -

Nyrevs udde  och Myrmynde

Namnet Blåhäll förekommer redan på kartor från 1700-talet. Även det nu helt försvunna Stavs eller Stafs strömmingsfiske hittar man på sekelgamla kartor. Förutvarande chefen för A7 Olle Bjurström skriver följande tänkvärda ord på den informationstavla som återfinns ovanför Blåhälls fiskeläge: ”Det är lätt att tänka sig Blåhäll som en forntida kultplats. Myrområdena i sydöst vimlar av forntida lämningar. Järnåldershusgrunder, enskilda gravrösen och gravfält talar sitt tydliga språk om människor, liv och död i denna trakt. En fornborg söder om Blåhäll visar på deras försvarsansträngningar.”

Lantmätaren Carl Landtbom omnämner i sin beskrivning från 1730-1733 Blåhäll, Staf och "ett gammalt fiskläger på Nasume grund". På en ”charta öfver en del av Tofta Sochn” upprättad 1730-33 och reviderad 1752 anges detta fiskeläge som Myrmynde båthamn. 

Blåstens Fiske Läger, 1799. Charta öfver Storskiftes Delningen vid Nasume uti Gothlands Södra Härad

och Tofta Sockn [detalj]. Upprättad år 1799 af Magnus Israel Lallerius genom Johan Gustav Högbom

Enligt laga skifteshandlingarna och 1894 års karta över skifteslaget bestod Blåhälls och Stafs fiskelägen vid denna tid av följande jordlotter: 

Blåhäll hade ursprungligen åtminstone 11 strandbodar med tillhörande anordningar för omhändertagande av nät och båtar. Den äldsta kvarvarande boden tros vara byggd 1820. Länningar eller annan hamnanläggning har nog aldrig funnits, däremot spel för att underlätta landning av båtarna. Pallkantens bränningar, hällpallens ringa vattendjup och det utsatta läget omöjliggör varaktiga fasta anläggningar. 1908 fanns fortfarande 10 bodar i två rader med fem bodar i vardera raden.

Strandbodar vid Blåhälls fiskeläge omkring 1900. Okänd fotograf 

Blåhällsstranden  med endast två bodar i synfältet. Okänd fotograf

De sista yrkesfiskarena var Arthur Ahlqvist och Henning Wiman som båda slutade fiska vid Blåhäll i början av 1930-talet och i stället flyttade till Gnisvärd. Strandbodarna inköptes efterhand av militärt befäl men inlöstes år 1943 av Kronan. Den samfällda marken övergick samtidigt till Kronan. Yngve Rosén ger ett exempel på hur det kunde gå till: 

Fiskaren Nils Othberg sålde 1940 sin strandbod till Erik Alin med familj för 150 kronor. Alin, som reparerat boden för 75 kronor, tvingas 1943 sälja densamma till kronan för 225 kr.

Under 1970-talet disponerades bodarna (”fiskestugorna”) sommartid av militär personal utan äganderätt. Fortfarande finns två gamla bodar i sten och fyra i trä samt den senare tillkomna och sportstugebetonade "Strandstugan".

"Passersedel för fiskaren Ingemar Nilsson att tills vidare inpassera till Blåhälls läger. 

Blåhäll den 29 juli 1943. Erik Alin, Bataljonsadjutant"