Internationellt utvecklingssamarbete, som tidigare kallades bistånd eller u-hjälp, blev aktuellt för GTK 1974. Utrikesminister Ahti Karjalainen hade besökt Etiopien, Kenya, Tanzania och Zambia i februari 1974. Det var första gången en utrikesminister från Finland hade gjort officiella besök i Afrika och då formulerades också Finlands biståndspolitik, uppenbarligen med aktiv medverkan av Martti Ahtisaari, som nyligen hade blivit utnämnd till ambassadör i Tanzania, Zambia och Somalia, baserad i Dar es Salaam. Genast efter Karjalainens Afrikaresa blev GTK ombedd av Utrikesministeriet att planera bilateralt utvecklingssamarbete inom bergsindustrisektorn i Tanzania, Zambia och Kenya. I mars-april 1974 gjorde därför Geologiska forskningsanstaltens överdirektör Herman Stigzelius och jag en tjänsteresa till Tanzania, Zambia och Kenya, där vi hade ett antal möten och överläggningar med lokala myndigheter och sakkunniga. Resan och vad den under årens lopp ledde till har jag berättat om i mina minnesanteckningar från Tanzania och Kenya, bl.a. industrimineralprojektet i Kenya och STAMICO-projektet i Tanzania.
GTK gjorde 1990 ett avtal med Utrikesministeriets utvecklingssamarbetsavdelning (FINNIDA) om att sköta ett 3-årigt samnordiskt stödprojekt för gruvsektorn i SADCC-länderna. SADCC (Southern African Development Coordination Conference) hade bildats 1980 av ett tiotal stater i södra Afrika, dels för att man ville främja regionalt samarbete i södra Afrika och dels för att kunna motarbeta Apartheid-regimen i Sydafrika. Organisationens namn ändrades 1992 till Southern African Development Community (SADC) och målsättningen riktades in på samarbete för ekonomisk utveckling i södra Afrika. Den politiska situationen i området höll på att ändras efter att Nelson Mandela frigetts 1990.
Projektet som GTK administrerade gav stöd till Southern African Development Community – Mining Sector Coordinating Unit (SADC/MCU), som hade sitt kontor i Lusaka, Zambia. Jag hade inte haft just något att göra med projektet, men av någon orsak blev det jag som skulle representera GTK vid avslutningen och överlåtelsen av projektet i december 1992 i Lusaka. Överlåtelseceremonin hölls i Ministry of Mines and Minerals Development, där också SADC/MCU hade sitt kontor. Finlands ambassadör Ilari Rantakari och Zambias vicegruvminister M.M. Mpande höll tal, undertecknade några dokument och sedan skålades det i champagne.
Dagarna före ceremonin hade jag haft fullt sjå med att förbereda överlåtelsen av projektet till de lokala myndigheterna. Det gällde bl.a. att få registrerat projektbilarnas ägarbyte från Finlands ambassad till Zambias gruvministerium. Övrig projektegendom som skulle inventeras, dokumenteras och registreras för överlåtelsen var bl.a. ett tiotal mikrodatorer, software och annan kontorsutrustning. Stödprojektet tog slut men SADC/MCU:s verksamhet skulle ju fortsätta med egna krafter.
I samband med projektet hade det också samlats en ansenlig mängd dokument om gruvindustrin i SADC-länderna. Materialet bestod av rapporter, planer, utredningar, utlåtanden, marknadsstudier, tekniska produktbeskrivningar, kataloger, årsberättelser, lagsamlingar, guider, manualer osv., och omfattade tiotals hyllmeter. Det var uppenbart att det här värdefulla materialet borde ordnas upp för att göra det lättillgängligare. En central uppgift för SADC Mining Sector Coordinating Unit var att fungera som en informationscentral för gruvindustrin i regionen. Ett bra exempel på det här var en katalog som producerades 1992 av SADC Mining Sector Coordinating Unit , Mining Equipment Sub-sector med namnet “Directory of SADC Mining Equipment, Manufacturers, Representatives and Services”. Katalogen på 230 sidor innehöll information om cirka 900 företag i tio SADC-länder ordnad enligt produktkategorier, länder och orter. Informationen ingick i databasen “Mining Equipment Data Bank”, som upprätthölls av MCU.
Under mitt besök i Lusaka fick jag ett veckoslut möjlighet att köra till Kabwe. Jag hälsade på hos Gladys Pihlblad som på bodde på sin farm 20 km söder om Kabwe med dottern Samantha och sonen Bupe. Sedan besökte jag Bill Hampson, som jobbade som konsult för en farmaceutisk firma i Kabwe, där vi bägge hade bott med våra familjer 1967-1971.
Det nordiska stödprojektet till SADC/MCU avslutades alltså i december 1992, men vid avslutningsceremonin var det också tal om “follow-up” och “monitoring”. Mot hösten 1993 fick jag följaktligen i uppdrag att åka till Lusaka för att organisera SADC/MCU-projektets arkivmaterial. Det råkade sig så att det samtidigt var aktuellt för mig med två andra resor till södra Afrika: en kongress i Swaziland samt underhandlingar om ett projekt i Namibia. Det blev en intressant och innehållsrik resa till Swaziland, Namibia och Zambia. Flygen till alla tre länderna gick via Johannesburg.
I Swaziland deltog jag i 16th International Colloquium on African Geology, som arrangerades av Geological Society of Africa i Ezulwini Convention Centre nära huvudstaden Mbabane. Jag hade en poster session om “The Multilingual Thesaurus of Geosciences: a working tool for indexing and retrieval of geological bibliographic information” samt deltog i ett möte om PANGIS (Pan African Network for a Geological Information System).
Från Swaziland flög jag via Johannesburg till Windhoek i Namibia, där GTK hade projektet Finnish-Namibian Geological Mapping Project. Det var ett ganska omfattande 5-årigt projekt som gick ut på att bygga upp ett datorbaserat system för geologisk kartläggning och kartproduktion. Diskussioner pågick också om eventuellt vidare samarbete i samband med att Geological Survey of Namibia snart skulle få en helt ny byggnad, och man behövde hjälp med att skaffa ny utrustning och med att utveckla verksamheten. En sakkunnig från GTK var där för att konsultera om kemiska laboratorier medan min uppgift var att ge råd om informationstjänsterna. Vi hade ett antal möten och diskussioner med personalen och ledningen för Geological Survey samt med ambassadör Lintonen vid Finlands ambassad. De olika förslagen skulle sedan tas upp i de årliga underhandlingarna om utvecklingssamarbetet mellan länderna.
Vi fick också bekanta oss med hur det geologiska kartläggningsprojektet fortskred. Kartläggningsområdet var delvis i Namib-öknen längs kusten mot Atlanten. Vi körde med en av projektgeologerna från Windhoek västerut genom praktfulla kruttorra landskap och sanddyner till Walvis Bay vid Atlantkusten, där den kalla Benguelaströmmen gör att en tjock dimma ligger längs kusten största delen av året. Första natten var vi på ett litet hotell i Swakopmund, men följande natt övernattade vi under bar himmel på berget Spitzkoppe. Det var en fantastisk upplevelse att få tillbringa natten mellan granitklipporna under den stjärnklara himmeln.
I Windhoek deltog vi i ett seminarium “Environment för Mining”. I programmet ingick också ett besök på Rössing urangruva, som är en av världens största urandagbrott. Sedan hade vi i Windhoek ännu ett antal diskussioner om Namibias malmresurser och mineralpotential, lämpliga karterings- och malmletningsmetoder, informationsteknologi och databaser samt utvecklingssamarbete innan jag reste vidare via Johannesburg till Lusaka.
SADC/MCU-projektet hade tagit slut 1992, men det hade varit tal om uppföljning och därför hölls det i slutet av september 1993 ett möte som kallades “Extended Project Committee Meeting” i Lusaka. I mötet deltog representanter för Ministry of Mines and Minerals Development of Zambia, Finlands ambassad, SADC Mining Sector Coordinating Unit och GTK. På agendan var statusrapporter för MCU sub-sektorerna Mineral Economics, Mining Equipment och Mineral Processing, slutrapporten, aktivitetsplanerna och den långsiktiga strategin för MCU. Problemet på långsikt var finansieringen av verksamheten.
Ett akut problem var det omfattande informationsmaterialet som hade samlats ihop av projektet. Det hade varit meningen att anställa en bibliotekarie, arkivarie eller dokumentalist för att ordna upp materialet, göra det lättillgängligt och uppdatera databaserna. Utrymmen för biblioteket fanns till förfogande men utnyttjades inte för att bibliotekarietjänsten var vakant. Jag blev över en vecka i Lusaka och gjorde upp en plan för hur man borde organisera materialet, “On the Management of documents at the SADC/MCU, Lusaka, Zambia”.
Medan jag var i Lusaka skedde dramatiska händelser på annat håll i världen. I Moskva hade Boris Jeltsin avskaffat Högste sovjet och utlyst nyval. Men oppositionspolitikerna gjorde motstånd och barrikaderade sig i statsrådets hus, Vita Huset. I början av oktober lät Jeltsin beskjuta det med stridsvagnar. Stormningen krävde hundratals offer och oppositionen gav upp. Jag bodde på Hotel Intercontinental Lusaka som var granne till ministeriet där jag jobbade. På hotellrummet fanns det TV med CNN där man kunde följa med händelserna i direktsändning. Jag var ju i trygghet långt borta i Afrika, men oroande mig för hur det skulle gå för min familj i Rysslands grannland Finland.
-> International Geological Congresses
-> Tillbaka till Internationellt samarbete
-> Tillbaka till GTK 1973-2004