6-11.7.1981 Taita Hills, Diani Beach, Tsavo, Chyulu, Amboseli

18-21.7.1981 Kericho, Koru, Kisumu

Familjen besökte mig i Koru några dagar. Hilppa hade på lördagen kört med Ralf och Camilla från Nairobi via Naivasha, Nakuru och Mau Summit till Kericho, ungefär 300 km. Jag mötte dem vid Kericho Tea Hotel, som är omgivet av vidsträckta teplantager. Kericho ligger 2000 m över havet och har ett lämpligt svalt och fuktigt klimat, som lämpar sig utmärkt för den omfattande teodlingen i området. Från Kericho körde vi ner till Koru, där projektet höll på att kartlägga kalkstensförekomster. Hela familjen bodde i mitt tält i lägret i Koru 3 nätter. På söndagen körde vi till Kisumu och simmade i poolen på Sunset Hotel. På tisdagen körde Hilppa tillbaks till Nairobi med barnen.

Vi körde en söndag tillsammans med en annan finländsk familj och alla barnen (Ralf och Camilla samt Arttu, Rebekka och Tuukka) till Meyers Farm, som ligger mellan Nairobi och Naivasha. På farmen uppträdde massajer med höga hopp i takt, kanske det var en krigsdansuppvisning, och så fick man besöka deras hyddor som var gjorda av lera och kodynga. Det var riktigt bra underhållning för turister. Jag hörde att de i verkligheten bor i sin egen by en kilometer längre bort, där de får vara ifred från nyfikna turister. Efter massajernas uppträdande serverades te i trädgården.

3.8.1981 Lake Magadi

23.8.1981 Hell’s Gate

Vi gjorde en söndagsutflykt till Hell’s Gate söder om Lake Naivasha ca 100 km från Nairobi tillsammans med en grupp bekanta, bl.a. Harlands och Alviola. Hell’s Gate är en lång djup ravin med heta källor och fumaroler som släpper ut vattenånga och svavelgaser. Det är lätt att föreställa sig att det inte är långt till en het plats i underjorden. Ravinen ligger nära Olkaria geotermiska kraftverk och vulkanen Longonot. Vulkanen hade sitt senaste utbrott på 1860-talet och Olkaria kraftverk tar sin överhettade ånga från cirka 1000 m under markytan, så den heta platsen är verkligen nära.

När vi körde tillbaks till Nairobi såg vi giraffer på mycket nära håll vid huvudvägen nära Naivasha.

12-13.12.1981 Lake Baringo, Ol Kokwa

På den nationella helgdagen Jamhuri Day körde vi från Nairobi till Lake Baringo och övernattade i tältcampen Island Camp på ön Ol Kokwa. På ön fanns en liten simbassäng. Baringosjöns vatten är brunt och grumligt, men Ralf lärde sig att åka vattenskidor på sjön en bit utanför ön. På söndagen åkte vi med en smal båt tillbaks till fastlandet vid Block hotellet, där vi hade parkerat bägge bilarna. Därifrån körde Hilppa med Ralf och Camilla i vår privata bil tillbaks till Nairobi, medan jag fortsatte med Land Rovern till Ortum med en vattentank i glasfiber på släp.

Jamhuri Day, 12 december, är årsdagen för Kenyas fulla självständighet från Storbritannien 1963. Kenya blev republik samma dag ett år senare, så det är en helgdag med dubbel orsak att firas. Jamhuri betyder ”republik” på swahili.

19.12.1981-2.1.1982 Västra Kenya

Under Ralfs och Camillas jullov i slutet av december var hela familjen med på en safari till projektets etablerade och planerade undersökningsområden i västra Kenya. På lördagen 19.12 körde vi tillsammans med familjen Juselius till Masai Mara. Bilen som Juselius hade hyrt fick punktering på vägen genom Narok området. Vi lyckades byta däcket med ett par massajer som intresserade åskådare. Vi bodde på Mara Buffalo Camp. På söndagen körde vi till Mara Serena Lodge och hälsade på Juseliusarna som bodde där. På savannen såg vi bl.a. lejon, eland, bufflar, giraffer, hyenor och gepard. Från Masai Mara körde vi västerut till Homa Bay och tog in på Homa Bay Hotel med utsikt över Victoriasjön. Måndagen 21.12 var Camillas födelsedag, hon fyllde då 11 år. Den dagen körde vi runt omkring Ruri Hills. Följande dag körde vi från Homa Bay till Kisumu, där vi bodde på Sunset Hotel. På onsdagen besökte vi lägren i Koru och Songhor öster om Kisumu.

Torsdagen 24.12 var julafton och då körde vi från Kisumu norrut till den lilla orten Soy, som ligger i ett lantbruksområde på vägen mellan Eldoret och Kitale. Längs vägen såg vi svart-vita colobus-apor och ståtliga giraffer. Julafton och juldagen var vi på Soy Country Club, som säkert hade sett bättre tider. Nu var det ganska slitet och vattnet i den lilla simbassängen var en tjock grön smörja. På annandag jul körde vi tillbaks till Kisumu, där vi träffade Alviolas på Sunset Hotel och han hade med sig projektpengar åt mig som jag behövde för att betala de lokalanställda arbetarna vid lägret i Ortum. Från Kisumu körde vi norrut till Kakamega och övernattade på Kakamega Golf Hotel. Följande dag fortsatte vi till mitt läger i Ortum i West Pokot, där hela familjen bodde i mitt tält fyra nätter. Nyårsaftonen betalade jag lönerna till de lokalt anställda och sedan körde vi genom Kitale till Mount Elgon och firade nyårsaftonen på Mt. Elgon Lodge, som ligger 20 km från gränsen mot Uganda. På nyårsdagen 1.1.1982 körde vi omkring på Mt. Elgon och besökte bl.a. Kitum Cave, där elefanter ibland övernattar. Följande dag körde vi hem till Nairobi.

29.5.-1.5.1982 Samburu, Treetops

I slutet av maj, då regntiden var över, körde vi till Samburu naturreservat, som ligger 100 km norr om Mount Kenya. De nordöstra delarna av Kenya, speciellt områdena nära Somalia, har ibland ansetts vara osäkra på grund av kringströvande s.k. shifta gangs. Vid Isiolo tog asfaltvägen slut och här stoppades vi av en vägbom och jag kommenderades in i ett stort tält. Kenyanska poliser förhörde mig om vart vi var på väg och jag fick fylla i en blankett med uppgifter om bilen och resenärerna samt underteckna att jag har förstått att kenyanska polisen inte ansvarar för vår säkerhet härifrån framåt. Men det var ju bara cirka 30 km kvar till Samburu (och över 300 km till de somaliska och etiopiska gränstrakterna) så vi fick fortsätta på egen hand istället för att köra i en beväpnad konvoj. När jag kom tillbaks till bilen satt Hilppa i alla fall med en massa långa knivar och svärd i famnen och bilen var omgiven av energiska souvernirförsäljare. Vi tyckte att det var fina grejor och betalade snällt för att få köra vidare. Man skall ju betala sin turistskatt.

Efter bron över floden Ewaso Ng’iro vid Archer’s Post svänger man av vägen till Etiopien för att komma till Samburu reservatet. Flodens namn lär betyda brunt eller grumligt och så såg flodens vatten verkligen ut. I slutet av maj var vattennivån hög efter regntiden, men vattnet når aldrig havet. Floden torkar ut och försvinner i våtmarkerna före öknarna längs gränsen mot Somalia.

På vägen till Samburu River Lodge såg vi redan en hel del savanndjur i det höga gräset mellan glest utspridda buskar och träd. När vi kom fram och skulle checka in fick vi sällskap av en strutsunge som promenerade fritt omkring i utecaféet vid receptionen. Barnen blev förtjusta i strutsungen som kallades Oscar (kanske efter Ostrich). Det är mycket lättare att umgås med en cirka en meter hög unge än med en över två meter hög fullvuxen struts. Vi stannade två nätter i Samburu, körde omkring i reservatet och såg bl.a. antiloper, gaseller, vattenbockar, vårtsvin och elefanter. Vi hade också turen att se den graciösa antilopen gerenuk som betar av löven i träd och buskar stående på sina bakben. Den har en lång nacke och namnet gerenuk lär komma från somaliskan och betyder ”med giraffnacke”. Vid River Lodge fick vi också se när man matade krokodilerna i floden. Som kvällsunderhållning hade man riktat in strålkastarna mot ett träd på andra sidan floden, där en leopard låg på en trädgren och åt av en antilop som man uppenbarligen tidigare på dagen hade placerat i trädet som lockbyte.

Från Samburu körde vi tillbaka söderut till Nyeri och åt lunch på Outspan Hotel. Scoutrörelsens grundare Lord Robert Baden-Powell hade bott sina sista år i en stuga, som kallades ”Paxtu”, på hotellets område och han är begravd i Nyeri. Det är ett märkligt sammanträffande att Nyeri också var en central ort för ”The Happy Valley Set” på 1930-talet. Det var en grupp förmögna nöjeslystna brittiska och anglo-irländska aristokrater som hade slagit sig ner i Kenya och blev ökända för sin dekadenta livsstil. Det var på den tiden man brukade fråga ”Are you married or do you live in Kenya?”

Outspan hotellet hörde till samma grupp som det berömda Treetops hotellet uppe i Aberdare bergen. Från Outspan kördes vi med terrängbuss och minimalt bagage upp till Treetops som ligger 2000 m över havet. De sista några hundra metrarna skulle man gå längs en smal stig genom det tjocka buskaget och med jämna mellanrum fanns små inhägnader som man kunde ta skydd i om vilda djur anfaller. Det var riktigt spännande.

Vi kom till Treetops på eftermiddagen, ”just in time” för eftermiddagsteet, som serverades uppe på takterrassen. Där hade man fin utsikt över vattenhålet med omgivande ”salt lick”, där ett stort antal djur slickade den salthaltiga jorden. Det var bufflar, antiloper, zebror, elefanter och noshörningar, som minglade i relativt respektfullt samförstånd. Då te och kakor serverades blev det också fart på alla babianerna, som hade suttit i de omgivande träden och väntat på ögonblicket. De hoppade och sprang omkring på takterrassen och försökte komma åt kakbitarna. Vi hade blivit varnade så vi var förberedda. Hilppa förlorade dock en pappersnäsduk ur jackfickan åt en snabb ficktjuv. Babianerna hade kanske märkt att en del turister viker in kakbiten i näsduken och sätter den i fickan. Tur att hon inte hade bilnycklarna där. Man hade också varnat oss för att inte ha värdeföremål liggande på bordet nära de gallerförsedda fönstren i hotellrummen. Om fönstret var öppet kunde smala babianhänder plocka åt sig smycken, nycklar, plånböcker mm. genom gallret.

På kvällen serverades en riktigt fin middag i trånga men förnäma utrymmen. Då, liksom också i andra sammanhang påmindes vi om varför Treetops är världsberömt. Natten 5-6 februari 1952 övernattade prinsessan Elizabeth och Phillip i det ursprungliga lilla Treetops som var byggt uppe i ett fikonträd. Då hon klättrade upp var hon prinsessa, men när hon klättrade ner för den tio meter höga trädstegen var hon drottning Elizabeth II. Hennes far kung Georg VI hade dött under natten, men det fick hon veta först några timmar senare. Det fanns ju inga mobiltelefoner på den tiden. Det var däremot just vid början av Mau-Mau-upproren. Rebellernas främsta fäste och gömställe var de skogbeklädda Aberdare-bergen. Treetops blev nedbränt av rebellerna 1954, men byggdes upp på nytt i ett kastanjeträd 1957. Det står på styltor, har nu fyra våningar, 50 kompakta rum och en stor och rymlig takterrass med fin utsikt över omgivningen och djurlivet kring vattenhålet.

Följande dag var första juni, Madaraka Day, som är helgdag i Kenya. Det är årsdagen för självstyret 1963 (före självständigheten 12 december 1963). Madaraka betyder ansvar på swahili. I morgondimman kördes vi från Treetops ner till Outspan Hotel i Nyeri och fortsatte sedan med egen bil runt Aberdare Mountains till Nyahururu och det 74 m höga vattenfallet Thomson’s Falls. Därifrån körde vi via Gilgil och Naivasha hem till Nairobi.