På samma sätt som det hålls olympiska spel vart fjärde år, hålls också en stor internationell geologisk kongress vart fjärde år. De stora kongresserna räcker tio dagar, har över 5000 deltagare från över 100 länder och det hålls tusentals föredrag i ett hundratal olika sessioner. I samband med kongressen håller ett stort antal geovetenskapliga internationella organisationer sina möten och dessutom ordnas det stora utställningar. Jag har deltagit i sex IGC: Paris 1980, Washington DC 1989, Kyoto 1992, Beijing 1996, Rio de Janeiro 2000 och Florence 2004. Hilppa var med på de fem senaste.
Första gången jag deltog i en IGC var 1980 i Paris. Jag hade fått ett resestipendium från franska staten för franskt-finländskt vetenskapligt samarbete och kombinerade mitt besök på BRGM med att delta i kongressen. Mitt tydligaste minne från kongressen är från den högtidliga öppningen i kongresspalatset då jag råkade sitta helt framme i salen några meter från första talaren som var Frankrikes president Giscard d’Estaing, som började med orden “Mesdames et Messieurs, Géologues du Monde!”. Då förstod jag att IGC är en betydande händelse. I samband med kongressen hade arbetsgruppen för Multilingual Geological Thesaurus (MTG) arbetsmöten som jag deltog i.
Till IGC 1984 i Moskva var jag anmäld men kunde inte delta på grund av jobbet i Burundi. Arbetsgruppen för MTG hade möten i samband med kongressen och ordförande för gruppen berättade att han hade förklarat att jag var förhindrad att delta för att “Mr. Kortman is hunting tigers in Africa” och det hade accepterats och noterats av arrangörerna, berättade han.
Följande IGC var 1989 i Washington D.C. Då jobbade jag i Tanzania, men hade ordnat en studieresa för några av mina kolleger i projektet och deltog själv som ansvarig för delegationen från Tanzania. Nu hade jag möjlighet att också delta i MTG-gruppens möten. Hilppa kom från Finland och deltog som Accompanying Member. Vi deltog också i olika evenemang och besök, bl.a. till Capitolium, National Mall, Arlington National Cemetary, USGS (US Geological Survey) i Reston VA och Alexandria VA. Under veckoslutet hyrde vi en bil och besökte tillsammans med vår klasskamrat Boba hans pappa som bodde i Lusby, Maryland nära Cheaspeake Bay i ett naturskönt område vid en sjö. Vi simmade i sjön och gjorde kanotfärder. På kvällen tittade en tvättbjörn på oss genom verandadörren.
Till 29th IGC kongressen i Kyoto 1992 flög vi med Finnair över Sibirien och tog sedan höghastighetståget Shinkansen från Tokyo till Kyoto. Kongressen hölls i Kyoto International Conference Centre, ett par kilometer från Shugakuin Imperial Villa, som är ett naturskönt kejserligt trädgårdsområde. Kyoto var huvudstad i Japan före Tokyo och är än i dag den stad där kejsaren kröns. Kronprins Haruhito var kongressens hedersordförande och han deltog i invigningsceremonin. Välkomsttal hölls av Japans utrikeshandelsminister, guvernören för Kyoto prefekturen och borgmästaren för Kyoto. I samband med kongressen deltog jag förutom i det vetenskapliga programmet också i flera internationella organisationers möten, såsom IUGS/COGEODOC och AGID (Association of Geoscientists for International Development). Hilppa deltog bl.a. i kurser i japansk matlagning och Ikebana, den traditionella japanska konsten att arrangera blommor, och var med på en forsränning, “Rapid shooting”. Hon hade frågat en finsk geologfru om hon ville komma med, men damen sade att hon inte tycker om att skjuta kaniner (dvs. rabbit shooting). Hilppa åkte i alla fall i en flatbottnad båt ned för Hozu-flodens forsar, 16 km på ett par timmar. Tillsammans med Hilppa var vi på en utfärd till Kinkaku-ji, Gyllene paviljongens tempel, som är helt täckt i bladguld och ligger i en fint anlagd trädgård.
Under veckoslutet ville vi åka någonstans och se något av Japan utanför storstaden Kyoto. Vi tog tåget via Osaka till en liten ort vid Stillahavskusten som heter Kushimoto. Efter Osaka såg vi inte mera några europeiska bokstäver, men vi försökte komma ihåg hur Kushimoto skrivs med japanska skrivtecken, d.v.s. kanji, katakana eller hiragana. Kushimoto skrevs med kanji (kinesiska tecken). Vi lyckades stiga av på rätt ställe och utanför järnvägsstationen frågade vi på engelska några tonåriga skolflickor om vägen till stranden. De började fnittra och vi kom småningom underfund med att just ingen alls talade engelska på orten så vi fick klara oss med teckenspråk. Vi hade inte gjort några bokningar för övernattningen, utan tänkte ta det som det kommer. Nere vid ett strandcafé började vi fråga efter “minshuku”, som vi visste att är en japansk version av Bed-and-breakfast, där man bor hemma hos någon, får logi och två måltider, och behandlas som en familjemedlem. Det pekades åt ett håll, vi vandrade iväg upp för en backe, hittade så småningom rätt hus och välkomnades. Vi tog skorna av oss utanför, tog på oss tofflor och gick in i huset. Inne i huset fanns det nya tofflor för varje rum, också för toan. Värdinnan ville veta vad vi ville ha för mat på kvällen, men då våra japanska kunskaper var så obefintliga, bad hon mig komma in i köket, öppnade kylskåpet och bad mig välja därifrån vad vi ville ha till middag, kött eller fisk. Sedan visades vi vårt sovrum i övre våningen. Det såg snyggt och prydligt ut, men hade inte någon annan möbel än ett litet lågt bord. Jaha, tänkte vi, vi får se vad det blir. Därefter visades vi till badrummet som hade en bassäng på ungefär 1 x 1 x 2 m med rent varmt vatten. Efter badet kallades vi till middagen som serverades på traditionellt sätt i vardagsrummet vid ett lågt bord där vi satt på knä på små kuddar. Värdfolket och deras barn följde med stort intresse med hur de där konstiga västerlänningarna skulle klara av att äta bl.a. rå fisk med lackerade hala ätpinnar, men det gick ju utmärkt. Maten var god och riklig. På kvällen gick vi ut och promenerade omkring på gator och gränder i den lilla kuststaden Kushimoto. När vi kom tillbaka till “minshukun” hade det bäddats med ett par madrasser på golvet. Madrassen heter “futon” på japanska och den ligger på en matta som kallas “tatami”, och som är lika stor som madrassen. En tatami är ungefär 90 x 180 cm, vilket är lagom för en person som ligger eller två som sitter. Rummens storlek anges i antal tatamimattor. Tatamins yta består av vävda rishalmstrån och man går aldrig på den med hårda skor. Kuddarna var fyllda med ris och var lite hårda. Hilppa tyckte att dom kunde åtminstone ha kokt riset så skulle det ha varit lite mjukare. Följande dag, genast efter den japanska frukosten gick vi ner till stranden för att simma i Stilla havet. Solen sken och Hilppa blev en aning bränd både av solgasset och av en brännmanet. På eftermiddagen tog vi tåget tillbaks till Kyoto efter en synnerligen intressant, minnesrik och lärorik vistelse i en japansk småstad.
Efter kongressen åkte vi med Shinkansen till Tokyo och tillbringade där några dagar. Vi åkte omkring med Tokyo metro som fungerade utmärkt. Shoppandet i varuhusen i Ginza begränsades av den höga prisnivån. I ett skyltfönster såg vi t.ex. ett par herrskor som kostade ca 3000 mk. Hilppa köpte i alla fall en fin blå byxdräkt som hon har använt vid finare tillfällen i över år. Tokyo är mångmiljonstad med mycket trafik. Aldrig tidigare har vi känt av luftföroreningen som i Tokyo. Vi flög tillbaka till Finland över Sibirien.
Vid 30th IGC kongressen i Beijing i augusti 1996 skulle Mittnorden-projektet presenteras med en kartutställning. Det blev stressigt att förbereda utställningen då det komplicerade arbetet med att få kartorna tryckta drog ut på tiden av många olika orsaker, men vi lyckades få en del kartor färdigt tryckta just innan tryckeriet skulle stänga för sommarsemestern, en knapp månad före kongressen.
Till Beijing flög vi med Finnair och möttes på flygplatsen av kongressassistenter som uppenbarligen var studeranden med goda kunskaper i engelska. De tog hand om oss och visade oss till bussarna som tog oss till hotellen. Vi bodde på Beijing International Hotel, artonde våningen. Genom fönstret kunde man skymta några andra skyskrapor genom smogen. En morgon hade det kommit in renare luft över Beijing och vi kunde se att staden och skyskraporna fortsatte hur långt som helst. Logistiken fungerade perfekt i Beijing under hela kongressen. I Kina verkade det inte vara något problem att transportera över 5000 personer med ett hundratal bussar från tiotals olika hotell till olika mötesplatser under olika delar av dygnet, och dessutom hålla tidtabellerna.
Kongressen hölls huvudsakligen på China World Trade Centre, men öppningsceremonin hölls i The Great Hall of the People, Folkets Stora Hall, som vi ju har sett i många TV-nyheter om viktiga politiska möten i Kina. Nu var den stora salen fylld av geologer och deras fruar från hela världen. I öppningsceremonin deltog kongressens hederspresident Kinas premiärminister Li Peng. Det var mycket ståtligt och högtidligt. De viktiga medlemmarna i organisationskommittén satt uppe på scenen vända mot publiken, som de politiska ledarna brukar göra. IUGS President Robin Brett lättade upp stämningen i sitt öppningsanförande. Han började med en rolig historia, som sig bör, och berättade att han hade hållit på att försena sig till mötet. Han hade tagit en taxi och sagt att han vill åka till “The Great Hall of the People”. Taxichauffören började köra ut ur staden. Brett protesterade och taxichauffören var förvånad och frågade “So you don’t want to go to The Great Wall?”. Det är ju dit alla turister vill åka. The Great Hall of the People ligger vid det stora torget Tiananmen, Himmelska fridens torg, som lär vara världens största torg. Torget hade varit mycket i rubrikerna under studentdemonstrationerna 1989, sju år tidigare. Det var praktiskt med det stora torget framför den Stora Hallen. Där kunde kongressens hundratals bussar parkera i en snygg rad. Efter invigningsceremonin var det “Welcome Reception” i bankettsalen i samma byggnad. Arrangörerna klarade smidigt och elegant att bjuda på mat och dryck för flera tusen personer. Bankettsalen är planerad att klara av middagar för 5000 personer.
Under kongressen gällde det att lyckas ta del av det digra programmet på ett någorlunda förnuftigt sätt. Tusentals föredrag ingick i det vetenskapliga programmet, internationella geologiska organisationer hade sina möten, det ordnades exkursioner och besök, och dessutom var där den stora utställningen GEOEXPO ’96. För oss som hade egen utställning med presentationen av Mittnorden-projektet och dess kartproduktion var det också viktigt att se till att utställningsbåset hela tiden var bemannat, helst med minst en representant för Finland, Sverige och Norge. Jag upptäckte att det egentligen var ganska intressant att vara utställningsvakt. Det var lärorikt att få träffa många olika människor, svara på frågor och diskutera alla möjliga saker med geologer från hela världen. Det blev samtidigt både marknadsföring och marknadsundersökning. Syftet med utställningen var dels att marknadsföra de nordiska geologiska undersökningarnas kunskap, expertis och förmåga att delta i och genomföra omfattande projekt, och dels att presentera de nordiska länderna som intressanta och lovande länder för malmletning.
Jag fick också tillfälle att delta i IUGS (International Union of Geological Sciences) 1st Executive Committee Meeting som representant för IUGS/COGEOINFO (Commission on the Management and Application of Geoscience Information) samt i IUGS 1st och 2nd Council Meeting, emellanåt som Finlands enda representant då GTK:s högsta ledning var förhindrad att delta. Dessutom deltog jag i AGID (Association of Geoscientists for International Development) General Assembly.
Hilppa deltog i en del av Accompanying Members Programme. bl.a Chinese Cuisine, Arts and Handicraft Workshop, Antique Street and Shopping, och Beijing Opera. Tillsammans besökte vi bl.a. Kinesiska Muren, Den Förbjudna Staden, och grottorna i Zhoukoudian där man har hittat fossil av Pekingmänniskan, Homo erectus pekinensis. Kongressens avslutningsfest hölls i Chinese Ethnic Culture Park.
Erfarenheterna från den samnordiska utställningen i Beijing var så goda att det var klart att vi också skulle ha en utställning vid 31st IGC i Rio de Janeiro i augusti 2000. Norges geologiske undersøkelse NGU höll i trådarna och hade reserverat utrymme i god tid. I samband med det nordiska geologiska vintermötet i Trondheim i januari 2000 bildades en arbetsgrupp med en representant från de geologiska undersökningarna i Norge, Sverige, Finland och Danmark/Grönland för att planera utställningen vid GEOEXPO 2000. Det planerade utställningsbåset var 24m2 (4m x 6m), dvs. dubbelt större än i Beijing. Vi diskuterade innehållet, layouten, det tekniska utförandet och bemanningen. Följande möte hölls i Uppsala i april för att komma överens om detaljerna. Det gemensamma namnet på utställningsbåset blev NORDIC GEOLOGICAL SURVEYS. Alla fyra deltagande organisationer – NGU, SGU, GTK och GEUS – skulle presenteras på ett enhetligt sätt, liksom också exempel på olika typer av samarbetsprojekt som organisationerna har deltagit i. Det tekniska utförande diskuterades i detalj. NGU ville ha materialet i filformatet Corel Draw för att få planscherna producerade och laminerade i Norge, efter att förslagen hade godkänts i 50 % storlek vid nordiska direktörsmötet i maj, också i Uppsala. Det blev igen en hektisk aktivitet för att få allt färdigt innan lamineringsfirman stängde för sommarsemestern.
Från GTK deltog 14 personer i 31st IGC. Jag reste med Hilppa till Rio några dagar innan kongressen öppnade för att delta i förberedelserna för utställningen. Kongressen hölls i Riocentro Convention Centre över 20 km väster om Rio de Janeiro centrum. Vi hade bokat hotel i Leblon i Rio, men när vi anlände till hotellet sent på kvällen efter en 18 timmars flygresa med Air France via Paris blev det flera timmars väntan i hotellets aula. Situationen var den samma som en gång i Nairobi: “Your booking is alright, but there are no rooms!”. Resultatet blev att vi mitt i natten sattes vi i en bil som körde oss 10 km västerut längs en motorväg och genom långa tunnlar till Hotel Barraleme vid stranden i Barra de Tijuca. Hotellet var OK och det låg alldeles vid en lång sandstrand, men man blev beroende av kongressens busstransporter både till kongressplatsen och in till Rio. Bussarna hade lämpliga tidtabeller och enligt det digra kongressmaterialet var allt väl planerat och arrangerat, men tyvärr fungerade det inte, i varje fall inte lika bra som i Beijing.
Den första dagen kunde Hilppa och jag åka in till Rio de Janeiro medan norrmännen höll på med att få tag på utställningsmaterialet som hade skickats från Norge. Vi promenerade längs de långa sandstränderna vid Copacabana och Ipanema som låg helt öde. Det var ju i början av augusti, mitt i vintern på södra halvklotet, kallt och blåsigt och regnit. Följande dag åkte vi med norrmännen till Riocentro Convention Centre och började sätta upp utställningen. Kongressens officiella öppningsceremoni var söndagen 6 augusti, och sedan körde det igång. Jag tillbringade största delen av tiden i utställningshallen medan Hilppa bekantade sig med Rio de Janeiro. Tillsammans besökte vi Sockertoppen (Pão de Açúcar – Sugarloaf Mountain) vid Guanabarabukten och Kristusstatyn (Cristo Redentor) uppe på berget Corcovado. Under weekenden var vi på en båttur till några öar vid kusten 80 km väster om Rio.
Hilppa hade en brorson som var gift med en flicka från Rio de Janeiro. De bodde i Finland men Tania råkade besöka sina föräldrar i Rio samtidigt som vi var där. Hilppa kontaktade henne och de träffades flera gånger. Det var ju jättefint att få promenera omkring i Rio med en riktig infödd “carioca”, som invånarna i Rio kallas. Vår vistelse i Rio blev två veckor lång. Sista dagen blev vi avhämtade från hotellet av Tania och hennes pappa, som bjöd oss på mat och dryck hemma hos sig. Tanias pappa hade varit det stora brasilianska flygbolaget Varigs chefskock. Han körde oss sedan till flygplatsen för vår hemresa till Finland.
Till 32nd IGC i Florence skulle de nordiska geologiska undersökningarna ha en ännu större gemensam utställning än i Rio de Janeiro. Orsaken var att norrmännen siktade på att arrangera IGC 2008 i Oslo i samarbete med de nordiska länderna. Ansökan hade gjorts redan vid IGC 2000 i Beijing och 2002 hade man lagt fram dokumentet “Interim bidding document prepared by the Nordic countries”. Utställningen hade förberetts i god tid av professionella kongresskonsulter och redan i juni 2003 bildades “Nordisk utställningskommitté GeoNor 2004”, med representanter för de geologiska undersökningarna i Danmark/Grönland, Finland, Island, Norge och Sverige. Jag var Finlands representant i kommittén, som skulle planera och förverkliga utställningen GeoNor 2004 i Florence. Utställningen skulle åskådliggöra geovetenskaperna i Norden och ge besökarna en positiv bild av länderna.
Hilppa och jag anlände till Florence fyra dagar före kongressen började för att jag skulle vara med om att bygga upp utställningen. Den här gången var det 23 deltagare från GTK. De flesta hade ju sina egna specialintressen så ansvaret för utställningen föll för Finlands del huvudsakligen på mig och det kom att uppta största delen av min tid under kongressen. Hilppa däremot besökte konstmuseer, kyrkor och andra sevärdheter som det finns mycket av i Florence. Tillsammans deltog vi i olika evenemang som ingick i kongressens sociala program.
Mot slutet av kongressen beslöts det att följande IGC skulle hållas i Oslo 2008. Den kom jag inte att delta i för då hade jag redan varit pensionerad nästan fyra år och hade andra sysselsättningar. Nu kunde jag göra resor som inte innehåll enbart möten, föredrag och utställningar, utan i stället omfattade promenader längs gator, gränder och stränder, besök på museer, kyrkor och slott, lugna måltider på trevliga restauranger, tid att träffa gamla bekanta och reflektera över ett och annat, gammalt och nytt. Resorna finns beskrivna på Hilppas webbplats, se https://sites.google.com/site/hilppakortman/resor .
-> Tillbaka till Internationellt samarbete
-> Tillbaka till GTK 1973-2004
-> Tillbaka till Minnen