2. Våra gäster

2. Våra gäster i Nairobi

Då vi ett tiotal år tidigare bodde i Zambia, sammanlagt över 5 år, kom ingen av våra bekanta från Norden och hälsade på. Vi hade nog meddelat dem att de är välkomna, men att resa ända till Zambia tycktes vara ett för stort, och kanske för dyrt företag på den tiden. Nu när vi bodde i Nairobi i Kenya var situationen helt annorlunda. Det var enkelt och lätt att flyga till Nairobi, och Kenya var redan känt som ett turistland. Ibland hade vi olika gäster samtidigt och ibland hände det att ”nya” kom med morgonflyget medan ”gamla” gäster åkte tillbaks med kvällsflyget och då kunde vi alla äta lunch tillsammans medan sängkläderna byttes.

I september 1981, mot slutet av regntiden, då temperaturen hade börjat stiga men regnskurarna ännu var osannolika, kom Hilppas 76-år gamla mamma (barnens ”Mummi”) och äldre syster Anneli på besök. Dagen då de anlände var jag i fältarbete i västra Kenya så Hilppa var och mötte dem på flygplatsen. När hon kom fram stod de redan utanför flygterminalen och systern hade hunnit få fram sin kamera och börjat knäppa foton. En kenyansk polis såg det och ingrep omedelbart, det var ju förbjudet att fotografera strategiska objekt såsom flygplatser. Situationen höll på att bli allvarlig, men till all tur råkade den legendariska polisreservisten Pat Shaw vara i närheten. Han såg till att de blev frisläppta och Hilppa kunde körde hem med den mycket uppskärrade systern och förskräckta mamman, som var färdig att resa tillbaka med följande flyg.

Gästerna lugnade dock ner sig när de kom till trygga förhållanden i vårt hus på Riara Road. De stannade nästan en månad och hann se och uppleva en hel del. Vi körde omkring med dem och besökte olika sevärdheter i trakten såsom Nairobi nationalpark med alla de vilda djuren ute på savannen, nationalmuseet och ormparken, Karen Blixens hus, Ngong Hills och Meyers Farm med massajer som uppträdde med sin berömda hoppdans. Hilppa var också många gånger med sin mamma och syster inne i Nairobi och besökte klädbutikerna på Biashara Street och de trevliga caféerna, speciellt Arturo’s. De ville naturligtvis också ner till kusten, men vi hade just då inte möjlighet att delta, så de fick i stället åka buss på egen hand. Bussresan bjöd på lite extra spänning då de körde genom Tsavo National Park och det hölls kisspaus nära en skylt som varnade för elefanter. Så småningom kom de i alla fall fram till Mombasa och tog en taxi till ett hotell på Diani Beach. Resan avlöpte bra och de kom nöjda tillbaks till Nairobi en vecka senare.

Efter att Hilppas mamma och syster hade besökt kusten åkte vi med dem till Mount Kenya. Vi kunde med egen bil köra längs en smal och krokig väg genom bambuskogen högt upp på berget tills en vägbom kom emot vid Met Station Lodge med skylten ”Altitude 3048 metres, 10000 feet”. Berget ligger nära ekvatorn och nere på Nanyuki-vägen fotograferade jag våra barn med deras mor och mormor vid den stora skylten där det stod ”Equator”. Hilppas syster, som då var 52 år, ville nödvändigtvis prova på bergsbestigning på Mount Kenya. Vi lämnade henne i den lilla staden Noro Moru hos en turistguide, som organiserade bergsvandringar. Fyra dagar senare kom hon tillbaks till Nairobi, trött men nöjd med upplevelsen, trots skavsåren på bägge hälarna.

I början av år 1982 hade vi plötslig många olika slags gäster och besökande. Först anlände min kusin Rita på ett tre-veckors besök. Ett par veckor senare kom överdirektören för Geologiska forskningsanstalten i Finland på en två veckors inspektionsresa för att se hur industrimineralprojektet framskred. Han ville besöka projektets alla undersökningsområden samt så många andra mineralförekomster runtom i Kenya som möjligt. Dagen efter han anlänt kom Hilppas danska fosterföräldrar Grete och Hartvig, eller Bedstefar och Bedstemor som våra barn kallade dem, och de stannade i tre veckor. En vecka senare reste min kusin Rita hem och några dagar senare anlände Hilppas danska syster Line på en veckas besök. Två dagar senare kom våra gamla bekanta Boba och Raija och stannade i två veckor. Med dem åkte vi ner till kusten vid Diani Beach för att snorkla. Boba är ju maringeolog.

Det var riktigt trevligt att så många ville komma för att hälsa på oss. Det gav oss möjlighet att umgås i lugn och ro och tillsammans uppleva allt möjligt. Det är samtidigt intressant att se hur olika människor upplever samma saker på helt olika sätt. Det är också trevligt att ha gemensamma upplevelser från Kenya att dela med gamla bekanta. Från vår tid i Zambia har vi gemensamma upplevelser endast med de nya bekanta som vi fick där. Flera av de vänskapsbanden har hållit genom åren. Det är något speciellt att ha levt under förhållanden som delvis är så totalt annorlunda än vår självklara vardag här i Europa.

-> Våra resor i Kenya