Efter att ha ärvt sin mormors hus flyttar Amir in för att renovera det. Varje natt hör han möbler som dras över golvet i rummet ovanför köket. Problemet är att det inte finns något rum där. När han undersöker husets ritningar upptäcker han att en del av byggnaden murats igen på 50-talet. Bakom väggen finner han ett litet, fönsterlöst utrymme – och spår av att någon bott där långt senare än han trott. Ju mer han river i huset, desto mer tycks något röra sig i väggarna.
När pendeltåget stannar mellan två stationer får passagerarna besked om tekniskt fel. Elin sitter mittemot sin före detta bästa vän, som hon inte talat med på tio år. De låtsas först som ingenting, men stillaståendet tvingar fram små kommentarer. Genom fragment av samtal framkommer att deras vänskap bröts av ett missförstånd kring en olycka i gymnasiet – något ingen av dem vågat reda ut. När tåget till slut börjar rulla måste Elin välja: låta det förflutna förbli orört eller kliva av en station för tidigt och ta samtalet hela vägen.
En man ignorerar upprepade samtal från sin bror. De har inte talats vid sedan ett arvstvistemål splittrade familjen. Under en enda kväll följer vi mannens rationaliseringar – han ska ringa imorgon, när han är mindre arg, mindre trött. Nästa morgon får han veta att brodern dött under natten. Nu återstår bara telefonsvararens sista meddelande.
En kvinna markerar alla platser hon bott på med röda nålar på en världskarta. När hennes dotter frågar varför de aldrig stannar länge, tvingas hon konfrontera sin egen rastlöshet. Är flytten alltid nödvändig – eller flyr hon något hon inte vågar namnge?
En vikarie börjar arbeta på en liten skola i en avlägsen by. Eleverna är ovanligt tysta och verkar redan känna till henne. Små detaljer – hennes handstil på tavlan, hennes favoritbok i klassrummet – antyder att hon varit där förut. I slutet inser hon att hon ersätter någon med exakt hennes namn, som försvann spårlöst året innan.
Under en till synes obetydlig dag – lämning på förskola, möte på jobbet, handling – börjar små saker gå fel. Huvudpersonen inser gradvis att hon levt efter andras förväntningar i åratal. När hon spontant avviker från sin rutin förändras inget dramatiskt – men allt inuti henne gör det.
En ung soldat under andra världskriget bär ett brev han aldrig vågar skicka. I brevet erkänner han en sanning som skulle kunna förstöra både hans familj och hans egen självbild. Under en natt i skyttegraven måste han välja mellan att låta sanningen dö med honom eller riskera allt genom att posta det.
En liten sjö sägs visa betraktaren hur livet skulle sett ut om hen valt annorlunda. När en medelålders kvinna, fylld av ånger, blickar ner i vattnet ser hon en version av sig själv som stannade kvar, fick barn och aldrig lämnade hemstaden. Men bilden börjar röra sig självständigt – och tycks vilja byta plats.