Finskan är ett agglutinerande språk. Ordbyggnad med ändelser då språkliga funktioner läggs till som en kedja på grundordet. Varje ändelse har en tydlig grammatisk funktion och man kan därför uttrycka mycket information i ett enda ord. Varje ändelse lägger alltså till en ny betydelse – som ägande, plats, riktning och plural som inte uttrycks med separata småord, utan byggs på som ändelser (suffix) i en strikt ordning direkt på ordets grundstam. Det är ett kännetecken för agglutinerande språk som finska.
Suomi on agglutinoiva kieli. Sanat muodostetaan liittämällä päätteitä sanavartaloon; kullakin päätteellä on oma kieliopillinen tehtävänsä, minkä ansiosta yhteen sanaan voidaan sisällyttää paljon tietoa. Jokainen pääte tuo mukanaan uuden merkityksen – kuten omistuksen, sijainnin, suunnan tai monikon – ei erillisten pienten sanojen avulla, vaan liittymällä suoraan sanavartaloon jälkiliitteenä tietyssä järjestyksessä. Tämä on suomen kaltaisille agglutinoiville kielille tyypillinen piirre.
Agglutination förekommer framför allt i:
Substantiv – mycket rik böjning. Verbalsubstantiv och particip – kan få mycket långa kedjor av suffix.
Verb – mycket rik böjning.
Adjektiv – böjs parallellt med substantiv.
Pronomen – böjs nästan lika rikt som substantiv.
Räkneord böjs i kasus,