A1–A2

De viktigaste reglerna för nybörjare

• Verbböjning i presens.

• Negation (en, et, ei, emme, ette, eivät).

• Frågor med -ko/-kö.

• Inessiv (-ssa/-ssä).

• Genitiv (-n).

• Partitiv.

• Vokalharmoni.

Tärkeimmät säännöt aloittelijoille

• Verbikonjugaatio nykymuodossa.

• Negaatio (en, et, ei, emme, ette, ei).

• Kysymyksiä -ko/-kö.

• Inessive (-ssa/-ssä).

• Genitiivi (-n).

• Partitiivi.

• Vokaaliharmonia.

1. Ingen grammatisk genus

Finskan skiljer inte mellan han och hon.

• hän = han/hon, t.ex. "Hän on opettaja." = Han/Hon är lärare.

Det finns inte heller maskulina och feminina substantiv.

2. Grundordföljd

Ordföljden är vanligtvis Subjekt + Verb + Objekt

• Minä luen kirjaa. = Jag läser en bok. Men  är också relativt fri: Kirjaa minä luen. och Minä kirjaa luen.

3. Verb böjs efter person

Personliga pronomen kan ofta utelämnas eftersom verbformen visar vem som gör något.

1. minä olen väsynyt = Jag är trött 

2. sinä olet väsynyt = du är trött

3. hän on väsynyt = han/hon är trött

4. me olemme väsyneitä = vi är trötta

5. te olette väsyneitä = ni är trötta

6. he ovat väsyneitä = de är trötta

4. Kasus ersätter många prepositioner

I stället för ord som "i", "från", "till" används ändelser, t.ex. 

1. (Minä) olen talossa. = Jag är i huset. Inessiv (-ssa/-ssä) = i

2. (Minä) tulen talosta. = Jag kommer från huset.

3. Minä tulin ulos talosta = Jag kom ut ur huset. Elativ (-sta/-stä - = från, ut ur)

4. (Minä) tulin taloon. = Jag kom in i huset. Illativ (-Vn, -seen osv.) = till, in i

5. (Minä) menen taloon. = Jag går in i huset.

Mer om kasus.

5. Vokalharmoni

Bakre vokaler: a, o, u  // Främre vokaler: ä, ö, y

Ord använder vanligtvis ändelser med samma typ av vokaler, t.ex. 

• talo → talossa

• kylä → kylässä

6. Genitiv (ägande)

Genitiv bildas oftast med -n.

• Anna → Annan kirja = Annas bok

• Pekka → Pekan = Pekan auto = Pekkas bil

• Joni → Joni = Jonin kurssi = Jonis kurs

7. Partitiv

Partitiv är en av de viktigaste kasusformerna. Vanliga ändelser: -a/-ä och -ta/-tä

• Används när något är ofullständigt: Syön omenaa. = Jag äter ett äpple (inte nödvändigtvis hela).

• Används efter vissa verb: Rakastan sinua. = Jag älskar dig.

• Används med mängder: Vettä. = Vatten.

8. Negation

Negation görs med ett särskilt verb: ei.

• minä en puhu suomea. = Jag talar inte finska.

• Sinä et puhu suomea. = Du talar inte finska.

• Hän ei puhu suomea. = Han/hon talar inte finska.

• Me emme puhu suomea. = Vi talar inte finska.

• Te ette puhu suomea. = Ni talar inte finska.

• He eivät puhu suomea. = Dem talar inte finska.

Det negativa verbet fungerar ungefär som ett eget hjälpverb.

11. Objekt: total eller delvis handling

Genitiv/ackusativ = handlingen är avslutad

• Luen kirjan. = Jag läser boken (hela boken).

• Partitiv = handlingen pågår eller är ofullständig

• Luen kirjaa. = Jag läser på en bok.

• Ajan autoo = Kör bil.

12. Possessivsuffix

Ägande kan uttryckas med ändelser. Ägande kan alltså uttryckas direkt på substantivet.

• Min bok är bra = Minun kirjani on hyvä

• Mitt hus är stort = Minun taloni on suuri

• Din bok är dålig = Sinun kirjasi on huono

• Ditt hus är stort = Sinun talosi on suuri

• Hans/Hennes bok är tjock = Hänen kirjansa on paksu

• Hans/Hennes hus = Hänen talo

• Tämä on kirjani. = Detta är min bok.

I vardagligt språk används dock ofta pronomen i stället.

Avsaknad av artiklar

Finskan har inga motsvarigheter till "en", "ett" eller "den/det". Talo kan betyda:

• ett hus

• huset

• hus

Betydelsen avgörs av sammanhanget.

Konsonantgradation

Många ord ändrar konsonant beroende på böjning.

• kukka (blomma) kukan

• matto (matta) maton

• pappi (präst) papin

Starka konsonanter blir svagare i vissa former.