Edshults Säteri i Edshults socken

Edshult är ett gammalt folkungagods. Första gången godsets namn nämnes i urkunderna är under 1300-talet. Vid arvskiftet efter Knut Jonsson Lejonörn, som var gift med Katarina av folkungaätten, moster till den Heliga Birgitta, skiftades gården förmodligen ut till de i bygden verksamma sönerna Birger och Magnus Knutsson. Den senare torde ha skänkt gården i morgongåva till sin hustru i andra giftet Helga Bengtsdoter, änka efter lagmannen Sune Jonsson Båt. Magnus Knutsson dog omkring 1370. Under hela 1500-talet ägdes Edshult av familjen Ryning.

Under 1600-talet ägdes säteriet bland andra av Axel Oxenstierna och av familjerna Cruus och Lewenhaupt. I mitten på 1700-talet ägdes det av major Eric Julius Cederhielm och av honom köpte Johan Key godset. Sedermera har godset ägts av Bjugert. En notis i Smålandstidningen 20 mars 1964 angav att Edshults säteri sålts för närmare en miljon till Torsten Örneberg, gårdens storlek angavs till 700 tunnland.

Följande står att läsa om Edshults säteri i en skrift från Jönköpings länsmuseum (författaren finner ingen anledning att ändra texten):

”Vid en vik i sjön Solgen några mil söder om Eksjö ligger Edshults säteri med en ståtlig karolinsk herrgårdsbyggnad från 1650-talet^*. Intill denna ligger ruinen efter en gårdskyrka till den medeltida sätesgården Edshult. Kyrkan var byggd av trä med sakristia och gravkor i sten och var rikligt försedd med målningar och skulpturer. Den revs på 1830-talet och byggnadsmaterialet såldes på auktion. I kyrkan fanns en madonnaskulptur från 1300-talet som finns bevarad på Statens Historiska Museum. En modell av medeltidskyrkan finns utanför församlingshemmet vid Edshults kyrka.

Till gården hörde även andra hus, och husgrunderna söder om kyrkoplatsen kan vara spår efter dessa. På 1300-talet förändrades gården och byggdes om till en befäst borg. Av den anledningen övergavs det gamla gårdsläget. En ny borganläggning med vattenfylld vallgrav byggdes ca 100 meter längre västerut, nära sjön Solgens dåvarande strand. Flytten innebar ett bättre försvarsläge, men var också gynnsam ur kommunikationssynpunkt. Här passerade en färdväg från Eksjö mot sydväst och läget vid Solgen och Solgenån innebar goda lokala vattenförbindelser.

De omfattande sjösänkningarna på 1800- och 1900-talen har dock förändrat landskapsbilden. Hur borganläggningen såg ut kan vi ana tack vare en arkeologisk utgrävning 1989. Den visade att den norra vallgraven varit ca fem meter bred, en meter djup och kantats av tätt ställda störar. Innanför vallgraven stod ett kvadratiskt trätorn på en liten kulle. Tornet var byggt på en gråstensgrund av 1,5 meter tjocka murar och hade flera våningar. Öster om tornet finns spår efter ytterligare en byggnad och väster om tornet låg en smedja. Utgrävningarna visade också att borgen brunnit och byggts om flera gånger under 1300- och 1400-talen. Troligtvis var borgen ingen stark befästning, utan ämnad för lokal kontroll och för att visa borgherrens status.”

^___________

^*Detta betyder att byggnaden uppfördes av Lewenhaupt, möjligtvis till det Lewenhauptska – Cruus av Edebyska bröllopet runt 1640.