Min första hustru var utlandsestninska. Född i Stockholm av estniska förädrar som hade flytt från Estland. Hos dem lärde jag känna Estlands historia, estnisk mat och kultur. På den tiden visste man av olika skäl mycket litet om Estland här hos oss i Finland eller i Sverige för den delen. Man hade kanske varit i Tallinn och festat någon gång. Sålt några jeans och levt loppan. Så mycket mer visste man inte om det landet. Man fick ju inte resa omkring.
1975 reste vi till Tallinn för att vara med om sångfestivalen. Det var en gripande upplevelse med en kör om ca 3.000 sångare i folkdräkt, Gustav Ernesaks som dirigent och många hundra tusen som publik. En fantastisk stämning.
Vid avslutningen ville folk sitta kvar och sjunga sina käraste hemlandssånger. Men de uppmanades att sluta sjunga och gå hem. Efter ett tag av sjungande utan dirigent började myndigheten spela militärmusik i högtalarna för att dränka sången. Folk ville inte sluta sjunga och klättrade upp i torn och förökte leda sången. Ett bepansrat och bestyckat militärfordon körde in mellan kören och publiken och militären arresterade aktivister. Folk grät, sjöng och förbannade militären. Läget blev mycket tillspetsat och det kändes som om katastrofen var nära.
Det var den gången som jag som ung man för första gången på allvar begrep att esterna var ett folk som ville återvinna sin självständighet. Göra en Estexit.
Jag fortsatte att intressera mig för Estland. Både privat och genom mitt arbete. Under 90-talet köpte jag och min nuvarande hustru ett hus i en fiskeby på Dagö som vi byggde om. Under byggprocessen lärde jag mig en rudimentär estniska som jag efteråt har haft stor glädje av. Folk är mycket vänliga och hjälpsamma på Dagö och jag har även fått några vänner där. Både ester men även finnar som har flyttat dit.
Själv är jag född och uppvuxen i Sverige, flyttade till Finland i slutet av 60-talet och har som sagt jobbat med Estland efter deras självständighet. Det har varit intressant att få betrakta världen ur tre olika länders perspektiv och jag har aldrig ångrat resan som jag har fått göra. Den har varit berikande.
Man får bara hoppas att friden får fortsätta att råda över våra länder här i norra Europa och att vi får resa fritt och fortsätta att knyta vänkontakter över gränserna.
Lauri Johnson, juli 2016