Till Dagö kom svenska inflyttare antagligen senare än till de övriga öarna i Estland, genom att Dagö ska ha varit ett tillhåll för sjörövare under tidig medeltid. Det var kanske rentav så att ”pålitliga, kristna” svenskar lockades av den tyska ordensstaten att kolonisera den nordvästra delen av ön, så att hanseatiska skepp tryggt skulle kunna segla mellan Lübeck och Reval.
Det äldsta skriftliga dokumentet på att svenskar brukade jord på ön är från 1470. Dokumentet behandlar böndernas rättsliga ställning. Den här gången befriades svenskarna från dagsverksskyldighet. För den rätten och över huvudtaget för rätten att förbli fria bönder fick Dagösvenskarna, som känt, kämpa ända till det bittra slutet.
Svenskarna på Dagö hade troligen i likhet med finlandssvenskarna flyttat in från Mälartrakten men också från Nyland. Det meddelade kyrkoherden i Röicks 1673 till den dåvarande innehavaren ön, Axel Julius De la Gardie. Domaren Lilienfeldt visste i sin tur i en rapport från 1746 berätta att svenskarna kom från ”de finsknyländska svenskarna eller från Kappelskär i Sverige”. Ett bevis för att folk kommit från Finland hittar man på Dagösvenskarnas runstavar, evighetskalendrar i trä. De följde nämligen Åbo stifts helgonkalender såtillvida att Anna firades 15 dec. och Henrik 20 jan. Anna flyttades 1708 till den 9 december.
Svenskarnas huvudorter var Röicks och Kertell, där det 1779 fanns 70 resp. 35 svenska bondgårdar. Efter den 20.8.1781, då alla bönder på Hohenholms marker i Röicks fördrevs till Ukraina, fanns bara ca 90 svenskar kvar – på kyrkans marker. Kyrkoherde då var Carl Forsman, som följde sina medlemmar till sockenrån och höll en avskedsgudstjänst på den backe som kom att kallas Korsbacken. I Kertell blev svenskarna kvar i omkr. 30 år, då den nya ägaren av Dagö, baron von Ungern-Sternberg, sa upp de svenska bönderna för att på deras mark kunna bygga en textilfabrik.
Vem var/är den sista dagösvensken? Svårt att säga. Många har tilldelats det epitetet. Och vad ska man kalla de ”försvunna” ättlingar som då och då dyker upp. Dessutom återvänder ättlingar och den första svenska sommarstugan har redan byggts.
Marianne Blomqvist, 2005