Centralt inom behaviorismen

Behaviorism, kommer för engelskans "behavior" som betyder beteende. Ibland kallas perspektivet för beteendeperspektivet. Det centrala är att man förklarar orsaken till våra beteenden utifrån att de är inlärda. Vi har lärt oss att vara så som vi är. Inlärningsprocessen sker på olika sätt och för att komma fram till hur har man använt sig av mer naturvetenskapliga metoder. Man har studerat det man faktiskt kan se i laboratorieliknande miljöer.

Centralt Inom Beh.m4a

Klassisk inlärning

På 1900- talet bedrev den ryske fysiologen Ivan Pavlov experiment på hundar. Hans upptäckt kallas för klassisk inlärning och visar hur beteenden skapas genom inlärning. Beteendet som skapades i experiment kallas för respons och det som framkallar beteendet kallas för stimuli. Responsen kan vara betingad, då den lärts in, men den kan också vara obetingad, när den inte är inlärd utan kommer ändå. I klassisk inlärning skapas ett samband som inte finns från början.

Klassisk inlärning kan ske både positivt och negativt. Tänk dig att du ätit mjukglass innan du blir magsjuk. Du kan då länge sammankoppla mjukglassen med magsjukan och må illa av bara tanken på mjukglass. Positiv sammankoppling är när du till exempel kopplar ihop en låt med en positiv känsla, då den låten spelades när du var med om något som du tycker om. Man kan ta bort sammankopplingen genom något som kallas utsläckning, ju fler gånger du närmar dig mjukglassen och börjar tänka på hur gott det var innan du blev magsjuk så kommer du snart kunna äta det igen. Flera av dessa principer används idag i arbetet mot fobier.

Klassisk Inlärning.m4a

Pavlos hundar.

1. När hundarna såg och kände doften av mat så började de dregla. (obetingad respons)

2. Hunden fick senare höra ljudet av en klocka, och då dreglar inte hunden.

3. Hunden fick sedan mat i samband med att klockan ringde.

4. När klockan ringt några gånger i samband med att hunden fått mat. räckte det för hunden att höra klockan för att börja dregla . (betingad respons)

Hunden har alltså betingat beteendet att dregla vid ljudet av en klocka, något som den tidigare inte gjort.

Generalisering

John B. Watson gjorde 1920 ett känt experiment på den 11 månader gamla babyn Albert. Han introducerade Albert för en råtta som Albert visade intresse för. Senare påförde han ett starkt ljud varje gång Albert närmade sig råttan. Albert utvecklade en rädsla för råttan. Men det Watson även upptäckte var att Albert också utvecklade en rädsla inför andra saker som liknande råttan, han hade generaliserat sin rädsla.

Generalisering.m4a

Instrumentell inlärning

B.F Skinner är den tredje av behaviorismens frontpersoner. Han är mest känd för sin skinnerbox. Skinnerboxen var en en tom bur med enbart en spak i. I buren sprang en råtta planlöst omkring och råkade sedan dra i spaken. Genom att dra i spaken fick råttan mat, vilket är en form av belöning. Det fungerade som en slags förstärkning av råttans beteende. På samma sätt tänker man sig att uppfostran kan ske, de beteenden som förstärks är de som man håller kvar vid. Ett barn som får beröm när de varit omtänksamma vill säker fortsätta att vara det. Instrumentell inlärning kallas ibland också för operant inlärning och med det menas att den inte är slumpmässig till skillnad från den klassiska inlärningen.

Instrumentell Inlärning.m4a