Första pris

Undergång

Översättning till svenska

Jag har färdats genom tiden och kommit till dagens datum, hundra år framåt. Allting är dött. Alla varelser är döda. Det finns ingen livsanda runt omkring. Det enda som omger mig är död och lik som syns överallt. Jag stirrar dumt på allt framför mig, ser hur tidigare blomstrande städer har förvandlats till ruiner och hur människor som en gång sprudlade av glädje nu är förmultnade lik. Jag mumlar för mig själv:"Varför?"" Varför har det blivit så här!" 

Jag har fantiserat oändligt många gånger om framtiden, tänkt på olika möjligheter, men aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här. Jag trodde att världen i framtiden skulle översvämmas av vetenskapens visdom, att människor skulle leva ett lättare liv. Men det jag ser nu är en helt annan syn. Vad har hänt under dessa hundra år? Varför har alla dött? 

Mina ben går framåt utan att jag kan kontrollera dem, och jag vet inte vart jag är på väg. Mina ögon blir sakta röda, och tårarna rinner okontrollerat. 

Jag var en forskare vid ett vetenskapligt forskningsinstitut och hette Emma. Vi hade ägnat trettio år åt att forska på tidsresor, och äntligen gav vår ansträngning resultat. Men på grund av tekniska begränsningar och andra faktorer kunde vi bara skicka en person till framtiden, och det fanns även en viss risk. Om tidsresan misslyckades väntade endast döden. Många personer gav upp när de fick reda på att deras liv var i fara; ingen ville riskera sitt liv för en forskning. Men jag var villig. Jag hade inget särskilt att hålla fast vid här i världen. Jag var en föräldralös person utan familj eller vänner. Det enda som höll mig vid liv var min passion för forskningen. 

Jag fortsatte att gå, ivrig att få veta varför allt detta hade hänt. Medan jag letade efter ledtrådar hittade jag plötsligt en dagbok under en hög av ben. Jag öppnade den med darrande händer, och varje sida innehöll inspelningar av hela världens förstörelse. Jag bröt samman. Det visade sig att inom en snar framtid orsakade en massiv explosion av kemikalier i luften, på grund av miljöföroreningar och andra faktorer, utplånade allt levande. 

Jag sprang tillbaka och genomförde en tidsresa för att berätta för människorna i nutiden om allt jag hade sett. Från och med nu kommer vi alla att vårda naturen mer och se till att detta aldrig händer igen.