Embedded Files
Andra pris
Adriel - Spanska
Juryns motivering: En fin och välskriven historia som speglar vår samtid. Berättelsen berör och beskriver vänskap mellan människor på ett fint sätt.
Un encuentro muy especial
av Adriel (åk 8)
Original version på spanska
Finalmente llegó el día y desperté con los primeros rayos del sol. Pensé: ¡Qué emocionante empezar un nuevo año escolar! Tomé mi mochila y fui a la estación de Sollentuna.
Cuando llegué a la escuela ya había muchos amigos. Fuimos a nuestra clase y el mentor dijo que había un nuevo estudiante y que venía de muy lejos. De repente, alguien llamó a la puerta y yo abrí. El nuevo estudiante era delgado y llevaba un original sombrero rojo con una pluma blanca. Vi en sus ojos que estaba feliz y curioso como yo. El maestro gritó: ¡Bienvenido Ali!
Alí se sentó a mi lado. Durante el recreo lo llevé por toda la escuela y después fuimos al patio a jugar con los demás compañeros. Cuando la escuela terminó caminamos juntos a la parada de autobuses de Sollentuna y me contó que había llegado a Suecia porque en su país sus dos hermanas no tenían derecho a ir a la escuela.
Después de ese día nos hicimos inseparables y con el pasar de las semanas nuestra amistad era más fuerte.
Unas semanas más tarde empezó a nevar. Era la primera vez que Alí veía la nieve y en el camino de regreso a casa nos detuvimos a tirarnos bolitas de nieve. Quedamos en vernos al día siguiente pero Alí no fue a la escuela. Pensé que quizás estaba enfermo.
Pasaron las semanas y nadie sabía nada de él. Yo estaba muy preocupado y tenía muchas preguntas sin respuesta. Un día dijeron en las noticias que varias familias de refugiados habían sido devueltas a sus países y ahí entendí que una de ellas era la de mi amigo. Me puse muy triste y lloré. Deseo poder volverlo a ver algún día, darle un abrazo y recordar todo lo vivido en Sollentuna.
En mycket speciell vän
av Adriel (åk 8)
Översättning till svenska
Äntligen kom dagen och jag vaknade med solens första strålar. Det var så spännande att börja ett nytt skolår! Jag tog min ryggsäck och åkte till Sollentuna station.
När jag kom till skolan var det redan många vänner där och vi gav oss iväg tillsammans för att leta efter klassrummet. När vi gick in berättade mentorn att det fanns en ny elev som skulle börja och att han kom långt ifrån. Plötsligt knackade han på dörren. Han var smal och hade en originell röd hatt med en vacker vit fjäder mitt på. Jag såg i hans skimrande ögon att han var glad och nyfiken som jag. Läraren ropade: "Välkommen Ali!"
Ali satte sig bredvid mig. På rasten tog jag med honom runt i skolan och sedan gick vi till lekplatsen för att leka med de andra klasskamraterna. När skolan var slut gick vi tillsammans till busshållplatsen i Sollentuna och han berättade att han hade kommit till Sverige för att han hade två lillasystrar som inte hade rätt att gå i skolan i sitt land. Efter den dagen blev vi oskiljaktiga och med veckorna som gick blev vår vänskap starkare.
Några veckor senare började det snöa. Det var första gången Ali såg snö och på vägen hem stannade vi och kastade
snöbollar på varandra. Vi kom överens om att ses nästa dag, men nästa dag gick Ali inte till skolan. Jag trodde att han kanske
var sjuk.
Veckorna gick och ingen hörde av sig. Jag blev väldigt orolig och hade många obesvarade frågor. En dag hörde jag på nyheterna att flera flyktingfamiljer hade skickats tillbaka till sina hemländer och jag insåg att en av dem var min väns familj. Jag blev mycket ledsen och grät. Jag hoppas att jag kan träffa Alí igen, krama honom och tillsammans minnas allt vi upplevde
i Sollentuna.
Page updated
Report abuse