Pressammandrag 1934-35

Diskussionen om Ljungströmsbåten och riggen de första åren 1934-35.

Redan 1934 hade Fredrik Ljungström provat sin nya rigg och sitt skrov och den kallades i Seglarbladet 1934:24 för ”En märklig uppfinning.” men man är ändå positiv och slutar med ”Det skulle ej förvåna mig, om konstruktionen av båtar och riggar skulle komma att undergå en ganska radikal förändring enligt de av dr. Ljungström framförda idéerna.

I Rodret skriver Sjövalier: ”Själv har jag haft det nöjet att segla med den stag- och bomlösa båten och blivit helt imponerad av nyheten.”

”Att här kommit något nytt av verkligt värde, därom råder inte minsta tvekan.”

I På Kryss kommer de första tveksamma synpunkterna: (1934:12) ”Den påfallande långt förut placerade, ostagade böjliga masten, den fullkomligt runda fören, den spetsiga aktern, frånvaron av vanter och fockstag, allt gör intryck av något främmande och besynnerligt.”

Ritningarna för 1934 års lottbåt Corinne III tas fram. Där finns en traditionell rigg med storsegel och fock.

Året 1934 slutar med en ”Julssegling” från Lidingö till Sandhamn den 19 – 20 december! Idel lovord över hur skrovet och riggen uppför sig i det hårda vintervädret. Skribenten sammanfattar det hela med: ”Ja, som jag sa i början: här var den verkliga basken. Och får jag någon gång en slant över, som räcker till en båt, så nog vet jag hur båten skall se ut.” (Seglarbladet)

1935

Fredrik Ljungström åker detta år runt bland båtklubbarna och håller föredrag om den nya båten/riggen, då det finns ett stort intresse. En krydda är att ” ....den sensationella nyheten att masten hade avseglats.” Detta var inte riktigt sant, utan masten hade brutits ca en meter från toppen, då masten på den tiden hade ett akterstag. Detta hade detta tydligen ”…kommit i beknip vid en brygga”. Fredrik Ljungström kunde lugna de oroliga. Masten håller.

Fredrik Ljungström var även en god pedagog och hade låtit tillverka åtskilliga modeller ”…. varvid han med hjälp av en elektrisk fläkt utförde alla både tänkbara och otänkbara manövrer.”

I samtliga dåvarande båttidningar (Segel och Motor, På Kryss, Seglarbladet, Rodret) fördes det året en het debatt om ljungströms nya uppfinning. Det saknades inte heta känslor och argument som att sjömanslivets fostrande roll skulle gå förlorad med denna nya rigg.

Så här kunde det låta: (Utdrag ur inlägg i Seglarbladet 1935:13)

”Men det ifrågasättes och det med skärpa om icke här äventyras något av det förnämsta vi äga, nämligen vår härliga segelsport. Denna som vi äro och varit så stolta över, som gjort oräkneliga släktled till friska, hurtiga sjömän och som fortfarande skulle vara oss ett medel att uppfostra och härda våra barn och ingjuta i dem vad ingen annan sport i samma grad förmår: allvar och ansvarskänsla för sig och andra i farans ögonblick.

Mekaniseringen fortskrider alltmer. Men nog kunde vi få behålla denna enda kära sak oberörd. Låt oss behålla våra försegel.” Henry Lidström

På detta svarar Fredrik Ljungström: (Utdrag ur samma tidning)

”Redan nästa middag finner jag, att jag varit den sorgliga anledningen till en av ädel harm buren protest från en av seglingens målsmän, herr Henry Lindström. Jag har vågat röra vid hans rena vackra försegel med mina av den allmänna mekaniseringen nedsmutsade fingrar. Ja, jag har varit fräck nog att vilja taga bort förseglen. Denna mannakraft, som enligt herr Lindström förvärvats ensamt genom upp- och nedhalandet av försegel och som herr Lindström tydligen i hög grad för egen del tillgodogjort sig, har han använt till att finurligt talat surra fast mig och mina gelikar nere i kölsvinet.”

Samtidigt fanns en stor nyfikenhet på denna nymodighet och 1935 byggdes SXK:s lottbåt efter samma ritningar som året innan men med Ljungströmsrigg. Båten byggs på Svensson & Dahlströms båtvarv i Karlstad, men riggen ”…levereras av d:r F. Ljungström själv.” Han var naturligtvis mån om att riggen skulle vara rätt utförd!

Båten för 34m2 i bidevind (68 m2 vid läns) och får en masthöjd på 14 meter.

Tanken är att 1935 års lottbåt ska seglas mot 1934 års lottbåt för att man ska kunna jämföra seglingsegenskaperna.

Lottbåten 1935 provseglades i juni från Saltsjöbaden till Arkösundsmötet och entusiasmen var uppenbar över hur lättmanövrerad båten var:

”Vi gick upp till bryggor och stränder, precis som vi ville. Det kan man för all del göra med den traditionella segelföringen också, men inte med samma lätthet och precision som med Ljungströms.”

De får sedan hårt väder på Guppafjärden: ”Då råkade jag vända mig om och såg akteröver en hård by, som inom några ögonblick skulle nå oss. Jag sa åt Wahlgren att ”den där vill jag inte gärna få över mig, när vi för fullt. Jag går upp i vind, rulla in du. Jag drar inte ifrån, när jag säger att manövern tog högst 6 sekunder, eller den tid som åtgick för att lova upp.”

Så ställer sig skribenten frågan om han skulle välja årets lottbåt eller den traditionella från förra året.

”Corinne är en synnerligen trevlig båt, lättskött och välseglande, men om jag finge välja tog jag ändå årets lottbåt och det inte bara därför, att hon är ”en viger båt”, som en fiskare på Rånö uttryckte det efter att ha granskat riggen. Belle (På kryss 1935:7)

Vid provseglingarna hade båtarna namnen ”Corinne III”, lottbåt 1934 och lottbåt 1935 kallades för ”SXK”. De seglas i olika förhållanden och med sju olika skeppare och man för långa tabeller med resultat, men kommer ändå inte fram till någon tydlig skillnad. Ofta segrar ”SXK” som var överlägsen på läns. De gånger SXK seglas av erfarna Ljungströmsseglare vinner hon även på bidevind. ”Detta gällde såväl laber som frisk vind”

Artikeln avslutas med bara positiva omdömen om Ljungströmsriggen: ” Slutligen synes mig böra anmärkas, att de goda resultaten som Ljungströmsriggen ådagalagt har erhållits med användning av en helt ny typ av segel, om vilken segelmakaren har mycket begränsade erfarenheter. Det låter sig väl tänka att med vidgad erfarenhet dylika segel i framtiden skola ur segelmakarsynpunkt bli mer fulländade och som en följd härav ännu mer effektiva.” (På Kryss 1935:9)

Efter dessa goda erfarenheter bygger man en B 22:a med Ljungströmsrigg som 1936 års utlottningsbåt!

I slutet av året fortsätter Fredrik Ljungström sina föredrag bl.a. utifrån sommarens seglingar med sin 30:a Vingen. Han har då bl.a. deltagit i kappseglingar i Marstrand i hårt väder. Skrovet har då fått visa vad det går för. ”Vid GKSS hårda jubileumsseglingar vid Marstrand hade sålunda ”Vingen” seglat banan och därvid på sin höjd tagit in ca 10 liter rykvatten, medan andra båtar i den svåra sjön hade fått så mycket över sig att pumparna måste hållas igång!”

Så efter denna goda start 1934-35 borde Ljungströmsbåten gått en lysande framtid till mötes.

Men vad hände/ hände inte? Efter 1952 har egentligen inte mycket hänt. Är seglarkretsarna trots allt för traditionsbundna för att kunna acceptera en ”nymodighet” som Ljungströmsbåten.

Vi får se. Kanske händer något i framtiden. Med våra nya material som glasfiber och kolfiber borde Ljungströmsbåten vara än mer atttraktiv.

Björn Littmarck