6. Förökning, tillväxt & död

Meningen med livet är att föröka sig. Förökningen kan resultera i avkomma som är nära på exakta kopior av föräldern eller också i avkomma som liknar föräldrn till en del. Allt beror på om föräldern kan föröka sig på egen hand eller om det krävs en korsning med en annan individ. Vi talar alltså om könlös och könlig förökning.

Vid könlös förökning skapar föräldraindividen en kopia av sig själv, oftast genom att dela på sig. Vi förstår då att den här typen av förökning är vanligast hos mikrober, tex. bakterier och urdjur. Inför celldelningen kopierar cellen sin arvsmassa (kromosomer) och fördelar den jämnt mellan cellhalvorna och delar sen på sig. Den skapar alltså en klon av sig själv. Flercelliga organismer, tex. växter, kan också skapa genetiska kloner genom att skjuta ut revor (tex. jordgubbsplantor) och rotskott som ett stycke bort utvecklas till en ny planta.

Könlig förökning kräver en sammanslagning av könsceller, alltså en befruktning av äggcellen. Idag är könlig förökning vanligare än könlös eftersom den skapar en större genetisk variation inom arten. Då individen producerar könsceller skapas det hela tiden unika genkombinationer, och slumpen avgör också vilka könsceller som råkar användas just den gången. Genetisk variation är en stor fördel för arten eftersom det ger en bättre anpassningsförmåga. Artens livsmiljö ändrar nämligen alltid på lång sikt och då gäller det för arten att hänga med och överleva förädringen, annars måste den flytta eller så dör den ut.

Så varför finns då könlös förökning fortfarande kvar hos så många arter? Nåjo, en enkel celldelning går mycket fortare än att hitta en förökningspartner och genomföra en befruktning. Cellen behöver inte heller bli könsmogen. Könlös förökning existerar alltså pga. snabbheten och det lilla energibehovet, trots att den genetiska variationen inom arten blir minimal.

Könlig förökning kräver alltså könsceller. Dessa kan komma från olika individer (som hos djur) eller från samma individ (hos vissa växter). Individer som är tvåkönade och bildar både äggceller och spermier kallas hermafroditer, men de kan inte befrukta sig själva utan måste korsas med en annan individ (korsbefruktning). En del arter, tex. bin, kan föröka sig både könligt och könlöst, dvs från en obefruktad äggcell utvecklas det en fullständig individ. Detta kallas för jungfrufödsel eller partenogenes.

Växter är ganska lustiga, eftersom de kan vara en- eller tvåkönade. Ifall han- och honblommorna sitter på olika inidivder kallas de för tvåbyggare och ifall de finns på samma kallas de för sambyggare. En sambyggare är dessutom antingen en- eller tvåkönad. Det betyder att de enskilda blommorna innehåller antingen ståndare eller pistiller (enkönade) eller så finns det av bägge typer i en och samma blomma (tvåkönad).

Djur börjar föröka sig då de blir könsmogna och förökar sig flera gånger under sin livstid. Växter däremot är mera intressanta, de kan vara ett-, två- eller fleråriga. Ettåriga växter förökar sig och dör under samma år, medan tvååriga förökar sig först under ditt andra levnadsår. Fleråriga växter övervintrar på olika sätt och förökar sig varje år.

Organismens livscykel kommer till sitt slut då åldringsprocessen avslutas med död. Åldrandet beror att cellernas ämnesomsättning försämras och därmed alla vävnader och organ. Enskilda celler kan också begå självmord (apoptos) ifall det är något fel på den, eller också under fosterutvecklingen då kroppsdelar omformas.