Motionen i sin helhet:

Beskattningen av snus i Sverige är överdriven och verkningslös. Liberala ungdomsförbundet vill se en svensk tobakspolitik som bygger på fakta i stället för moraliska pekpinnar. I rapporten ”Synd och skatt” från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, blottlägger forskaren David Sundén stora brister i den svenska tobakspolitiken. I rapporten framgår att de moraliska pekpinnar som svensk folkhälsopolitik är byggd på i verkligheten är verkningslösa. De senaste tio åren har snusskatten höjts med omkring 300 procent, något som främst motiverats med folkhälsoargument. Intentionen är förstås god, snus är inte i sig självt en hälsobringande substans. I praktiken däremot så har det svenska snuset en starkt folkhälsofrämjande effekt. Faktum är att Sverige har den lägsta frekvensen av tobaksrelaterad dödlighet i Europa. Det beror inte på att vi konsumerar mindre tobaksprodukter än andra länder, utan på att vi snusar i stället för att röka. Rökning är betydligt skadligare än snus och orsakar många olika lung-, hjärt- och kärlsjukdomar som sedan belastar sjukvården. Snus är ofta en bra utkörsport från cigaretter. På så vis borde snus snarare uppmuntras som substitut för cigaretter om man menar allvar med att sänka tobakskonsumtionens kostnader. Utöver att bespara statskassan stora summor i sjukvårdskostnader för rökning så betalar snusare alldeles för mycket i förhållande till vad snuskonsumtionen faktiskt kostar samhället. Sundéns beräkningar visar att skatten på snus är 4,5 gånger högre än de kostnader som snusandet leder till. Vi motsätter oss inte att snus ska bära sina kostnader – men inom rimliga gränser. Svensk folkhälsopolitik bör utgå ifrån att informera människor om riskerna och låta dem stå för de kostnaderna. Det måste sedan vara upp till människor själva att välja om man vill röka, snusa eller avstå. Den som frivilligt väljer att leva ett liv som belastar välfärden bör sedan betala för den extra belastningen man åsamkar samhället. Snusare bör därför betala för den extra sjukvården som krävs genom en tobaksskatt som i stället för att vägas efter mängden tobak, vägs efter den effekt snusandet ålägger samhället. Då hade man varit tvungen att differentiera tobaksskatten, något som forskare som Kenneth Warner, Frank Chaloupka och David Sweanor länge förordat. På detta sätt får vi en rimlig och rättvis tobaksskatt som fokuserar på vetenskapligt bevisade konsekvenser och gynnar både folkoch individhälsan.

Yrkande

• att Liberalerna verkar för en differentierad tobaksskatt där skatten på snus motsvaras av nivån av dess samhällskostnader