Svar:

I motion F109 yrkande 1 yrkas tvärtom på strängare regler för polisens användning av drönare, och motionären föreslår ett förbud mot permanent drönarövervakning av ett visst område. I motion F109 yrkande 2, som partistyrelsen tar upp i detta sammanhang, föreslås vidare att polisen inte ska få använda tjänster för ansiktsigenkänning via kamerabevakning. Med anledning av rapportens och motionernas förslag vill partistyrelsen framhålla följande. Kamerabevakning kan vara en effektiv trygghetsskapande åtgärd och kan också vara avgörande för att utreda brott, något som till exempel visades vid spaningen efter terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Samtidigt innebär kameror i det offentliga rummet en noggrann reglering ur integritetssynpunkt. Det gäller både på vilka villkor kameror får sättas upp, hur länge de ska vara på plats och hur materialet får användas. Liberalerna har medverkat till att lagstiftningen kring kamerabevakning har moderniserats. Det finns numera ett generellt undantag från tillståndsplikt som bedrivs av bland annat Polismyndigheten. Även då ska dock kamerabevakning anmälas, och intresset av att t.ex. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda eller lagföra brott på en brottsutsatt plats måste väga tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Liberalerna har tidigare framfört att även kommuner inom ramen för sitt brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete bör ha motsvarande befogenheter.

Polisens och andra brottsbekämpande myndigheters rätt att sätta upp kameror är alltså inte villkorslös. Kameror förutsätter att det finns ett konkret och påtagligt behov, till exempel att en viss plats är särskilt utsatt för brott. Detta gäller oavsett om kameran är fastmonterad eller finns i en drönare. I exempelvis vissa brottsutsatta stadsdelar i Malmö har polisen använt drönare för att övervaka och förebygga brottslighet på platser där allmänheten uppehåller sig (däremot kan inte drönare användas på samma sätt för att spana in i byggnader). Eftersom det hela tiden måste finnas ett tydligt behov som motiverar kamerabevakning bortfaller rätten att kamerabevaka när detta behov upphör, t.ex. när platsen inte längre är brottsutsatt. Partistyrelsen anser att de grundläggande principerna bakom dagens lagstiftning är väl avvägda och föreslår därför att punkt 38 bifalls och att motionerna F108 och F109 yrkande 1 anses besvarade. Frågan om ansiktsigenkänning handlar om att bearbeta bildmaterial med hjälp av datorstödd biometrisk analys. Biometri syftar inom brottsbekämpningen i regel på automatiserade metoder för att identifiera en person utifrån personens fysiska karaktärsdrag. Biometri och biometriska uppgifter kan vara mycket kraftfulla verktyg för att identifiera och lagföra personer som har gjort sig skyldiga till brott, och de tekniska möjligheterna att identifiera personer med hjälp av biometri har utvecklats snabbt på senare tid. Till exempel finns det i dag programvara för ansiktsigenkänning som gör det möjligt att snabbt och med stor träffsäkerhet jämföra en enskild ansiktsbild med tusentals andra bilder i en databas. Detta gör att tekniken naturligtvis också är integritetskänslig. För närvarande pågår en statlig utredning som ska se över frågan om biometri i brottsbekämpningen. Utredaren har till uppgift att se hur regelverket kan förändras för att effektivisera brottsbekämpningen samtidigt som en avgörande förutsättning är att individens grundläggande fri- och rättigheter, däribland rätten till privatliv, respekteras. Utredaren ska således noga väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet. Partistyrelsen anser inte att slutsatserna från denna utredning bör föregripas och föreslår att motion F109 yrkande 2 anses besvarat.