Skriftlig individuell utvecklingsplan, åk 1-5 (SIUP)

Forskning (exempelvis Hirsh 2014; 2015) har visat att den skriftliga individuella utvecklingsplanen kan uppfattas, se ut och användas på olika sätt; den skiftar i betydelse beroende på hur man som lärare uppfattar den som verktyg. För vissa är den en företeelse som enbart existerar i samband med utvecklingssamtal, för andra är den ett verktyg som kan användas av både lärare och elever kontinuerligt.

Oavsett om man använder utvecklingsplanen kontinuerligt eller ej är den alltid kopplad till utvecklingssamtalet, eftersom det är i samband med detta som den i grunden upprättas.

Den kan sägas bilda en slags struktur för samtalets upplägg. Med grund i omdömen som läraren/lärarna i förväg har formulerat samtalar man med elev och vårdnadshavare om hur det har gått och vilket nuläget är, och med utgångspunkt i detta formulerar man de framåtsyftande delarna. I de allmänna råden (2013) finns riktlinjer för utformandet, och i Skolverkets stödmaterial (2017) konkretiseras ytterligare vilka olika delar planen kan innehålla och hur de innehållsligt kan formuleras.

Det finns inga krav på att man ska använda de blanketter och övriga stödstrukturer för den skriftliga individuella mallar för planen på annat håll, exempelvis inom ramen för digitala lärplattformar, men det står också rektorer fritt att besluta om en egen utformning inom ramen för vad lagen kräver. Planen är tänkt att dels vara en information om elevens aktuella kunskapsnivå, dels vara ett verktyg för att stärka elevens och vårdnadshavarens möjlighet till delaktighet. När den formuleras ska man utgå från elevens styrkor, förutsättningar och intressen, uttrycka positiva förväntningar och tilltro till elevens möjligheter att utvecklas, samt ta hänsyn till elevens integritet (Skolverket, 2013).