Kontinuerlig dokumentation av elevers utveckling och resultat (primär och sekundär dokumentation)

När, hur och i vilken omfattning lärare ska göra sin kontinuerliga dokumentation i formativa eller summativa syften är inte reglerat i styrdokument. Genom välavvägda och dokumenterade planeringar och uppföljningar kan man dock som lärare få stöd för såväl utvärdering av undervisningen och summerande bedömningar i form av omdömen och betyg, som kommunikation med elever (och vårdnadshavare i grundskolan) kring elevers resultat och utvecklingsområden.

När man ska summera en elevs kunskapsnivå i syfte att lämna ett omdöme eller sätta ett betyg vill man naturligtvis göra det på ett så rättvisande sätt som möjligt. I läroplanen står att lärare vid betygssättning ska ”utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper” (Skolverket, 2011a, s 18)

Att utnyttja information innebär att man tar sin utgångspunkt i olika underlag. Det är inte givet (måhända inte heller möjligt) att hela den allsidiga bilden av eleven finns nedskriven; Hill (1999; 2000) talar om termen head-noting som en process där lärare gör ’mentala anteckningar’ om elevers utveckling och prestationer i kontinuerlig interaktion. Sådana aspekter, som man har sett och erfarit utan att dokumentera, kan – mer eller mindre medvetet - vara del av det underlag man använder när man summerar en elevs kunskaper till ett omdöme eller ett betyg. När betyg sätts läser och tolkar läraren kunskapskraven utifrån syfte, centralt innehåll och den undervisning som bedrivits och då kan dokumentation spela en viktig roll. Det är lämpligt att använda sig av former för dokumentation som återspeglar variationen/bredden i elevernas kunskaper och skapar en grund för att samtala om bedömning och betygssättning med elever och vårdnadshavare.

Man skiljer ibland mellan termerna primär och sekundär dokumentation som underlag för summering (jfr. Vallberg Roth m. fl., 2016). Primär dokumentation är att du sparar elevens prestation i sitt originalutförande; till exempel en text, en bild eller en inspelning. Fördelen är att det då är möjligt att, även för andra, göra en bedömning. En nackdel är att enbart primär dokumentation kan bli väldigt omfattande, särskilt som underlag vid betygssättning. Sekundär dokumentation är när du dokumenterar din bedömning av elevens kunskaper i sammanfattande form; till exempel i en tabell, matris eller i anteckningar. För att göra en sådan analys behövs någon form av tolkningsram eller värderingsverktyg. Detta värderingsverktyg kan vara kunskapskraven som lärare läser och tolkar i relation till syfte, centralt innehåll och den undervisning som har bedrivits. Fördelen är att informationsmängden blir lättare att hantera, nackdelen är att viktig information om specifika styrkor och utvecklingsbehov riskerar att försvinna.

Bild: primär och sekundär dokumentation