Det är torsdag morgon och eleverna i åk 9 på Fässbergsskolan har lämnat tryggheten i klassrummet för att tillbringa en timme i Twisted Feets lokaler på Södra Ågatan. En dansworkshop är niornas kulturgarantiaktivitet det här läsåret och idag ska några av dem få testa Dancehall. 

Eleverna ser inte riktigt ut att ha bestämt sig för vilken inställning de ska ha till den här lektionen när de släntrar in danssalen och klumpar ihop sig i klungor i bakre delen av rummet. Men dansläraren Sahar är fast besluten över att de ska ta mötet med Dancehall på största allvar. 

- Regel nummer ett, vi är inte här för att prata, vi är här för att dansa, inleder hon med skärpa i rösten.

Med kepsen djupt nedtryckt över pannan, ryggen lutad mot spegelväggen och benen bekvämt utsträckta framför sig övergår hon till att prata om vad Dancehall betyder för människorna på Jamaica, där den har sitt ursprung. 

- Dansen är en kultur och en livsstil, en väg bort från fattigdom och kriminalitet, berättar hon. Dancehall sker på gatan. Man vaknar varje morgon och dansar på sin HQ, sin gård. På kvällarna visar man upp nya steg på fester och hoppas på att en dag bli upptäckt så att man kan få ett bättre liv för sig och sin familj. 

Förståelsen för dansformens ursprung har gett Sahar en stor känsla av ansvar.

-Det är någon annans kultur jag sprider när jag lär ut Dancehall, säger hon. Det är inte bara steg, inte bara rörelser. Man måste ha med sig bakgrunden när man dansar.

Övervinna obehag

Eleverna har suttit knäpptysta under Sahars berättelse och oavsett om det är hennes benhårda övertygelse eller nyfikenhet som gör det så är det ingen som protesterar när hon ber dem sprida ut sig i två jämna rader framför spegeln så att alla kan se sig själva. Hon dämpar belysningen, ställer sig framför eleverna och spänner blicken i dem.

- Ni har en föreställning om hur dans ska se ut. Så kommer det inte att se ut idag men det är lugnt. Var öppna för vad dansen gör med er, uppmanar hon. Det kanske är obekvämt med spegeln men så är det i början, det är första gången för alla. Jag var också obekväm när jag började, nu är jag danslärare och dansare. 

Musiken drar igång och Sahar vänder sig mot spegeln för att visa de första rörelserna, avsedda för uppvärmning. Det går ut på att rulla olika kroppsdelar i tur och ordning för att mjuka upp dem. Huvud, axlar, armar, höfter. Kropparna som till en början rör sig ryckigt och ovant framför spegeln slappnar snart av och blickarna slutar flacka runt i rummet. Innan eleverna vet ordet av har de lärt sig det första danssteget. Ett så kallat ”Old School”-steg, får de veta. Ett äldre, grundläggande steg från dansformens uppkomst. Numera finns även ”Middle School-” och ”New School-”steg och dansformen utvecklas hela tiden, av användarna.

-Varje steg i Dancehall har ett namn och en skapare, förklarar Sahar. Du gör ett steg och hoppas på att det ska sprida sig. Alla som är engagerade i Dancehall kan namnen på stegen vilket betyder att dansen blir som ett eget språk. Åker du till Kina och nämner ett Dancehall-steg så vet de precis vilket du menar och ni kan dansa det tillsammans. Det skapar en gemenskap över landsgränserna. 

Dans är inte tjejigt

Något som däremot skiljer sig mellan länderna, berättar Sahar, är att i Europa har dans av någon anledning kommit att betraktas som ”tjejigt”. Så är det inte alls på till exempel Jamaica där Dancehall istället är väldigt mansdominerat. Där har det på senare tid uppstått en gren av dancehall, feminine dancehall, som är mer explosiv och uttrycksfull och som kom till för att stärka kvinnors bild av den egna kroppen och sexualiteten. 

Efter uppvärmningen tänder Sahar lamporna i salen igen och övergår till att lära ut olika steg. Ett steg går ut på att gunga kroppen fram och tillbaka åt sidorna bara genom att jobba med tyngdpunkten och inte lyfta på fötterna. I ett annat steg ska de förflytta sig bakåt i rummet och avsluta med en knix med ena knäet och höften i sidled och i ett tredje ska de göra olika rörelsemönster med händerna både i luften och mot kroppen. 

-Lyssna på kroppen, uppmanar Sahar. Synka hjärna och kropp. Ofta är det så att kroppen kan men hjärnan tror inte på det. Allt handlar om inställning, det gäller vad du än tar dig för här i livet. Tror du inte att du klarar det, klarar du det inte. Let´s do this!

Lyssna in musiken

En timme går fort och eleverna får jobba intensivt. När workshopen börjar närma sig sitt slut och det är dags att göra alla fyra stegen i följd är koncentrationen påtaglig och rörelserna sitter riktigt bra. Men en sak vill Sahar att de ska öva lite mer på. 

- Vad är det viktigaste med dans? frågar hon klassen och ser glatt överraskad ut över svaren som haglar in från eleverna. 

- Att inte prata, är det någon som kommer ihåg. 

- Att ta det på allvar, säger någon annan.

Sahar håller med men påminner också om att musiken är det allra viktigaste när man dansar och att man hela tiden måste lyssna in den så att man inte gör rörelserna för snabbt och får stå och vänta på nästa takt. De testar igen och den här gången är det märkbart färre fötter som far iväg för tidigt och femton par armar skickas upp i luften nästan exakt samtidigt i det sista momentet. 

När eleverna strömmar ut ur danssalen igen efter lektionen har de alla varsin upplevelse med sig av Dancehall, men de har också något gemensamt med varandra. Några ord på ett nytt språk. Ett som talas av Drake, Justin Bieber och hundratusentals andra världen över.