Perú flytt, 2015
Flytt till Peru Uppdaterad 2015.08.02
2014.12.01
Våren 2014 bestämde jag mig för att nästa år ska det bli pension och flytt till Huanchaco i Perú. Detta 11 år efter att jag först
började fundera på att pensionera mig i varmare land. Det känns riktigt bra och spännande. Jag blir 61 år i december 2014
och tänker pensionera mig den 1 april 2015 och flytt i juni.
Det är en hel del planerande inför resan, dels för att Amigo min hund ska med och även så att jag har alla dokument i ordning
för att underlätta visumansökan m.m. Det jobbigast för mig som gillar att ha allt planerat, är just det att jag inte kan förbereda allt
utan mycket kan bara göras i Perú.
Men man får göra det man kan och nu är processen igång.
Sagt upp mig från jobbet, check.
Sagt upp lägenheten, check.
Gå ur A-kassan, check.
Säga upp en del prenumerationer, pågår.
Köpa flygbur till Amigo, pågår.
Jag kan fylla på med hur mycket som helst som t.ex bevara foton, dokument, vad jag ska ha med mig, slänga etc. etc. ja listan är lång.
Nu kommer jag inte att ta med mig så mycket, två standard resväskor får räcka. Det mesta kan jag sedan köpa i Perú och lägenhet
tänker jag hyra möblerad så inga stora saker ska jag ta med. Det största blir flygburen till Amigo.
Amigo testar buren, klart godkänd säger han.
2015.01.30
Nån som orkar med en trött - sur - förbbannad gubbe? Jag förbereder min flytt till Perú och det största problemet så här långt
har varit transporten av Amigo.
När jag nu fått klart från KLM vilken bur det är som Amigo måste ha när det gäller för flyg med KLM och även inköpt dito så har
jag nu till slut bestämt mig för att han också skulle flyga hela vägen, Göteborg till Lima. (Tänkte först åka bil till Amsterdam) Har
också insett att det nog är bäst att ett flygbolag bokar resan eftersom det är ett litet moment 22 att boka resa för mig och hund.
Då säger resebolaget (efter kontakt med KLM) att jag inte kan flyga med den buren mellan GBG och Amsterdam, den är för stor!!
Va faan det är ju KLM som sagt att jag ska ha den. Men resebolaget säger att om jag flyger med Air France så går det bra.
Jag tackar nej och säger jag får fundera lite på detta.
Går in på internet och jämför dessa resor till Amsterdam mellan KLM och Air France. Ser då att de använder samma typ av plan,
Embraer 190 och varför i helvete skulle det gå bra i ett bolag men inte i ett annat är bortom min förståelse.
Blir att åka till Landvetter för att prata med KLM där. Jag är så jävla trött på att man inte kan lita på någonting utan måste kolla allt
själv och det minst tre gånger.
Fortsättning följer när jag vet mer.
2015.01.31
På KLM.s internetsida står det att de har ett biljettkontor på Landvetter. Så idag drog jag dit för att reda ut detta med buren. Väl där så
hittar jag inget biljettkontor i KLM.s regi, frågar i informationen och de hänvisar mig till ett annat biljettkontor. Där säger de att "nej vi har
slutat att serva KLM och Air France" Jag tror jag blir stôllig på detta.
Men damen bakom disken var snäll nog att kolla lite i sin dator och där kunde hon se att det planet KLM flyger med mellan GBG o
Amsterdam är en Embraer 90 och inte 190 som det står på internet. Därmed är det planet för litet för att ta Amigos bur!!
Så än en gång tillbaka på ruta ett
Väl hemma igen så ringer jag till KLM och blir kopplad till en engelsktalande kvinna. "happ hur ska jag lyckas få fram min undran och
önskan är första tanken"
Men efter lite tragglande på engelska så har hon förstått vad jag vill. Först ställde hon sig också tveksam till att det skulle gå. Men efter
några minuter fick hon till svar att det var okej och nu sitter jag här med bokningen i hand och ett stort flin över facet.
Så nu känns det bättre. Min och Amigos plats är säkrad, den 10 juni går flytten till Perú. Men det är faan att man ska behöva hålla på
så här och det är synd om folk som "take no for an answer" man måste bråka lite för att få som man vill.
Checklistan fylls på:
Ny flygbur, check
Nytt körkort, check
Nytt e-leg, check
Nytt pass, check
Inköp flygbiljett, check
och till veckan blir det uppsägning av TV-avgift och ComSlem.
2015.04.21
Processen går vidare, nu har jag flyttat ut från lägenheten och gjort mig av med allt bohag, bor hos min syster tills jag reser.
Första april blev jag pensionär och nyligen fick jag mitt första "bidrag", tur jag ska flytta till Perú för i Sverige kan man inte leva på detta.
Amigo har fått sitt pass och Rabiesspruta, jag väntar fortfarande på min. För Amigos del väntar nu bara avmaskning och en sista hälsokontroll den 3 juni.
Tyvärr fortsätter dollarn att stiga och förstör min ansökan av Rentista visum. Men jag jobbar på en lösning. Ska också få fram
lite intyg från pensionsmyndigheten vilka ska verifieras och stämplas av bl.a. Perús ambassad. Ja det finns att göra än.
2015.05.05
Dollarn har stabiliserat sig lite, till och med gått ner en aning. Men fortfarande för hög, den behöver komma ner under åtta kronor
för att jag ska vara nöjd, nu 8.38. Nu tror jag dock att jag hittat en lösning. Ska ha ett samtal till med banken så får vi se,
men det känns lite bättre nu. Tyvärr vet jag inte om lösningen fungerar förrän jag är i Perú och har pratat med migracion där.
Så har även jag fått min första spruta Rabiesvaccin, ska ta tre stycken sprutor och nummer två i morgon onsdag.
Man skulle vara hund, för Amigo räckte det med en spruta. Dyrt är det också 2.100:-!
Tick tack fasen va tiden går fort nu och tyvärr blir det ingen sista resa till Karlstad för att hälsa på lite gamla vänner.
Jag har ingen ro i kroppen just nu och fortfarande mycket att göra. Plus att jag ska vara hundvakt drygt en vecka åt ett par vänner och senare några dagar åt min syster.
Detta är vad jag ska ta med mig till Perú, två resväskor, handbagage (ryggsäck o dator), Amigos bur, senare förstås med Amigo i.
Allt jag äger från och med 10 juni.
2015.05.19
Småstrulet fortsätter, jag har fått mitt inkomstintyg från Pensionsmyndigheten och detta är skrivet på spanska.
Men det kunde inte AMF åstadkomma så det blev ett på engelska.
Men när jag ska skicka detta till Notarius Publicus för att få det stämplat, så säger Notarius att intyget från AMF
kan de inte stämpla med Hayas Apostille eftersom AMF inte är en myndighet. Men om jag skickar det till en godkänd
översättare på Kammarkollegiet så kan de stämpla dokumentet när det är översatt till spanska.
Att bara skicka intyget som är på engelska, nä så "enkelt" är det förstås inte eftersom översättarna bara översätter
från svenska till spanska, inte från engelska. Så nu måste jag ha ett nytt intyg från AMF och denna gång på svenska.
För att sedan skicka det på översättning och sedan vidare till Notarius.
Snurrigt, jo men nu är det i stort sett ”bara” detta kvar.
Processen fortsätter, nytt bankkort, uppsägning av bredband och mobilabonnemang etc. Amigo har genomlidit sitt årliga
bad och har bara sin hälsokontroll och avmaskning kvar att göra, vilket sker veckan innan vi åker. Själv ska jag få sista
sprutan mot Rabies om en vecka och när jag fått klart med alla stämplar på intygen så är jag också redo. Det går åt rätt håll.
Ibland tittar solen fram bland molnen och vi tittar ut.
2015.06.09
I torsdags så blev allt klart när det gäller alla dokument och i onsdags så fick Amigo sitt hälsointyg och blev avmaskad.
Nu ska vi bara avnjuta en sista middag på Holy Cow, www.holycowburgers.se/ och sedan är det bara timmar kvar innan
vi lämnar Sverige. Klockan 06.20 onsdag morgon lyfter vi från Landvetter och landar i Lima torsdag 01.20 Svensk tid.
Men 18.20 Perutid, i och med att Sverige har sommartid nu så skiljer det sju timmar mellan Sverige och Perú, normalt sett sex timmar.
Då samma tidslinje som östra USA, typ New York.
2015.06.10
Då är vi i Amsterdam och på Shiphol, Amigo har tagit in på Animalhotel och jag får nöja mig med baren i vänthallen. Troligtvis
har han det bättre än mig. Lastningen av honom på Landvetter gick riktigt bra, han var lugn men verkade fundersam. Nu ser jag
honom inte förrän i Lima torsdag 01.10 Svensk tid. Trodde jag skulle vara mer orolig för Amigo, men det känns okej. Nästa steg
är att få konfirmerat att de lastat honom på planet till Perú. Vi lyfter från Amsterdam 12.30.
Amigo tar själv plats i buren och säger "nu drar vi från regnet"
2015.06.11
Detta var nog den segaste överfarten jag gjort, de första 5.000 kilometrarna av 10530 mellan Amsterdam och Lima var
mycket långsamma. Hittade inte någon film som var intressant, så det blev mest att lyssna på musik. När vi närmade oss
Sydamerika och det är cirka fyra timmar och 3.600 km kvar, så börjar tiden äntligen att gå lite fortare.
Stolsgrannarna bredvid mig var bra men inte ett ord sade de. Resan över var väldigt lugn men ovanligt varmt i kabinen,
troligtvis svalare där Amigo var. Barnen som var med på flyget var exemplariska, tysta och lugna. Den som satt framför
mig sabbade dock mitt benutrymme, han fällde ner ryggstödet till max det första han gjorde och därmed krympte min
extra yta betydligt, surt. I det stora hela en bra men långsam flygning.
Resan över var som vanligt nästan skakfri, i och med att vi flyger den mesta av tiden över havet. Blev lite skakigt när vi
kom in över Sydamerika. Men det var rätt lugnt och skönt för Amigo att det inte skakade för mycket.
Redan på planet fyller man i turistvisumansökan och en blankett att man inte har något att förtulla. Normalt inga problem,
men denna gång har jag hundmat med mig och det stod något kryptiskt att det fick man inte ha med sig. Personalen på planet
kunde inte heller upplysa mig om det var okej att ha med torrfoder. Så det blev att lämna den rutan tom och ta en diskussion
med tullen vid ankomst.
Väl på Limas flygplats så var det direkt till migracion och det var inga problem jag fick mitt 183 dagars turistvisum. Så nu har
jag tid på mig att ansöka om långtidsvisumet. Efter migracion var det dags att hämta väskorna och det är som på vilken flygplats
som helst, väskorna kommer på ett löpande band. Väl där frågar jag en vakt om jag ska gå och hämta Amigo först eller ta
väskorna först, väskorna först säger han.
När vi avslutat samtalet hör jag ett Shibasnyft (skrik), ser mig omkring och 100 meter bort står buren mitt på golvet. Han hade
förstås både hört och sett mig och påkallade uppmärksamhet. Det jag reagerade över var att det fanns ingen personal som tog
hand om honom. där stod han bara mitt på golvet i sin ensamhet!! Jag sade till en annan vakt att detta är min hund och undrade
om det var okej att jag tog med Amigo och buren. Inga problem sade vakten! Var det ett lyckligt ögonblick när vi förenades igen,
oh yes!!!
Tullen ja, här kom första problemet, inte med maten det var helt okej men Amigo är tvungen att besiktigas här. Så nu har
han ”karantän” hemma och ska inom 15 dagar på en hälsokontroll. När vi fått intyget ska vi återigen till flygplatsen och visa
upp detta dokument. Sedan är vi förhoppningsvis klara.
Nu slappar vi mest och laddar batterierna. Amigo har förstås lagt beslag på soffan och mina värdar är så snälla så de tillåter det.
Öh ja just det, solen lyser 23 grader i skuggan.
2015.06.13
Lördag och jag har inte ens en tanke på vad det är för någon dag, här är varje dag lika bra. Igår var vi till veterinären och
fick ett hälsointyg, kostnad 259:- en aning billigare här än i Sverige. Tanken var att vi skulle till flygplatsen idag för att visa
upp intyget och Amigo bli laglig. Men det får bli mañana.
Amigo vänjer sig vid livet här mer och mer. Han var inte så förtjust att gå ut första dagen, en snabb kiss och nummer två
sedan ville han hem. Det är ju ett helt annat liv här, mycket hundar och människor i rörelse och en hemsk trafik. Har därför
också lagt om våra vanor, vi går numera ut på morgonpromenaden redan vid sjutiden, innan den värsta rusningen drar igång.
Nu på tredje dagen gick morgonpromenaden bättre. Det finns några parker att välja på här. Men de är han inte intresserad av,
troligen på grund av för mycket dofter från andra hundar. Man ser att han fortfarande inte är helt bekväm med att gå ut
men det går åt rätt håll.
Hundmöten var jag lite orolig för men det går än så länge bättre här än i Sverige. Många lösspringande hundar är det, men i
stort sett är det bara att vifta åt dem så försvinner de. Men man får tyvärr, vilket man vill eller ej, en oroskänsla när någon
lös hund närmar sig. Överraskande många är ändå kopplade här i Los Olivos, Lima.
Hemma blir han mer och mer hemmastadd, gör lite som i Sverige. Händer ingenting går han och lägger sig i mitt/vårt rum.
Han accepterar också bättre nu att han inte får vara i soffan, eller i andras sängar. Köpte idag en bädd åt honom och den lade
han snabbt beslag på. Något problem med värmen är det inte heller då det är ungefär som en Svensk sommardag, runt 22 °C.
"Bra bädd Rikard, nu är jag nöjd och du kan ta den där ölen du längtat efter"
2015.06.14 Amigo har ändrat sig, parken han inte gillade (Los Gemelos) är numera favoritparken,
på eftermiddagspromenaden var han till och med så avslappnad att han lade sig ner och vilade.
Jodå man ska ta upp skiten i Lima också, skillnaden mot Sverige är att här är det böter på
148 PEN ( 385:- ) om man inte tar upp. Kanske något för Svedala?
2015.06.16
Ny park idag och nya vänner för Amerigo (Amigo) . Det finns inte så många hundar av rasen Shiba i Sverige och
betydligt färre i Perú. Han blir väldigt omtyckt av folk vi möter och jag halkar med på ett bananskal.
Det är minst 50% av hundarna här som går lösa. Så hundmöten var jag som sagt lite orolig för, men känner mig nu
säkrare för varje dag. Det är nämligen så att hundar här är mycket bättre på att läsa varandra än vad hundar i Sverige är.
Om en hund kommer fram mot oss så räcker det oftast att jag viftar bort den. Skulle det inte räcka och Amerigo inte
gillar vad han ser så visar han tänderna och ett doft morr får den andra hunden att dra sig tillbaka.
Vi är ett bra team Amerigo och jag.
Nya vänner får Amerigo (och jag) varje dag, mänskliga och fyrbenta.
2015.06.21
Idag är det Fars dag i Perú, en rätt stor dag där fadern hyllas. Det är en liten extra krydda på dagen eftersom Perú
spelar en avgörande match mot Colombia i Copa America, (fotboll). Vinner de/vi den så går Perú vidare till kvartsfinal.
Så klockan 14 stannar Perú, då är det match 21 Svensk tid.
I onsdags kom dagen när Amigo blev laglig. Förra fredagen skulle vi mañana gå för att få en sista stämpel till Amigo.
Nu är det så att i morgon ( mañana ) i Perú inte automatiskt betyder nästa dag utan kan bli nästa och nästa etc.
I Sverige hade jag förstås blivit vansinnig, men här är det en del av livet. Det blev fem mañana, men nu är Amigo legal
(laglig). Om en vecka eller två börjar jag med min process som är något krångligare.
Nya observationer på Amigo är att hans kaxighet verkar vara säkrare. Vid hundmöten i Sverige så var det oftast rätt
argsint morr med uppföljning mot hundar vi mötte. Här ett lite dovare morr och inte mycket mer, troligen mycket för
att det räcker. De andra hundarna fattar vad han menar. En annan sak är bensprättet, jo visst har han gjort det i Sverige
också men då bara efter att han lagt en kabel. Men här, om en annan hund sprätter med benen så gör han det också.
Man kan egentligen inte jämföra Perú med Sverige, för allt är annorlunda. Men det blir ändå automatisk att jag gör det.
Här kommer en sak jag uppskattar med Perú, vädret. I Sverige är det ofta svårt att veta vad man ska ta på sig, det kan
ju skilja 15°C och mer under en dag i Svedala, plus vi har detta med regnet.
Här i Lima skiljer det 3°C!!! Runt 19 på morgonen och runt 22 på eftermiddagen, får väl tillägga också att det är vinter
här nu och att detta gäller här efter kusten. I Anderna och regnskogen kan det skilja 20°C på en dag. Ja så var det
detta med regnet, det är sällsynt i Lima och där jag till slut ska bo regnar det aldrig.
Här en del av gatan utanför "vårt" hus.
2015.06.22
Igår var det som sagt fars dag, detta innebar att vi gick för att äta på restaurang. En stor restaurang som heter Villa,
ett bra ställe med god mat. MEN dagen efter tillbringades en del på toaletten, drabbades av diarré. Min mage har blivit
bortskämd här hos familjen, jag har inte haft några som helst problem med magen och det blev väl en chock för
tarmarna med all den nya bakteriekulturen på restaurangen.
Ett bra ställe skriver jag och det är det med gott rykte, bra service och maten smakade bra. Men lite fel blev det när
drycken serverades, fyra stycken 1,5 liters plastbuteljer Inka Cola ställdes fram på bordet. Där försvann känslan av
ett bra ställe och det blev väldigt MC Donalds för mig, de kunde ju haft tillbringare. Men det var ändå trevlig och
kul att träffa en del av släkten.
2015.06.24
På dagens morgonpromenad träffade vi en dam med en liten trasselsudd till hund i koppel ;-) och en större
hund av obestämd ras som var lös bredvid. Alla tre hundarna fattade tycke för varandra. Speciellt den större
var väldigt intresserad av Amigo och mig. Amigo hade inte ens lust att gå därifrån, han verkade trivas där.
När det var dags att gå hem så visade det sig att den lösa hunden inte alls tillhörde damen. Jag hade kliat vår
nya bekantskap lite på huvudet, men det var allt jag gjorde. Ändå så följde den med oss hela vägen hem.
Har blivit lite "varnad" för detta, att om man visar vänlighet mot någon gatuhund så har man en vän för livet.
Ska bli lite intressant att se vad som händer om vi ses igen.
Amigos nya okända kompis
2015.06.27
En olycka kommer sällan ensam. Har haft diarré i sex dagar nu efter besöket på restaurangen, trodde hon husmor
hade bra knep för detta men inte faan har jag blivit något bättre, så nu är det egna metoder som gäller. På grund
av diarrén så har det inte blivit något jobbat med min visumansökan, plus det så var dottern här sjuk
(ont i halsen feber) och jag fick förstås en släng av det också.
En olycka kommer sällan ensam, ja här haglar dem. I förrgår fick jag 14 dagars varsel att flytta!! Hade blivit lovad
att bo här till jag var klar med ansökan, men det är tydligen någon släkting som kommer hit och de behöver rummet.
Detta ställer till det betydligt för mig. Då det underlättar att vara i Lima när man ansöker.
Troligen blir det nu en tidigare flytt upp till Huanchaco, och det är väl det enda som är bra med detta elände.
Just nu är jag inte värst glad, jävligt sur t.o.m.
2015.06.30
Här lider dagen mot sitt slut och jag är också rätt slut. Idag har det varit mycket snack med kompisar i Huanchaco.
För den 8 juli drar vi till Huanchaco, så jag jagar lite desperat efter lägenhet. Man blir också rätt trött i huvudet av
ljudkulissen i Lima. Ska bli gôtt att komma till lugna Huanchaco.
Nya besked angående släktingen som skulle ha rummet, det är inte bara en som kommer utan en hel familj på fem
personer, och de kommer i morgon!!! Så då flyttar de äldre till bostaden i bergen, tyvärr för det är ändå de jag kan
konversera bäst med. Men familjen som kommer är boende i Florida som man kan ju hoppas de pratar lite engelska.
Snacka om att jag längtar tills jag kan koncentrera mig på att lära mig mer Spanska.
Ansökan om långtidsvisumet lägger jag på hyllan ett par månader. Har jag tur går dollarn ner och det blir ett bättre
läge för mig. Nu är högsta prioritet boende i Huanchaco, bara hoppas det löser sig.
Här mina två viktigaste instrument i Perú, Amigo och datorn.
2015.07.03
Dagarna trillar på i en rasande takt, nu är det fredag och dagen då jag tippar V75 vilket jag bor i Sverige eller Perú.
Förra fredagen var jag helt kass och orkade inte så Harry Boy fick tippa. Tippar också vinst för Perú som ikväll spelar
bronsmatch mot Paraguay i Copa America.
Nu känns det bra i magen har också lagt tillbaka matvanorna så de liknar mer upplägget jag haft i Sverige. Här har
det varit frukost efter att jag varit ute med Amigo vid åttatiden. Sedan äter familjen huvudmålet för dagen, en stor
lunch vid 12-tiden och det är alldeles för tidigt för mig. Men av artighet har jag käkat då också, även om det inte alls
har passat min mage.
Men denna vecka fick jag en möjlighet att ändra på det, för dotterns son har semester och det visar sig att han också
är van att äta senare på dagen och jag hakade på. Vips så mår jag genast mycket bättre.
Ännu ingen lägenhet bokad i Huanchaco, fem dagar kvar till flytt. Men vi har lite på gång så det löser sig nog.
Under vintern, som det är nu, så renoveras parkerna, det går inte fort men fint blir det.
2015.07.05
Så börjar vår favoritpark bli färdigrenoverad, men vi hinner inte se den helt färdig för på onsdag går flytten till HCO (Huanchaco).
Marco en vän i HCO har luskat fram en lägenhet där jag ska bo åtminstone i en månad. Den ligger 20 meter från stranden, så
läget är bra och vem vet, trivs jag där så kanske jag bor kvar. Annars blir det till att leta vidare men det blir mycket enklare när
jag är på plats samt har lite mer tid på mig.
Ja på onsdag eftermiddag kommer Marco och hans flickvän med en minivan och kör oss upp till HCO, det är 56 mil mellan Lima
och HCO. Lång dag och många mil för dem som får köra sträckan två gånger och jag är dem oändligt tacksam. Bilfärden tar
mellan 6 och 8 timmar, så förhoppningsvis är vi framme sent på onsdagskvällen.
Jag är även mycket tacksam till alla som jag fått bo hos sedan jag flyttade från min lägenhet i Rävekärr. Men nu ska det bli jäkligt
skönt att få en egen lya igen och jag hoppas det är så bra att jag slipper flytta igen.
Amigo njuter i parken Gemelos
2015.07.08
Idag är det dags att lämna stökiga Lima och våra nyfunna vänner, dags att dra sig mot lugna Huanchaco. Amigo
är ju väldigt barnkär och barnen ropar precis som i Rävekärr efter Amigo när vi kommer, rätt kul. Barnen här är
däremot mycket försiktigare, rusar t.ex inte fram och slänger sig runt halsen på honom. Men nu är det dags att
flytta och Amigo får leta nya två och fyr-benta vänner.
56 mil på Panamericana Norte, jag har åkt buss denna vägen och det är hyfsad väg men många byar man ska
igenom som bromsar farten, det tar mellan 6 och 8 timmar med bil sägs det, nästan 12 timmar med buss. Tyvärr
kommer vi att åka när det är mörkt och då ökar risken för ensamma fordon att bli stoppade av vägpirater.
Händer det så är det bara att gasa utav bara helvete med minivanen.
På bilden Huanchaco by night.
2015.07.09
Gårdagens bilresa till Huanchaco är någonting jag inte vill göra om. Vi drog iväg i en Suzuki minivan och jag satt
där bak. Min chaufför var inte den bästa direkt, han verkade ha problem med synen. För han lyckades köra över
rätt många vägbulor i full fart, med resultat att Amigo och jag flög omkring i baksätet som pingpongbollar. Ni ska
också veta att vägbulorna i Perú är som små berg jämfört med de i Sverige.
Vårt transportmedel
Detta plus att det var väldigt mycket tung trafik och det var många vägarbeten efter vägen som gjorde att hela
resan också gick mycket sakta, tog nio timmar. Samt att bilen läckte in avgaser, det kändes som att åka i en
gaskammare. Det gjorde inte att humöret precis steg.
Men väl framme i Huanchaco glömde jag snart det. Frisk luft och en bris från havet fick mig genast på bättre humör.
Lägenheten visade sig också vara rätt bra, enda nackdelen jag upptäckt hittills är att wifi.n inte räcker hit.
Får se vad vi kan göra åt det.
Amigo var också lycklig av att vara framme. Lägenheten ligger på andra våningen och normalt sett tar Amigo det
väldigt försiktigt i trappor. Men svisch sa de och han var uppe i lägenheten. Vi kom hit något efter klockan ett på
natten mot torsdag, så strax före två somnade vi sött till vågornas brus.
Uppe 7.30 och nu skulle Amigo rastas, mötet med Lima var väl inte sådär värst roligt. Men här i Huanchaco var det
som om han bott här hela livet. Han rusade ner för trapporna svängde direkt in till restaurangen och hälsade glatt
på personalen där (vilka han aldrig sett). Fick sig en brödbit, sedan ut genom entrén, en snabb sniff ”ah där ligger Stilla Havet”,
snabbt tvärs över gatan och ut på sandstranden. Det var riktigt kul att se honom.
Amigo njuter liksom jag gör
De närmaste dagarna ska vi ta det rätt lugnt, installera oss lite smått. Hälsa på lite gamla vänner, men mest bara njuta.
Här är det nu vid 11-tiden på förmiddagen 24°C och solen lyser, så nu kanske jag kan få lite färg på denna bleka gamla kropp.
2015.07.10
Det gick åt helsike direkt, alltså det här med att ta det lugnt första dagen. Vi tog som jag skrev tidigare en morgonpromenad,
sedan var det tänkt att på eftermiddagen gå och käka och därefter gå hem för ta det lugnt. Det började bra, vi gick till La Esquina
och käkade en Corvina al Ajo, en av de bästa fisksorterna här är Corvina och en file av Corvina med vitlökssås är underbart god.
Detta sköljs ner med en Cusqueña.
Vi gick därefter en liten sväng i centrum och på väg hem passerade vi Djungle Bar Bily. Där utanför stod gamla bekanta som
ville bjuda på en öl och här tackar man inte nej. Så det blev en pilsner till eller var det två. Nu var vi igång och klockan närmade
sig solnedgång, 18.30, så vi knallade ner till mitt favoritcafe och jag fick mig Huanchacos godaste kaffe och en ”tarta de chocolate”,
jummy. Vi kollade på solnedgången och började gå hem.
Väl hemma så satt Marco och några kändisar till i restaurangen för att ta sig en kvällspilsner. De ville förstås att vi skulle slå oss ner
och som sagt här tackar man inte nej. Vilket jag inte heller vill, här umgås man mycket mer och på ett naturligt sätt till skillnad mot
Sverige. Så det blev en öl till. Den där lugna dagen utmynnade i en lite intensivare men faan så bra dag.
Amigo då, jo han rantade med, jag trodde han skulle bli trött och göra som han gör ibland, vägra. Men nä, han verkade trivas och
vart vi än går så får han ju stor uppmärksamhet och det gillar han. Så första dagen i Huanchaco kunde inte ha blivit bättre, att det
sedan var en solig dag med runt 24°C gör ju inte dagen sämre precis. Vi ses Amigos, saludos.
2015.07.11
Datumen på de senaste inläggen har blivit lite fel, men är nu justerade. Justerat är nu också bristerna i lägenheten. Kyl saknades
men nu har en liten kyl installerats, wifin nådde inte min lägenhet men nu har jag fått en kabel istället, fjärrkontrollen till TV.n
saknades men även en sådan har jag fått. Jag har också tvättat golvet i lägenheten för det var inte så rent. Så nu börjar jag få
det som jag vill och jag trivs bra här, jag ska ändå titta på andra lägenheter det kan ju finnas nåt guldkorn runt hörnet.
Flinet blir bara större, vi mår bra nu.
Hitintills har jag gått ut med Amigo, men idag tänkte jag att han skulle få gå ut med mig. Han överraskade med att inte gå till
stranden utan gav sig in i de inre regionerna av Huanchaco. Där träffade vi på fler hundar än tidigare och hundmötena var om
möjligt ännu lugnare. Utom en gång då han morrade kraftfullt mot en lite större hund, som i mina ögon såg lugn ut. Men en
person som samtidigt gick förbi sade att den där hunden ska vi passa oss för den är inte säker.
Det är skönt att man kan lita på Amigo, han vet vilka som är bra och inte bra.
Här hamnade vi till slut när Amigo lett mig färdigt. Amigo flinar också glatt.
2015.07.15
Jag trivs mer och mer i min lilla lägenhet, den ligger i en fastighet som driver hostal och restaurang. En möblerad
lägenhet på andra våningen med två sovrum, sal (vardagsrum) och ett litet pentry samt badrum, cirka 50 m². Att
den ligger en trappa upp är också bra då jag kan ha öppet fönster även om jag går hemifrån, att det sedan är en
våning till ovanför är bra då lägenheten på det viset är sval. Läget, ja läget kunde inte bli mycket bättre, ligger
efter huvudgatan och playan, det är närma till det mesta som marknaden och favoritbaren.
Från balkongen, min favoritplats, har jag utsikt över havet. Priset är dock lite högt, 2.600:- men förutom att
lägenheten är möblerar så ingår då också t.ex el – internet – varmvatten – tv samt en jäkla bra service. I går
undrade jag om de utförde tvätt av kläder, det gjorde de inte men ”lämna bara din tvätt här så ser vi till att den tvättas”.
Restaurangen serverar också riktigt bra mat och en mat som min mage tål.
Jag ska titta på några lägenheter till, men även om jag inte packat upp allt än så börjar jag efter en vecka bo in
mig här nu. Amigo trivs också riktigt bra, har blivit god vän med ägaren och naturligtvis kökspersonalen.
Från balkongen har jag utsikt över havet.
Badrummet har vad man behöver, dusch o toalett.
I Peruanska hem är salen (vardagsrummet) det man först kommer in i. I min lägenhet är salen
kombinerad med pentry och matsal.
Det lilla sovrummet använder jag mest som förvaring för tillfället.
Masterbedroom med direkt anslutning till balkongen.
2015.07.18
Gårdagen var bra, fixade mitt Peruanska chip till telefonen, sedan skulle vi titta på en lägenhet men den var
upptagen så det får bli nästa vecka. På eftermiddagen var vi och tittade på en dansuppvisning på Huanchacos
College, där massor av olika grupper visade upp sitt kunnande. Bland annat en kompis son dansade, se filmen,
han är solist i början på filmen.
På kvällen lyssnade jag på farsgubbens nya band som spelade i Djungle Bar Bily. Amigo var förstås med överallt
och skötte sig strålande, måste bara säga det fasen vilken bra hund han är och ja ”hundtricket” fungerar bra på
damerna här också. På baren hade jag inte tänkt att bli kvar så länge, tog mig ett par öl och när mitt ölglas var
tomt så fyllde de glada gubbarna som satt vid bordet bredvid på mitt glas. Det är så vansinnigt skôj att gå ut här,
alla är på ett glatt humör och stämningen är hög. Naturligtvis bjöd jag lite senare grabbarna på ett par öl, så det
blev lite längre än jag hade tänkt.
På bilden har Amigo hittat litet skugga.
150719
Är det något man fotar mycket här så är det solnedgången, som ibland är spektakulär. Fram till igår
så har vi lagom till solnedgången varit ute på kvällspromenaden. Men igår var vi kvar hemma, jag satt
på balkongen och jobbade vid datorn och tiden bara flög iväg. Men så såg jag något rött vid horisonten,
solnedgången hade börjat, men vi kunde se den bra från balkongen också så jag jobbade färdigt och
njöt av utsikten.
Inte helt fel vy från min balkong
15.07.23
Perús nationaldag närmar sig, 28 juli, men redan nu så börjar festligheterna. Idag samlades alla organisationer,
skolor myndigheter etc. och jag menar verkligen alla. För längden på detta band av människor när de tågade längs
med Huanchacos paradgata var flera kilometer långt. Kommer en film så småningom.
Vi är förstås inte sämre, flaggor är inköpta.
Amigo hänger glatt med på allt, Sveriges flagga fick också vara med på ett litet hörn.
2015.07.26
Helgdag är det alltså på tisdag och onsdag, men nyligen har myndigheterna i Perú även sagt att denna måndagen,
27 juli, ska vara helgdag, mycket för att den är en klämdag. Så då är skolor och många statligt anställda lediga.
Arbetare i servicebranchen jobbar istället desto mer. För nu håvas storkovan in i alla restauranger och liknande
ställen. Så nu blir det rätt stökigt i lilla Huanchaco under minst fyra dagar.
Ja fyra för söndagarna är veckodagen då det normalt är rätt mycket folk här, familjerna åker hit för att bada och
gå på restaurang. Detta drabbas jag av på två sätt, dels är det inte så lugnt och skönt som övriga dagar och dels så
fungerar internet mycket sämre när det är fler som ska dela på megabiten. Sån tur är så är det NASCAR på TV.n i
eftermiddag, så det blir till att glo på burken.
I torsdags gick jag i lugn och ro ner till restaurangen för att få lite käk, det slutade med att jag hamnade
på en födelsedagsfest till sent på kvällen. Man måste bara älska detta folk och deras land.
2015.07.26
Så ännu en festdag i Perú, men vi flydde till La Esperanza. Ett lite osäkrare område men jag hade bra folk med mig
så det kändes ändå tryggt. Vi var med Marco som hade en spelning på en resaurang där. Men här spelade de dock
med alldeles för hög volym och Amigo visade tydligt att han inte ville vara kvar. Så vi gick ut och inspekterade närområdet,
med tydliga instruktioner att inte gå längre bort.
På bilden vandrar Amigo bland Sockerplantorna.
2015.08.01
Tillsammans med några surfare åkte vi idag lördag på en dagstur till Chicama eller rättare sagt Puerto Malabrigo.
Här finns världens längsta ”vänsterhandare”, surfspråk för vänstervåg. Den är cirka två kilometer lång och för att
vara en vänstervåg är det långt, världens längsta högervåg är däremot betydligt längre.
Jag och Amigo höll oss på stranden, där hittade Amigo en ny kompis (se filmen klicka här) tyvärr var hans nyfunna kompis
inte inne på samma linje och försvann till slut ner i ett hål. Men Amigo gav inte upp utan började gräva, dock utan
resultat. Det var en okej utflykt, men inte ett ställe jag känner att jag behöver besöka igen.
Men nu har jag i alla fall sett vågen.
Här tar vi det lugnt efter promenaden
2015.08.02
Ja då avslutar vi denna sida, dels för att vi anser att själva flytten nu är avklarad och sidan börjar bli lite lång.
Fortsätt att följa oss på nästa sida som är Perú livet i Huanchaco