Amigo 1 - 3 år

Efter ett och ett halvt års väntan så föddes han då äntligen min Amigo, eller Okami´s Fukuryu som är hans kennelnamn och betyder "Vargens glada drake". Drake eller ej en sak är säker och det är att han kommer att ge mig många glada stunder. Lite av hans uppväxt kommer att ses här.

Vill du veta mer om rasen kan du gå in på SHIBA-NO-KAI som är rasklubben för Shiba i Sverige. Amigos mamma heter Tindra och henne hittar du på Okami´s. Pappa Gen finner du hos Explorers

Här har det gått tre veckor in på hans liv.

Sex veckor och är en riktig sötnos.

Så kom då äntligen dagen då det var dags att hämta Amigo. Det roligaste var nästan när jag kom dit, för då var han den valpen som först sprang fram till mig och liksom undrade om det var dags att flytta nu. Så det började riktigt bra och fortsättningen gick i samma tecken. Lite gnydde han förstås när vi åkte från mamma och syskon men redan efter fem minuter så blev det tyst.

Men efter en timmes resa var det dags för protest och högljudd sådan. Så vi stannade och gick ut för att rasta,.."men huva här var det alldeles för mycket bilar här kan man ju inte baja i fred" tyckte Amigo. Så en snabb nummer ett och iväg igen. Efter två kilometer var det dags för protest igen,...." fasen jag fick ju inte lägga nummer två". In på ett lite lugnare område och tvåan gick också bra.

Nu skulle vi väl kunna köra ända hem utan avbrott, nja två kilometer senare var det dags för protest igen,.. "men nu sa husse att vi inte stannade något mer, så lättlurad är han inte". Det började nog gå upp för Amigo att han var på väg bort från mamma vid detta laget och det blev lite smågnäll då och då resten av vägen men absolut inga problem.

Amigo 8 Veckor

När vi väl kommit hem så var det inga större protester. De få gånger han gnydde så var det när han gick in i transbortburen där han har kvar lite leksaker och doft från kenneln. Men flytten verkar han i det stora hela ha tagit bra.

Så har vardagen börjat i Amigos liv. Solariet har fått ett nytt charmtroll. Om han är vaken och det kommer kunder hälsar han gärna men skulle han ligga och sova så lyfter han inte ens på huvudet. Sovplatserna som jag hade förberett passade naturligvis inte. Nä vid disken "där jag har full kontroll vill jag ligga".

När vi väl kommit hem så var det inga större protester. De få gånger han gnydde så var det när han gick in i transbortburen där han har kvar lite leksaker och doft från kenneln. Men flytten verkar han i det stora hela ha tagit bra.

Så har vardagen börjat i Amigos liv. Solariet har fått ett nytt charmtroll. Om han är vaken och det kommer kunder hälsar han gärna men skulle han ligga och sova så lyfter han inte ens på huvudet. Sovplatserna som jag hade förberett passade naturligvis inte. Nä vid disken "där jag har full kontroll vill jag ligga".

Morötter är det allt man får!!? Okej då, det ska ju vara nyttigt och bra för min tan.

Elva veckor och det är gött med en brasa i vinterrusket i mitten på februari 2005

Va vitt det blev på min tolfte vecka

Undan här kommer jag, Amigo vinternos.

På söndagen 2005.02.20 blev Amigo tre månader och vi åkte för att träffa min systers två månader äldre Shibahane vid namn Umi. Detta var deras första möte och gick bra. Vi tog det lite försiktigt då Umi inte träffat så många andra hundar förutom de i kenneln. Först en liten boxningsmatch som följdes upp av en promenad där Amigo fick se höns och ankor för första gången, mycket intressant tyckte han men förblev tyst och iaktagande.

En underbar söndag i mars 2005 med ett par minusgrader och strålande sol begav vi oss upp på Safjället. Amigo stortrivdes när han fick sniffa runt i skogen. Vi passade också på att träna lite inkallning och han svarade positivt genom att komma alla gångerna. Tror han hade en snäll dag för på förmiddagen kunde jag klippa klorna på bägge framtassarna utan problem, tidigare fick jag vara glad om jag kunde klippa en klo. I och för sig förekom det mutor men det har jag även provat tidigare utan positivt resutat.

Amigos sextonde helg så träffade han två stycken Parson Russel ,en 1 år gammal hane och en åtta år gammal hona. Ett intressant möte med både lek och uppfostring. Det blev lite hårda tag men på hundars vis så löstes eventuella problem och alla var kompisar på slutet.Slut var också Amigo efter detta intensiva möte, det blev en lång vilopaus på eftermiddagen för att hämta nya krafter.

Bisse nosar lite på Amigo under Linas övervakning.

Arton veckor och redan en stolt Shiba

Med påskhelgen kom den efterlängtade våren och vi passade på att vara ute i skogen. I skogen är han lite försiktigare, van vid liv och rörelse runt sig så blir det alldeles för tyst i naturen. Hemma kan jag tappa något på golvet och han bara tittar men i skogen räcker det att han hör vingslagen av en fågel och han reagerar misstänktsamt. Så skogsslingan vi tänkt gå i framtiden den får vi beta av en liten bit i taget.

Det fina vädret håller i sig och idag söndag 3/4-2005 var vi ute i skogen ett par timmar. För första gången såg han en fjäril och Amigo glömde allt i sina försök att fånga den sprang, nästan in i ett träd. Hittade även något som tydligen luktade väldigt inbjudande och han var tvungen att rulla sig i vad det nu var.

Att gå med Amigo i skogen är rena himmelriket jämfört med att gå runt i kvarteren som är rena helvetet, öh ja skitiga helvetet. I skogen är han mycket mer hanterbar medan runt husen är han som den värste sopbil! ALLT ska in i gapet och vid den här årstiden när snön tinat bort är det förbannat mycket skräp ute, plus att vi har många harar som lägger sin skit på gräsmattorna och det verkar vara någon typ av delikatess hos Amigo. Så att gå med honom runt husen är inte någon trevlig stund, därför blir det ut i skogen i fortsättningen när det är dags för nummer två.

Nitton veckor och se så fint jag smälter in i soffan.

Tjenna, vem är du ........ öh de e ju ja.

I dag 2005.04.20 är det fest, Amigo fyller fem månader. Så hur har då den första tiden varit? Mycket upp och ner har det varit, först var jag imponerad av hur bra Amigo tog flytten från sin mamma och syskon. En shiba är ofta rumsren redan vid leverans hade man hört och Amigo var inget undantag, underbart med en valp som säger till redan vid åtta veckors ålder. Men helt problemfri har inte den första tiden varit, detta är min första hund och jag lär mig själv under tiden också.

När han kom hem till mig var det snö på marken och bara jätteroligt ute, en och annan harskit åkte in i Amigos mun, samt alla fimpar och portionssnus som han tvunget skulle smaka på. Men annars var det inte så farligt då det inte fanns så mycket skräp. Men så töa snön bort och lilla helvetet bröt ut, allt skulle in i munnen och smakas på papper, plastpåsar etc. Nu har han också hittat en ny delikatess, Daggmask slurp säger det och likt spagetti slinker den in i munnen, för att gärna avslutas med en krispig skalbagge. Tusan hela gården är full med delikatesser tycker Amigo.

Det här med att han "leker sopbil" när vi är ute har ändå något gott med sig då han lärt sig ordet lossa, han är rätt bra på att släppa papper etc. om jag säger till honom. Men skulle han plocka upp något riktigt smaskigt som harskit, eller något kadaver då hjälper det inte att säga till honom utan jag får in och gräva i käften. Fimpar och portionssnus vet han dock numera att de inte smakar bra.

Han har också varit en väldigt bitig valp, men det är rätt normalt vad jag förstår och blir förhoppningsvis bättre med tiden. I morse på sin femmånadersdag så tappade han vänster framtand i underkäken så när all tandlossning är över blir det nog bra.

Amigo är en herre som gärna vill dominera så vi har haft några duster om vem det är som bestämmer. Nu verkar han ha fattat att det är husse som är alfahanen. Men han provar ändå lite då och då om han inte kan få ta över alfarollen.

Toalettbestyren har ändrats under de sista två veckorna. Förr var det ner i hukställning och en lååång kisspaus sedan lite nosande tills Amigo hittade ett bra bajsställe. Men den senaste tiden är det inte så mycket hukställningen som gäller när man ska göra nummer ett utan nu lyfts det på benet, lite svajigt i början men det blir stadigare och stadigare. Med detta kommer också revirmarkerandet så nu räcker det inte med att kissa en gång utan det blir lite här och där. Nummer två räcker det dock att göra en gång tre gånger om dagen

På söndag, 24/4 2005, startar valpkursen för Amigo. Själv har jag gått en teoridel först vilket jag rekomenderar alla att göra. Trodde jag var påläst och kunde en hel del. men det var mycket av nytta man fick lära sig och nu är det dags för Amigo att lära sig lite också.

I första lektionen fick vi lära hundarna att inte dra i kopplet, så det blev dressyrhalsband på, eller strypkoppel som det även kallas. Detta var första gången Amigo fick ett sådant på sig och även första gången som ett halsband skulle träs över huvudet och detta innebar stora problem. Han helt enkelt vägrade att få det på sig. Men med gemensamma ansträngningar fick jag och instruktören, Lena, på halsbandet till slut.

Sur som ättika var han när vi gick ut på en promenad för att testa, men motvilligt kom han med till slut. Under hela söndagen fortsatte han att sura ville inte ens ha godis. Men när måndagen kom var Amigo på bättre humör och när vi var ute så svarade han upp bra i kopplet. Var mycket lättare att styra och när linan sträcktes upp så stannade han eller gick saktare.

Ser fram mot nästa söndags lektion, men tror inte Amigo är lika inspirerad.

Första Maj var det ny söndag, dags för lektion nummer två och nu var det lite lugnare. Amigo gillade inte alls att få på sig strypkopplet förra söndagen men under veckan så har det gått lättare för varje dag och nu är det inga problem alls. Därför kunde vi nu lägga mer energi på uppgifterna som delvis var att få och behålla valpens uppmärksamhet i tio sekunder. Låter lätt kan tyckas men en valp är väldigt nyfiken och med så många andra hundar runt om sig så är det lätt att flacka med blicken. Men vi klarade oss rätt så bra.

Amigo är en valp som gärna vill dominera. Men nu sätter jag mig upp mot honom vid varje tillfälle som han provar att ta över Alfarollen och mycket tack vare valpkursen så går det lättare. Nu är det ingen kurs på två veckor så nu får vi träna själva.

Här i skogen trivs jag bäst, var lite läskig först men nu är det bara skôj.

När det gäller ätandet av fimpar och snuspåsar så har Amigo helt slutat med detta han vet att dessa inte är ätbara, men han sätter fortfarande i sig harskitar, maskar, gräs eller annat han tycker är smaskigt. Från och med tisdag, 10/5-2005, så provade jag Barbro "Hundskolan" Börjessons taktik med att slänga något bredvid hunden.

Det kom sig av att när vi var ute och gick så hade jag handsken i handen och när han plockade upp en harskit så slängde jag handsken i ren frustration i marken och Amigo släppte till min förvåning det han hade i munnen!

Han gillar att äta gräs och detta problem har blivit större nu när det ligger färdigklippta bitar på gräsmattan efter att gräsklipparen kört där. Provade att kasta handsken vid gräsätandet också och med positivt resultat.

Jag kör med frasen "bara lukta" när han närmar sig saker som jag vet troligen åker in i munnen. Det var med viss förväntan jag gick ut med Amigo på kvällsturen, då han normalt sett är som jobbigast med att äta saker på marken. Hade han ändrat sig? Och än en gång blev jag förvånad då han endast en gång under kvällsturen plockade upp gräs och jag fick slänga handsken. Ändå så provocerade jag honom genom att gå där jag vet det finns mycket skräp som han tidigare har velat plocka upp. Men nu verkade det räcka med frasen "bara lukta"

Tänk att man med så enkla medel kan rätta till ett rätt så stort problem. Bara hoppas att taktiken håller i fortsättningen så att jag inte behöver använda grövre artilleri, som kasse med tomburkar.

Att "kasta in handsken" behöver inte alltid vara negativt :-)

På träffen fick han bl.a. prova att gå i ring inför eventuella utställningar och det gick väl så där. När tänderna skulle kollas så visade han sin sura sida, "det är mina tänder låt bli dom". Amigo fick också testa att spåra för första gången och det gick riktigt bra trots att det blåste rätt mycket. Kul det kanske kan bli karriär inom sökområdet.En mycket trött Amigo var det dagarna efter då han inte är van att vara vaken hela dagen utan att få en förmiddags och eftermiddagslur. Men i dag den 20/5 är det puker och trumpeter för i dag blir Amigo ett halvt år gammal och han är tillbaka med full fart igen.

Dagarna och veckorna går, den lille valpen blir större och tyngre. I dag 2/6 så väger han 9,4 kg och är i stort sett uppe i full mankhöjd, 40 cm. Söndagen den 29/5 var vi på sista lektionen i valpkursen, det har varit mycket givande och vi har anmält oss till en fortsättningskurs senare i höst. Då blir det mer kommandon och då utan godismuta.

Min mor fyllde 80 år i tisdags och när vi var där och firade henne så fick Amigo träffa Umi, min systers Shiba. Detta var deras tredje möte och mötena blir mindre och mindre våldsamma men de vill bägge vara den som bestämmer. Umi som är två månader äldre leder på poäng. Men trätan kommer nog att fortsätta tills de blir upp mot två år. De är nu ungefär lika höga men Umi är kraftigare.

Så kom sommaren äntligen och det lagom till Amigos sjumånadersdag. Livet rullar på och vi har mycket roligare nu jämfört mot de första fyra veckorna då jag ett tag undrade vad jag gett mig in på. Man kan se att inlärningsförmågan är hög nu även om Amigo har mycket egna idéer.

Först ska man stå .....

.....sen ska man sitta ....

.... och ligga .... men vänta nu ... vad är det som kryper..

Nu blev det högsommar och det är kämpigt för våra pälsdjur, tungan hänger ute hela tiden och vilopauserna är längre. Nu har vi anmält oss till Västkustvalpen för att få lite utställningsträning, utställningen är den 20/8 och vi har en del att öva på.

Amigo 7 ½ månad Jaha nu ska man posera också

Nä då är det roligare att smyga i buskarna

05.07.19 och i morgon fyller Amigo 8 månader. Värmen fortsätter så vi tar det mest lugnt på dagarna. Men när kvällen kommer då är det dags för att träffa lekkompisarna, vilka har blivit rätt många. På första bilden är det Salukin Muscot som är en månad äldre och en av favoriterna, trots storleksskillnaden leker de riktigt bra tillsammans.

Amigo har en förmåga att nästan bara hitta större lekkamrater men de passar honom bra när det gäller att löpa, men brottningskamperna undviker han. Här med Dobermann och Rhodesian Ridgeback.

Visst har Amigo kompisar i ungefär samma storlek som han själv också men de är inte lika många. En polare är Sigge en 3 ½ årig Parson Russell, första träffen var det i och för sig inte mycket lek. Sigge visade genast vem det var som bestämde och Amigo hade stor respekt för den äldre mannen...öh hunden. Men vid senare tillfällen har de lekt tillsammans, löper runt som om de vore vinthundar. Visst blir det konflikter ibland när Amigo blir för närgången men med lite morr och kort brottning löser det sig snabbt, hundarnas språk är underbart att se.

Okej nu ska vi se/lukta vem är du, ahh det är ju Sigge

Se så snälla vi kan vara, kan vi få lite godis tack.

Sedan har man ju en del inte så goda vänner också , en konstig sak på fyra ben som bara fräser när jag kommer i närheten. Här försöker man inbjuda till lek med lite leksaker jag hittade i en låda. Men nej inte då, bara ligger där på sängen och fräser. Okej detta är inte min bästa sida jag visar upp på denna bild men den tillhör också min vackra kropp, säger Amigo 8 månader på bilderna.

Samma dag som Amigo fyllde nio månader, 05.08.20, var det dags för den första utställningen för. En solig och varm dag när vi åkte ut till Kallebäck för att kora Västkustens snyggaste valp.

Att Amigo skulle vinna tävlingen var bara i drömmarnas värld. Det som var mest intressant var vad domarens åskikt om Amigo skulle bli. I själva tävlingen gick det inte så lysande fick inte ens ett HP. Men det var intressant ändå och vi ska testa så småningom igen, med lite rutin så går det kanske bättre. Amigo skötte sig åtminstonde bra i ringen, även om han tyckte det var svårt att stå still.

Hallå Umi vad får du som inte jag får och är det inte vår tur snart, undrar Amigo.

För min systers Shiba Umi gick det bättre han blev BIM i klassen 9-15 månader

Vad som var ännu roligare var leken efter utställningen då vi åkte till den stora rastgården där Amigo och Umi (11 månader) kunde röja runt.Tyvärr har de inte träffats så många gånger och detta blev deras fjärde möte men också det bästa. Efter lite brottning verkade de vara kompisar och jag tror det blev oavgjort denna gången.

På bilderna är det Amigo som springer före Umi.

Tio månader och förälskad

Hej vad veckorna går, nu fyller Amigo tio månader och vi har börjat en fortsättningskurs på valpkursen. En del hundar var med sedan förra kursen, några hade han bara träffat en gång och där fanns även en del nya bekantskaper. Vi har varit på två lektioner och så långt har han skött sig bra.

På kursen finns en liten Shibadam som jag tror Amigo blivit förälskad i. Första lektionen fann de varandra direkt, mycket beroende på att damen i fråga löpte. Två veckor senare var nästa lektion och de två var fortfarande väldigt vänskapliga mot varandra.

Vi har lektion på lördagarna och i söndags så skulle vi gå upp till den stora rastgården som ligger inte så långt från träningsplatsen, denna rastgård som är på 1700 m² är en av Amigos absoluta favoritplatser. Men Amigo var inte ett dugg intresserad av att gå in där, ändå fanns några av hans favoritlekkamrater där. Okej tänkte jag då får väl du bestämma vart vi ska gå och det bar raka vägen bort till träningsplanen för att leta efter Tess som damen heter. Men hon var naturligtvis inte där så Amigo får vänta tills nästa lördag.

Amigo i sin favoritfotölj, vid tio måndaders ålder så fyller han ut den rätt bra.

I hällande regn hade vi lektion nummer fyra av sex. Amigo vill inte gärna gå ut när det regnar och denna lördag, 1/10, var det ingen skillnad. Med olika lockmedel kom han ändå motvilligt med till slut och när vi kommit halvvägs till träningsplatsen så började han mjukna och när han såg vart vi var på väg så var det Amigo som tyckte att det gick för sakta.

Nästan samtidigt som vi kom anlände också Amigos största anledning att gå på träning, Shiba damen Tess. Okej han tycker det är rätt kul med träningen också och han svarar upp väldigt bra på den. Men Tess det är grejer det, hon är en månad yngre än Amigo och ett litet vilddjur. Vill gärna vara den som bestämmer och sådan är Amigo också, ändå funkar dom väldigt bra tillsammans. Att det regnade hade Amigo förträngt totalt nu.

Att stå still och bli fotograferad har man inte bara tid med. Inte ens mutor hjälper.

Ja då var sista lektionen avklarad, nu ska vi bara gå på en avslutning den 22/10 - 2005. Denna lektion var det betydligt bättre väder, både människor och hundar njöt. Mest njöt nog Amigo för han hade två Shibadamer att uppvakta denna gång. Nu var i och för sig den nya tvååriga damen inte så förtjust i Amigo men det stoppade inte Amigo som väldigt gärna ville fram och nosa på henne.

Umi var här och hälsade på i solariet för första gången. Amigo och han boxades lite som vanligt men matchen varade inte så länge och denna gång blev det troligen oavgjort. Amigo tog till och med fram en leksak och tyckte att de skulle leka lite. Tyvärr hade de inte tid att stanna så länge, men mötena blir bättre och bättre.

Paus i boxningskampen, syrran pratar lite med Amigo

Två glada laxar...öh .... hundar. Amigo till vänster och Umi bredvid.

Så har Amigo lagt ännu en månad bakom sig och är nu elva månader. I lördags 22/10 var vi på avslutningen för vår senaste kurs, ska bli fler. Tyvärr regnade det under halva delen så det kunde ha varit bättre förutsättningar. Men det blev lyckat ändå även om Amigo stundvis hade svårt att koncentrera sig.

Efter avslutningen åkte vi till den stora rastgården för att Tess (Amigos förälskelse) och Amigo skulle få röja lite. Men det blev lite antiklimax då det fanns andra hundar där. Sigge den gamle Casanovan stal showen för Amigo och när väl han gick kom det en till som störde Amigos frieri, men det var sköj ändå.

Amigo som har stor respekt för Sigge spanar in honom när han stilar för Tess och publiken, Tess är än så länge måttligt intresserad.

Helgen innan hade grannen besök av en Finsk Lapphund på drygt två år, även detta en tik. Amigo och Kajsa fann varandra direkt och lekte bra tillsammans.

Det är då fasen så fort man träffar en tjej så ska det komma andra och blanda sig i, tycker Amigo när han och Kajsa, den Finska Lapphunden, ska ha en date.

Tiden går fort när man har roligt och det har man med Amigo. Den 20/11 2005 fyllde han ett år och det "firade" vi genom att gå andra lektionen i dominanskursen. Roligare kunde man väl ha tyckte Amigo, fasen man fick inte bestämma något alls själv. Nu var det slut på godismutorna nu skulle Amigo göra som jag sa utan godis. Det gamla han lärt sig satt väl där, men ett nytt moment lades in hundarna hade lång lina men fick ändå inte gå längre från föraren än tre meter och detta hade Amigo väldigt svårt med då han är van att gå i lång lina och då kunna gå så långt som linan räcker. Men han blev bättre och bättre under lektionen och nästa gång så sitter väl detta också.

Lite röj fick han efter kursen då vi träffade Muskot i stora rasthagen och det blev som vanligt fullt ös, så olika de är men leker görbra tillsammans. Sen var Amigo trött och kvällen gick i vilandets tecken.

Så hög du är Muskot

En stolt och kaxig ettåring spanar ut över fältet

Har haft stora problem med datorn och därför har det varit lite fattigt här inför Jul och Nyår. Men nu är vi igång igen och får passa på att önska er alla ett bra 2006. Vi ska börja året med att vara med på My Dog 2006 i Göteborg inte för att vi har några stora förhoppningar om att gå långt i utställningen men det blir en erfarenhet rikare både för Amigo och mig.

Vi har också varit på den sista lektionen på senaste kursen och nu tar vi en liten paus fram till våren när det gäller kursandet. Amigo kommer förstås att sakna sin Shibadam, Tess. Men hon är också anmäld till MyDog 2006 som pågår under trettonhelgen och om vi inte har träffat Tess innan dess så kommer de att mötas då.

Tess och Amigo trivs tillsammans

Lite kamp om en pinne......

.....men gentleman som Amigo är "låter" han Tess få pinnen

Vi har också varit till veterinären för att röntga leder och få lite vaccin. Smärtfritt och bra gick det även om Amigo var lite groggy efter det lugnande medlet. Röntgenresultatet från SKK visade bara på A resultat, mycket kul och skönt att få veta.

Ibland när vi är ute och går i skogen så träffar vi på två stycken Border Collie. Hundarna kan springa lösa i skogen och har görsköj eftersom de som har hundarna har väldigt bra diciplin på dem. Amigo gillar dessa två hundar skarpt, så vid senaste mötet testade jag att ha även Amigo lös. Lite spännande kändes det då det var mörkt ute och man såg inte värst långt men förarna till Border Collierna hade kraftiga ficklampor så vi hade bra koll ändå.

Det är rena poesin att se en Shiba sträcka ut över stock och sten, liten men kraftfull, snabb och graciös. Rätt var det var stack den graciöse in i djupa skogen och att försöka med inkallning var lönlöst men föraren sa till de andra hundarna att ge skall och vips dök Amigo upp igen.

När Julen kom fick Amigo träffa min systers Shiba Umi igen och denna gången varade mötet en halv dag. Detta möte var helt klart det bästa, efter en promenad i skogen skulle de samsas inomhus och visst var det några brottningsmatcher men de var korta och bara lite kompisbrottning.

Lite paus under promenaden, Amigo till höger och Umi till vänster.

Nu är modellkarriären över tills Amigo blir lite äldre. Vi var på utställningen MyDog här i Göteborg under trettonhelgen, både på den Nationella och Internationella utställningen. Resultatet blev som väntat inte så lysande direkt, men nu har vi fått två utlåtanden under samma helg och av två olika domare. Detta var anledningen att vi gick dit, för att veta hur han står sig i konkurensen.

Amigo fick i alla fall träffa Tess igen och det blev ett kärt återseende. De flesta andra Shiborna satt snällt och väntade eller sov i sina burar. Men det passade inte Amigo han ville vara ute och hälsa på alla. Av den anledningen så var det också många som kom fram för att hälsa och prata om rasen. Så om han inte var domarnas favorit var han åtminstonde publikens.

Amigo gäspar efter en lång helg

Väl hemma var det en mycket trött Amigo i soffan

Amigo har vid några tillfällen agerat valpvakt åt en sex månaders Jack Russel tik. Hon är en tuff liten valp men Amigo hanterar det bra och drar snabbt undan huvudet när de värsta "nafsattackerna" kommer. Men när hon tog hans tuggben gick hon för långt tyckte han och talade med kroppspråket om att här är det Amigo som bestämmer. Valpen gjorde som hon skulle, släppte tuggbenet och lade sig för säkerhets skulle på rygg för att blidka Amigo. Sen fick de var sitt tuggben och alla var nöjda.

Amigo är bortskämd med att jag alltid finns i hans närhet, han är med mig 24 timmar om dygnet. Därför har det också varit lite gnällande när jag lämnat honom ensam för att åka att handla eller göra något annat ärende. Det som ändå varit bra är att han har aldrig gett sig på inredningen eller något annat löst för att fördriva tiden med, det har mest varit lite gnällande och det mest när han hör någon annan som går i trappuppgången.

Hur vet jag detta undrar vän av ordning du är ju inte hemma? Har sagt till grannarna att rapportera det de hör så jag får kläm på hur han reagerar. I dag så passerade vi ännu en milstolpe i Amigos uppväxt, för han var helt tyst under den timme som jag lämnade honom ensam, men förstås sedvanligt hälsande när jag kom hem.

Varje gång jag lämnar honom ensam säger jag ”kommer strax” så de orden vet han vad de betyder och detta säger jag om jag så bara ska gå med soporna eller om jag är borta en timme. Jag har tagit det väldigt försiktigt när det gäller att lämna Amigo ensam, men nu känns det som om det fungerar, han litar på att jag kommer tillbaka verkar det som. Det längsta han varit ensam är en och en halv timme, så nästa steg är att fördubbla den tiden vid lämpligt tillfälle.

Att fånga våra hundar på bild är inte det lättaste och speciellt svårt när de är i rörelse. Amigos bästa lek och löparkamrat är Salukin Muscot. Att fånga dessa två på bild när de röjer runt är inte lätt, men Muscots matte lyckades att fånga in dem i linsen och här följer några riktig fartfyllda bilder. Tack Lollo för de fina bilderna.

Du tycker du är snabb du Amigo, men kolla här säger Muscot..........

....när han lägger i överväxeln och lämnar Amigo bakom sig.

...ja rakt fram ja säger Amigo, men här ser du en som kan vända snabbt.

Kolla vad jag hittade i snön en vit Bull Terriervalp, fasen höll på att missa henne i snön

Henne ska vi leka med, här stannar vi ett tag.

Vuxna Bull Terrier har Amigo träffat tidigare men har haft lite svårt att läsa dem. Men med denna valpen var det inga problem full fart och mycket bus direkt.

Amigo trivs med de flesta och här är det en tvåårig Rhodesian Ridgeback som får känna på intensiva Amigo, men på bilden tar de en liten paus.

Några som däremot har svårt att ta det lungt är kompisarna Amigo och Muscot.

Nu äntligen börjar det bli lite våraktigt i luften och marken samtidigt infinner sig inspirationen att uppdatera Amigos sida lite. Det blir lite slött så här på vinterhalvåret, nu är det nästan två och en halv månad sedan jag uppdaterade med lite text och bilder. Men å andra sidan så händer det inte så mycket att rapportera om, visst rumsterar Amigo runt en del lite då och då och hittar på en massa hyss men samtidigt blir tonåringen mognare för varje vecka som går.

Just nu är Amigo inne i en lugnare period igen och är väldigt lätthanterlig men i de tidiga tonåren så var han emellanåt inte värst uppmärksam på vad jag sa eller ville att han skulle göra. Allt han lärt sig var som bortblåst och det här med ”att höra dåligt” har han varit bra på, efter en minut eller så har han reagerat ”öh va pratar du med mig”.

Nu ska vi börja en fjärde kurs och denna ska leda till att Amigo ska kunna gå lös för i kurs fem ska hundarna vara lösa. Nu har många hundar (och hussar/mattar) inte klarat av det på en omgång av kurs fyra utan fått gått om den både två och tre gånger. Vi tillhör nog de som får gå om kursen men man vet aldrig, Amigo är bra på att överraska.

Vi träffar fortfarande en massa andra hundar både på promenad och i rasthagen. Oftast är det inga problem alls, det händer förstås ibland att han möter någon som han vill mäta krafterna med, han vill gärna vara nummer ett. Detta är inte heller något problem för jag anser att Amigo är rätt bra på att läsa andra hundar och en Shiba är tydlig i sitt utspel så andra hundar har lätt att läsa honom.

Så träffar vi förstås favoritkompisen Salukin Muscot och de är lika goa kômpisar än. Fast en gång i hagen så kom det en tik in och då var inte Amigo ett dugg intresserad av att leka längre utan undersökning av tiken började, däremot blev det inte någon kamp om tiken mellan de två vännerna, okej ett litet vänskaplig voff att ”låt mig vara ifred när jag undersöker damen” blev det förstås men efter ett tag så lekte alla tre, det är kompisar det.

Påsk var ingen höjdare, sedan nyår gillar inte Amigo när det smäller på avstånd och det kan vara så långt borta som fyra km. Han har inte blivit skrämd av någon smällare men instinktivt så gillar han inte detta, så det var några kvällar vi fick avbryta promenaden då Amigo bara ville hem eller ut i skogen och gömma sig. Lite tråkigt detta men kan kanske bli bättre med tiden, för möter vi andra hundar då glömmer han smällarna och allt är jätteroligt.

Man tar inte heller så många bilder under vintern, för kallt åt händerna. Men nu när det blivit lite varmare har det blivit några stycken och här kommer ett par, på dessa bilder är Amigo 17 månader.

Dragkamp med Sara en nio månader gammal Rottweiler/Schäfer

Stör mig inte jag vilar

Amigo är nu är ett och ett halvt år gammalt och har ett liv som är fyllt med hyss och upptåg. Den 27/5 - 2006 åkte vi till Shiba Specialen i Södertälje för att träffa nya och gamla vänner, vi åkte dit tillsammans med Tess som skulle vara med på utställningen. Amigo däremot var bara med som åskådare. Lite halvdåliga bilder blev det tyvärr men fotografen hade inte sin bästa dag.

Här kollar Amigo in Tess när hon går upp i ringen. Tess fick en "Bronspeng" i sin klass.

När vi kom fram hade Specialen pågått ett par timmar. Så småningom kom grillen igång, hamburgare och korv serverades både hundar och folk. Vi fick även se en uppvisning i lydnad, det är kul se att det faktiskt går att ha en Shiba lös och att den kommer på kommando. Men för Amigo och mig är det lång väg dit. En mysig träff och riktigt flyt med vädret, dagarna innan hade det regnat mycket över hela landet. Men denna dag höll sig regnet undan precis lagom till att det var dags för hemfärd.

Vi träffade en ålderman på Specialen, den 16 år gamla Yorrick's Shishi Tiisai född 1990. Amigo kan vara rätt så gåpåig när han träffar andra hundar, men här visade han stor respekt för den gamle och hälsade på avstånd. Ett trevligt möte med både Shiba, Husse och Matte, den gamle tog det mest lugnt, låg och kikade på vad som föregick men när det var dags för att plåtas lyfte han stolt på huvudet som den värsta fotomodell. Han tävlade i Still Going Strong där han vann mot den andra hanen i klassen, men när han sedan mötte den sex år yngre honan Explorer's A-Soga, som är Amigos mormor, så ”förlorade” han.

16 år gamla Yorrick's Shishi Tiisai född 1990 med de "gråa" tinningarnas charm.

En liten familjeträff blev det också, pappa Gen var där men han lyfte bara på ena ögat och var måttligt intresserad, stackaren var också i pälsbytartider och förstod väl att han inte såg som bäst ut. Syrran Busan träffade vi bara som hastigast men mamma Tindra och mormor Soga 10 år träffade vi på promenad. Tindra var väl den enda som var någotsånär intresserad av Amigo och hade nog koll på att det var hennes avkomma.

Amigo närmast kameran, mamma Tindra i mitten och mormor Soga längst bort.

Detta var det längsta Amigo rest på en dag, det är cirka 90 mil fram och tillbaka, vi startade med morgonpromenaden redan 05.30. På vägen till Södertälje var han vaken nästan hela tiden och på Specialen blev det inte heller någon vila. Så när vi reste hem var det en trött Amigo som lade sig för att vila i sin bur och när vi väl kom hem vid 22-tiden var det direkt till sängen.

En trött Amigo smälter dagens intryck och Tess tittar förundrad på, är du trött elle?

Det är tur att man inte har päls i denna värme, de har det tufft nu våra kära hundar. För två veckor sedan förstod äntligen Amigo att det är sommar och började fälla kopiöst mycket, just nu är han inne i slutfasen tror jag för det bara rasar av honom. Men jag tycker han klarar värmen rätt bra ändå, på promenaderna försöker vi hålla oss i skuggan och tar täta pauser. Men då och då får han sina ryck och ska bara rusa framåt, ibland utan synbar anledning.

För några dagar sedan blev han helt plötsligt extra sprallig han hoppade och studsade samtidigt som han hela tiden tittade bakåt och under sig. När jag kollade Amigo så hade han fått kåda på buken och detta gjorde honom smått vansinnig. Så småningom hittade jag en trasa och kunde tvätta bort det värsta med vattnet vi hade med oss.

Vatten är annars inte något han gillar värst mycket, går fortfarande omvägar runt vattenpölarna. Senaste dagarna har vi varit ute vid havet på kvällarna, det är lite svalare där. Första kvällen som vi åkte ut blev han väldigt exalterad av alla dofterna och de nya intrycken. När vi började närma oss klippkanten mot havet steg hans intresse ännu mera och han riktigt drog mot vattnet, han som hatar allt blött. Men i skvalpet mot klipporna låg det tång och det var detta som fångat hans intresse, troligen av både doft och rörelse. I extasen trillade han i med baktassarna och så roligt skulle vi inte ha, snabbt upp på klippan igen, men tången kunde han inte motstå utan var där igen för att undersöka.

Lite att tugga på måste man ha efter allt klättrande

Här spanar en nöjd Amigo ut över havet.

Annars tar vi det mest lugnt numera, tyvärr råkade han bli lätt biten för några veckor sedan när han lekte med en Bordercollie så tog han en pinne från denne och det accepterades inte av Bordercollien utan han högg efter och på Amigos rygg. Amigo sade inte ett ljud utan gick direkt en bit ifrån den andra hunden och lade sig ner på magen, därför trodde vi inte att han blivit biten utan att det mest var hugg i luften. Men när vi kom hem såg jag senare på kvällen att han låg och slickad sig på ryggslutet, vid närmare koll så hade det blivit ett märke på cirka en centimeter men det var inte djupt utan mer som ett kraftigt skrubbsår som nu har läkt ihop helt.

Jag har lite gått och väntat på att något sånt här kan hända i och med att Amigo träffar väldigt många hundar, nu brukar det aldrig gå så här långt utan hundarna löser sina mellanhavanden långt innan med lite morr och nosande. Jag ska bli mer uppmärksam på Amigo för jag har fått känslan av att när Amigo fortsätter att småmorra åt någon hund verkar det oftast som om det finns en anledning.

Vi har också haft besök av en Cigarrökande vän, varken jag eller Amigo röker men när en Cigarr passerade nosen kunde han inte motstå frestelsen att knycka denna avlånga sak. Stolt sprang han iväg och i jakten på Smokey the Amigo fick kompisen denna fräcka bild.

Efter en dag vid havet och en god Cigarr finns det inget bättre än att vila ut i husses säng.

Så har vi varit på en liten semestertripp till Karlstad, en del besök hos några gamla vänner blev det och Amigo skötte sig bra. Tidigare ville han gärna ränna runt som en besatt hos folk vi besökte, men numera är han betydligt lugnare och finner sig i att ligga still medan människorna tjötar. Vi bodde hos en familj med katt och allergi så vi tältade på deras tomt, första gången Amigo skulle in i tältet tyckte han det var lite skumt, ”gå in först du så får vi se om jag kommer efter”. Men efter första natten var det helt okej, han gick till och med in självmant då han fick visst skydd för alla insekter som irriterade honom.

Inte så dumt att tälta ändå

Andra kvällen hade han lärt sig att öppna ingången till tältet med resultat att Amigo smet ut och oron spred sig i kroppen hos mig direkt. Nu var vi på okänd mark och en landsväg inte långt borta, men efter fem minuter kom han flåsande tillbaka, gôrtrött och gôrgla. Gôrgla blev förstås jag också när Amigo kom tillbaka välbehållen, detta är tredje gången under sitt liv som han rymt och varje gång har han återvänt efter fem minuter. Tältduken blev ordentligt surrad återstående tid.

Katt och allergi hur går det ihop, jo katten är en Siames Rex som inte är allergiframkallande. Gimley som katten heter och Amigo respekterade varandra på avstånd, det var intressant att se Amigos respekt för denna ras då han oftast alltid vill gå fram och leka med allt som rör sig. Men Gimley och han hade hela tiden ett säkerhetsavstånd på en meter och så fort Amigo närmade sig så fräste katten till, inte så konstigt kanske att Amigo höll avståndet.

Gimley en stolt Siames Rex

Amigo fick sig ett nafs i pälsen i Karlstad, vi var på en badplats och där gick en Shetland sheepdog tik lös. Tiken kom fram för att hälsa och det såg inte ut att vara några problem de gick runt varandra och nosade när helt plötsligt tiken högg Amigo vid strupen, nu blev det inget allvarligt då hon bara fick med sig lite päls. Men man blir förbannad på alla som har noll koll på sina lösa hundar.

En annan reflektion fick mera näring när vi besökte en rullstolsbunden vän och det gäller hur fordon stannar vid övergångställena för att släppa över gående. Jag har alltid tyckt att bilarna stannar väldigt bra och släpper över mig och Amigo när vi står vid ett övergångställe, ”ja du har ju hund, sätt dig i en rullstol ska du se….” sa min vän i rullstolen. Under vår promenad i ett samhälle utanför Karlstad så stannade bilarna vid alla övergångställen som vi stod vid och det hade han aldrig varit med om trots att han sitter i rullstol!! Något att tänka på.

En bra resa hade vi i alla fall med toppen väder och gôtt att träffa alla gamla kômpiser. På hemvägen blev det en sväng till Helena, Amigos uppfödare på Okami's utanför Säffle. Där hade hon fem Siberian Husky valpar som var fem veckor gamla och hur söta som helst. Efter några koppar kaffe och lite snack om ditt och datt så hjälpte Helena Amigo att tömma analsäckarna, tack för det, han har haft lite besvär där bak. Sen bar det iväg hem till Mölndal och väl hemma så tog Amigo en lång välbehövlig vila.

Sötnosarna tar sig en vilopaus

Efter en varm och solig juli kom en regnig augusti och Amigo är inne i en liten trots/test-period igen. Mycket av det som han lärt sig är bortblåst ena dagen för att komma tillbaka nästa men så är han också i den åldern nu, 21 månader (1 år 9 månader) gammal. Det märks på många sätt att han växer upp, t.ex. skogsslingan som vi brukar gå tog tidigare mellan 70 och 90 minuter att gå, Amigos nya rekord lyder på 45 minuter. Detta går igen lite på de flesta promenaderna vi gör, han känner att han inte behöver lukta överallt och därmed går det snabbare.

Så har Amigo fått konkurrens om att vara gatans charmigaste då det flyttat in en Shiba vid namn Poncho bara några hundra meter från oss. Lika oemotståndlig som Amigo var när han var valp är förstås Poncho, han är ju en Shiba. Han är tolv veckor och har nu fått alla sina sprutor, så vid nästa möte kan det nog bli lite lek då de är väldigt intresserade av varandra men ännu inte fått undersöka varandra.

Poncho 12 Veckor

Amigo träffar från och till Mölndals nya charmtroll Poncho och för ett tag sedan släppte vi ihop dem i den lilla rasthagen, det blev förstås fullt ös direkt. Nu får Amigo känna på hur de vuxna hundarna hade det när han var valp, för Poncho är rätt lik Amigo när han var valp med nafsande lite här och där. Men Amigo tar det med ro, man har ju varit liten själv verkar han tycka och de två busfröna har verkligen fattat tycke för varandra.

Poncho tar igen sig, det är jobbigt att jaga Amigo och pinnar

Amigo träffar från och till Mölndals nya charmtroll Poncho och för ett tag sedan släppte vi ihop dem i den lilla rasthagen, det blev förstås fullt ös direkt. Nu får Amigo känna på hur de vuxna hundarna hade det när han var valp, för Poncho är rätt lik Amigo när han var valp med nafsande lite här och där. Men Amigo tar det med ro, man har ju varit liten själv verkar han tycka och de två busfröna har verkligen fattat tycke för varandra.

Poncho tar igen sig, det är jobbigt att jaga Amigo och pinnar

Ponchos matte skulle ut och resa men Poncho fick inte följa med så Poncho tog in på Amigos vandrarhem. Han kom på söndagseftermiddagen och ska stanna till onsdagsmorgon, det ska bli några intressanta dagar. Första dagen gick mest ut på makt och lek-kamp, ett ständigt nafsande från Ponchos sida, Amigo försökte hålla sig undan och samtidigt sätta Poncho på plats.

Ok ingen bra kvalité på bilden men den illustrerar bra hur det såg ut här den första kvällen, två yrväder.

På kvällen gick vi en sväng i skogen och när jag kortade in kopplet för Poncho så att Amigo slapp hans nafsande så lufsa de riktigt bra tillsammans. Var kul och se hur de faktiskt väntade på varandra när den andre gjorde sina behov. Sedan bar det iväg hem för lite mat och mera yrväder.

Förmiddagens pass i solariet gick riktigt bra, Poncho var lite nyfiken på alla ljud och moffade lite åt de olika ljuden och människorna som gick in och förbi. Men han vande sig snabbt och vi halvett tiden låg de i varsin hörna och vilade.

Okej då Amigo, du vann denna gången muttrar Poncho efter kamp om ben och leksak.

Vi har utfodringsproblem, när Ponchos mat kommer fram blir Amigo galen, det är mitt mitt mitt mitt ingen annan ska ha nåt, så jag får ge Poncho lite mat i smyg då och då. Men när Amigos mat kommer fram på kvällen då kan de äta ur samma skål, även om Amigo äter mycket fortare än normalt så hinner Poncho med att sluka i sig lite också.

48 timmar har gått på Ponchos vistelse här hos Amigo och de bägge virvelvindarna har varvat ner några sekundmetrar och är nu nere i stormfaktor. Det händer också att stormen går ner till en mild bris kompisarna kan tugga ett ben tillsammans.

Vårat tuggben är gôtt

Något de har gemensamt är förmiddagarna, då ska man ta det lugnt och vila sig i form inför eftermiddagen och kvällen. Ibland infinner sig till och med stiltje och de bägge busarna hoppar upp i Amigos stol för att ta en siesta.

Vi e kompisar, vi e kompisar vi. Poncho drygt fyra månader och Amigo knappt två år.

Så kom dagen då Poncho skulle åka hem, på morgonen var det full fart i lägenheten när de jagade varandra runt runt. Inte så mycket nafsande från Ponchos sida utan det var mera lek med olika inslag. När Ponchos matte hade hämtat honom satt Amigo kvar ett bra tag och undrade vart han tog vägen. ”Visst var han jobbig men jag tyckte ju om den lilla vilden” tycktes Amigo fundera. Så småningom lade han sig i soffan och tyckte nog samtidigt att det var lugnt och skönt.

Det har varit en intressant period både för mig och Amigo, ska jag skaffa en valp någon gång i framtiden så blir det garanterat så länge som jag samtidigt har en hund som är lite äldre än valpen för Amigo har tagit hand om den jobbiga biten i uppfostringen.

Det är gött att ha soffan för sig själv.

Min systers Shiba Umi var på besök i början på november och samtidigt kom Poncho förbi så det blev en mini Shibaträff. Lite av den första snön låg kvar men mest var det blött och skitigt ute, Amigo brukar inte vara värst intresserad av att gå ut och röja när det är sådant väder, men vem bryr sig när man har två artfränder att leka med.

Kul hade de i alla fall och vildast var förstås valpen i gänget, Poncho är fem månader Amigo snart två år och Umi har nyligen fyllt två år. De tre verkar komma riktigt bra överens och verkar ha hur kul som helst även om Umi tar det lite lugnare och är mest nyfiken på de andra två då det inte är så ofta han träffar andra hundar. Snart kanske de träffs igen då Amigo ska vara valpvakt igen och Umi kanske kommer förbi.

Poncho försöker få fart på Amigo och Umi hejar på.

Så blev då Amigo två år 2006.11.20. Här är Amigos tankar som sin födelsedag

Att fylla år är inte alltid så roligt säger Amigo. Först fick jag inte sova längre än till 07.30 då väckte husse mig och sa att vi skulle gå ut. Gå ut nu, tusan det är ju minst en timme kvar att sova. Men okej jag följde väl med, halvvägs på promenaden börjar han surra nåt om att gå till Veterinären har ett svag minne av att vi varit där tidigare och fått godis.

Väl framme, visst nu känner jag igen mig, här brukar vi ju gå förbi och det luktar alltid en massa dofter här men jag får aldrig gå in, hmm undrar om det är ett överraskningsparty känner igen många dofter här. Så går vi in genom dörrarna och husse tar fram en massa papper, sedan går vi in i ett litet rum. Detta känns bekant men jag får dåliga vibrationer, doftar inte lika gott här.

Efter ett tag kom det in en man med en spetsig sak i handen. Mumla nåt om vaccination tog tag i min nacke och sa då var det klart. Vaddå var klart, fattar ingenting skulle jag känt nåt elle? Åsså fick jag godis, toppen men vart är partyt. Sedan började husse och mannen prata och tittade mig i baken och rätt var det var klämde mannen till å fytti faan det var inget roligt! Samtidigt stog husse och sa att det var inte farligt och kliade mig bakom öronen, nähä och vad vet han om det, hoppa själv upp på bordet och låt mannen klämma dig där bak så får vi se vad du säger!

Åsså fick jag mera godis, okej då men jag hade hellre sett att ni gett tusan i min bak. Men nu var i alla fall min doft för evigt inpräglad i rummet, det var mina ”doftspridare” som han klämt på. Men är det så här man ska fira födelsedagen vart är partyt säger jag?

Så gick vi till jobbet och dagen förflöt precis som vanligt. Husse nämnde några gånger för andra tvåbenta att jag fyllde två år, men inga presenter eller extra godis. Inte nog med det, varenda gång som vi gick ut så blev man genomblöt när himlen läckte hela tiden. Men på sista promenaden blev det lite roligare när vi mötte kompisen Poncho. När vi kom hem serverade husse som vanligt lite mat och senare på kvällen fick jag ä n t l i g e n lite födelsedagsgodis.

Amigo och Poncho softar som sig bör i soffan.

06.12.12

Då har Amigos rasfrände Poncho tyvärr flyttat från Mölndal på grund av allergi i familjen där han bodde. Han fått ett nytt hem i Båstad och vem vet vi kanske ses igen.

Kômpisar för alltid på sista kvällspromenaden.

Samtidigt flyttade det in en ny vovve i trappuppgången en Groenendahl tik på tre år och första mötet gick lysande, Amigo hitta en ny kompis direkt. Nu är det rena kenneln här i trappuppgången med en Shiba hane, Mastiff hane och Groenendahl tik men ändå väldigt lugnt.

06.12.15

Inte för att det märks ute men snart är det Jul, så det är dags för en liten Julhälsning till er alla från Amigo och Rikard.

På juldagen var vi på julmiddag hos mina föräldrar, där var det fullt med alla de sorter, gamla som unga, hundar som katt. Allt flöt på väldigt bra då Umi är van vid alla dessa människor och Amigo är väldigt social. Jag blev däremot förvånad hur lite han brydde sig om katten vid detta besök, normalt sett vill han gärna leka med katten men det har denne aldrig varit intresserad av. När nu katten kom och spatserade så låg Amigo kvar och bara tittade.

Umi kollar in Amigo som hittat ett tuggben.

På nyårsafton så möblerade jag om lite grann och Amigo fick en liten ”koja” han kunde krypa in i, där fyrade han största delen av kvällen när fyrverkerierna briserade utanför. Vi har försökt att träna bort Amigos rädsla för smällare genom att använda oss av Cesar Millans sätt att vara mot hundar, (mannen som talar med hundar på TV4+)

Så här har vi gått till väga. Man visar helt enkelt ett klart och tydligt språk till hunden. När vi går på vår promenad och om Amigo stannar när han hör smällare så gör jag ett ssshh eller tjjee ljud samtidigt som jag rycker lätt i kopplet och vi fortsätter att gå raskt framåt, hunden ska nu gå tätt intill dig. Så fort han verkar koncentrera sig på smällandet eller visar tvekan, ett kort ryck och tjjee-ljud.

Själv går jag under denna period väldigt självsäkert och med höjt huvud, viktigt är att man inte på något vis gullar, berömmer eller snackar med hunden bara kopplet och ljudet. Efter tre kvällar med denna metod så gick Amigo som om allt var som vanligt trots att det pangade på i bakgrunden.

Promenaden på Nyårsafton var dock lite besvärligare då det var ett ständigt muller i bakgrunden. Men tack vare denna metoden så klarade han nyårskvällen och 12-slaget riktigt bra till skillnad mot förra året då han låg och skakade.

Amigo vilar tryggt i sin "koja"när raketerna briserar utanför.

Fredagen den 23 Mars 2007 hade vi besök av min systers två månader äldre Umi. De har träffats till och från under uppväxten och har gått från lite smågnabb till goa kompisar. De verkar växla rollerna som den dominante, hemma hos Umi får han bestämma och vice versa.