Amigo 4 - 6 år

Kan fortfarande inte ha Amigo lös, men vi har tränat en del kontakt enligt kontaktkontraktet och han har mycket bättre kontakt med mig nu under våra promenader, så hoppet finns än. Nu har vi sån tur är den stora rastgården på 1700 kvadratmeter som han kan röja i.

För varje möte så kommer de närmare och närmare varandra min mors katt och Amigo. Amigo vill gärna leka med Busan men hon är inte inne på samma linje. Men vid ett möte i April så sträckte hon faktiskt fram tassen med klorna infällda i en liten lekinvit.

Nääs Slott

På lördagen den 09.08.08 åkte Amigo på sin första seglats. Han tyckte väl inte att det var helt okej i början och Ella hjälpte inte direkt till utan tyckte att detta var hennes segelbåt och ingen annans.

Allt eftersom dagen gick accepterade Amigo det gungande golvet mer och mer och svansen åkte sakta upp igen. Men efter att vi gjort ett strandhugg så hade han gärna stannat kvar där på ön.

Ah, skönt fast mark under tassarna

Tryggt att vila bredvid Rikard

09.09.30

Så var det färdigjobbat för i år på vårt jobb efter E6.an. Nu trodde jag att jag skulle få köra över vintern också men det gick till en yngre förmåga med längre anställningstid. Surt men sådana är reglerna.

Innan jag avslutade årets säsong hann vi med att köra en annan rutt i en månad. En betydligt bättre och finare rutt då den för det mesta gick efter kusten runt Stenungsund, Lysekil och Uddevalla.

Att hitta något nytt kneg är inte lätt, speciellt inte när jag också ska ha med mig Amigo. Nu går det ingen nöd på Amigo och Rikard, vi klarar oss över vintern och till våren är det nog lättare igen att hitta ett passande jobb.

Så har vi haft Alice på besök och hon lade genast beslag på Amigos tuggben.

09.11.14

Så har Umi haft sin första övernattning här, tyvärr var det under ett ständigt regnande så varken hundar eller jag hade någon fart i oss. De få gånger någon vaknade till liv så var det Amigo när vi kom hem efter de blöta promenaderna, då skulle det busas tyckte han. Men han fick för det mesta inte mycket gensvar.

Amigo blickar ut över sitt revir

09.11.20

Efter flera veckors regnande så kom äntligen solen och det är ju klart, Amigo fyller fem år och då ska solen lysa. Han gillar inte regn och har varit jätteseg på promenaderna de senaste veckorna. Oftast har det varit pinka, snabbt leta reda på ett bra ställe att lägga en kabel på och sedan kompassriktning mot hemmet. Så lätt kommer han inte undan, vi ska motionera också och mycket motvilligt släntrar han med i blötan.

Så kom då solen idag och nu var det fart i skogen och för en gångs skull så ville han inte in. Varför gå in när det är så gôtt ute?

När Rikard gått upp snor hundarna sängen, Umi närmast.

Så fort vi har möjlighet går vi med på rasträffarna, riktigt kul är det och nyttigt. Sist var vi vid Nääs Slott och ingen hade tydligen dansat någon regndans inför denna dag, för solen lyste och vi hade det riktigt gôtt.

Amigo visade sig från sin bästa sida och inte ett morr hördes från hans djupa inre. Bara när han fick lite korv av Daishis matte gjorde han sin stämma hörd då Daishi tyckte att Amigo inte hade något med hennes korvar att göra.

Ska det vara så här ostadigt?

Ut på böljan den blå igen men nu är jag så trött att jag inte bryr mig längre

En bra seglats blev det och en intressant test för Amigo.

Innan vi åkte hem provade vi att ha Amigo nere i ruffen och där kände han sig lugnare. När vi kom hem drygt ett dygn senare gick Amigo direkt till sängen och sov i 14 timmar, helt utslagen. Det kräver sin hund att segla, men med lite rutin blir det bättre nästa gång.

Amigo trivs på Såtens rastplats

Men det var helt okej tyckte han, "jag vet vart det finns fler"

Så här såg det ofta ut när Umi (närmast) besökte oss under en regnperiod.

09.11.19

I morgon fyller Amigo fem år. Ett bra år har det varit när vi blickar tillbaka. Förutom turbulensen under våren när det var förhandlingar om fastigheten skulle bli bostadsrätt eller ej, något jag inte supportade då priset var alldeles för högt. Nu blev det tyvärr bostadsrätt här, men jag hyr av BRF i stället.

När något negativt i livet händer är det underbart att ha Amigo, den bäste tröstaren i världen. När jag är på dåligt humör läser han av mig direkt, då kommer han med tassen, krafsar lite lätt på mig och säger cola ner dig nu. Då räcker det med att titta in i hans snedställda bruna ögon och man smälter.

Nä nu ska vi tända brasan, mysa och hoppas att solen lyser lite i morgon när Amigo fyller fem år, ha det gôtt nästa gång vi ses är Amigo fem år.

09.12.06

Sedan Amigo kastrerades så har han inte gillat att gå till veterinären, vilket ställer till det när det är dags för den årliga sprutan. Så inför årets spruta har vi gjort ett besök hos veterinären lite då och då för att få honom att vänja sig vid att besöken där inte behöver vara farliga. Rutinen är att vi går in, med mycket motstånd i början, går direkt till vågen och när han väl sitter där har han fått en godis. Därefter blir det ibland lite hej och god dag med personalen och sedan går vi.

I början fick jag i stort sett, trots mutor, släpa in honom. Men nu ett år senare går han frivilligt in och direkt till vågen där han sätter sig och väntar på sitt godis, så trägen vinner. När han nu fick årets spruta så hade jag i tankarna att allt jobb skulle bli förstört då han fått en negativ upplevelse igen. Men veterinären är lugn och snabb när han ger sprutan och veckan efteråt när vi knallade dit så var det in genom dörren och till vågen som om inget hänt, underbart.

Dags för fika på Safjället

Sigge o Smilla har koncentrationen på topp.

10.05.30 Shibaträff och denna gången vid Tjolöholm slott

10.06.25

Amigo är en speciell Shiba med många egenheter, här kommer en om Njutningskonstnären Amigo.

I dag är vi lediga då det är Midsommarafton, dagen började med alldeles lagom väder lite sol och runt 20 grader. Så framåt tio tycker jag det är dags att gå ut på förmiddagspromenaden, men Amigo vill vila ett tag till. Okej det har varit en hård vecka på jobbet så han får vila. Provar igen vid 11.30, men nä han är inte intresserad. Efter en kvart till reser han sig i alla fall upp från sängen, men bara för att gå ut på balkongen och lägga sig i solen, men gå ut för att kissa och skita, NÄ inte intresserad.

Där ligger han i solen och bara njuter, bryr sig inte ens om fåglarna som käkar frön på fågelbordet en och en halv meter ifrån honom. Enda gången han flyttar på sig är när han kommer i skugga och flyttar ut sig i solen. Efter en timme på balkongen så gick solen runt hörnet och Amigo gick in och lade sig på sängen igen fortfarande helt ointresserad av att gå ut för att göra sina behov, vilka han inte verka ha. Nu hade nog någon som har en annan hund börjat allvarligt funderat på om hunden är sjuk. Men när det gäller Amigo är detta ett helt normalt beteende.

Nu var det dags för kaffe och smörgås, men trötter blir kvar i sängen. Vid 14-tiden tyckte jag ändå att nu får det vara nog med vila, upp och hoppa här ska pissas och skitas. Makligt och motvilligt reser han på sig, tuggar i sig lite färdkost men när vi väl kommer upp i skogen så piggnar han till och det blir full fart.

Ja sådan är han den gode Amigo, gla midsommar på er

Den 25/10-2010 tog Amigo farväl av Safjället, vår gamla favoritpromenad. Men vi kommer att återvända då och då för vi har ju lite favoriter kvar i området.

Solariet är nu sålt och kommer att leva kvar i ny regi vilket känns bra. Nästan 20 år blev det med Sun Town Solarium men nu är det gôtt att slippa vara företagare. Nu är det anställning som gäller fram till pension.

Att hitta rätt köpare tog sin tid, men att det skulle ta sju veckor för bostadsrättsföreningen, som numera äger fastigheten, att ta fram ett nytt hyreskontrakt är sanslöst dåligt. Någon gång i framtiden kanske jag skriver en bok om detta, för det har varit så många turer att jag lätt skulle kunna skriva ett par hundra sidor i ämnet.

Gud va trött jag är på detta poserande.

I dag är det sju dagar sedan operationen och såret med de fem stygnen ser ut att läka bra. Amigo är väl inte riktigt sig själv än men det går åt rätt håll. På fredag ska stygnen tas.

Nu lyser det vitt överallt och vi kan t.o.m ta en skogspromenad på sena kvällskvisten utan att gå vilse. Mäktigt i kvällsskogen tycker Amigo.

Helgen 5-6/6 var vi uppe i Värmland och träffade en massa gamla vänner. Några hade jag inte sett på 40 år. En kul fest var det som förhoppningsvis kommer att komma tillbaka nästa år.

Amigo skötte sig utmärkt och charmade alla, men att festa tar ju på krafterna.

Njutningskonstnären Amigo

Uppdaterad 10.11.19

Long time no see, jäklar vad tiden går ibland speciellt när man trivs. Den senaste tiden har i och för sig inte bara varit trivsel, mycket skit har också hänt. Men nu har jag äntligen några minuter över och ska uppdatera lite.

Fick en ny anställning i maj och där trivs vi riktigt bra både Amigo och jag. Nu har vi också flyttat till Rävekärr där jag/vi jobbar. En nyrenoverad tvåa med en stor uteplats lade vi beslag på. Uteplatsen kommer att bli Amigos favorit till sommaren och även nu i vinter när snön kommer.

Jag pinka ju bara, inte visste jag att trädet stod så dåligt.

Men nu ligger allt strul med försäljning och bostadsrätts-föreningen bakom oss och ett nytt liv väntar. Naturen direkt in på knuten även här i Rävekärr, men betydligt mindre trafik och bättre luft i vårt nya bostadskvarter.

Här är Amigo vid bäcken som rinner genom både skog och bostadsområdet. På vissa ställen är den till och med en liten fors.

I morgon lördag 10.11.20 fyller Amigo Sex år. Firandet blir däremot rätt lugnt då Amigo är nyopererad, måndags. Han hade en fettknöl som vi för säkerhetsskull har tagit bort. Just nu är Amigo inte på sitt pigga - busiga - alerta vanliga humör. Utan är lite slö och misstänksam mot människor.

Däremot känns det som om det vänder nu, för idag tog han några leksprång. Men han måste ta det försiktigt så att stygnen inte går upp, dessa ska vi ta den 26.e och då blir nog Amigo sitt gamla goa jag igen.

Tryggt att sova bredvid Rikard