Ordet mekanik kommer från det grekiska ordet mechanike som betyder maskin. Mekaniken spelar en stor roll inom både tekniken och fysiken.
Lite förenklat kan man säga att mekaniken handlar om rörelser och krafter och de lagar som styr dessa.
För att överföra en rörelse från ett ställe till ett annat, används olika slag av mekanismer. Mekanismer kan också användas för att ändra ett slag av rörelse till ett annat slag eller för att öka eller minska en kraft eller en hastighet.
I naturen har det funnits mekanismer så länge som det funnits liv på jorden. För att överföra musklernas rörelser till t ex vingar, ben eller fingrar, krävs mekanismer i kroppen. I tekniken har det funnits mekanismer så länge som det funnits människor på jorden. Vi kan hitta exempel från gamla tider i t ex pilbågen, att gillra en fälla, att göra upp eld eller att ett vattenhjul driver en såg, en kvarn eller en pump.
En mekanism kan beskrivas som ett tekniskt system, där några delar är rörliga. När man rör på en sådan del, kan man förutse, hur resten av systemets delar rör sig.
För att få mekanismer att fungera används t ex länkar, hävstänger, remmar, vajrar, rep eller kedjor. Vidare används olika typer av hjul, t ex remskivor, kugghjul, kammar och vevar. För att överföra rörelser används också luft (pneumatik) eller vätska, vanligtvis olja (hydraulik).
En mekanism kan vanligtvis indelas i tre delar.
Ingången kan vara ett handtag, en ratt, en spak, pedal, hjul eller liknande.
Huvudmekanismen är de delar som i något sorts system överför eller ändrar rörelsen.
Det kan vara ett mycket enkelt eller ett mycket komplicerat system.
Utgången är det resultat man eftersträvar, t ex att en lucka öppnas eller stängs, bromsklossar trycks till, en lampa tänds eller ett lås öppnas.
Till enkla maskiner räknas det lutande planet, kilen, skruven, hävstången, hjulet och blocket.
Principen för enkla maskiner är att det som sparas i kraft förloras i väg. Det krävs exempelvis mindre kraft om ett föremål förs uppför ett lutande plan till en viss höjd än om det lyfts rakt upp till samma höjd. I gengäld måste det fraktas längre väg.
De enkla maskinernas teori och funktionssätt systematiserades av Arkimedes på 200-talet f.Kr., men de hade varit i praktiskt bruk långt dessförinnan. Alla forntidens mäktiga byggnadsverk, exempelvis Egyptens pyramider, byggdes i princip enbart med hjälp av enkla maskiner. Det var sålunda med hjälp av kilen som pyramidernas stenblock bröts loss från berget. De tunga blocken fördes sannolikt till byggnadens topp på stora ramper (gjorda av sand)- lutande plan - och lyftes på plats med hjälp av hävstänger i form av byggkranar.
En av Sveriges mest kände uppfinnare var “den svenska mekanikens fader” Christopher Polhem (1661-1751)
Christopher lärde sig på egen hand den praktiska mekanikens grunder, bland annat genom att reparera klockor. År 1687 fick han möjlighet att studera vid Uppsala universitet och blev mycket uppmärksammad efter att ha lyckats laga det stora astronomiska uret i domkyrkan, som stått stilla i över hundra år.
Åren 1700-1716 var han konstmästare i Falu koppargruva. Polhem gjorde flera banbrytande konstruktioner inom gruvdriften, till exempel pumpar och uppfordringsverk. Särskilt betydelsefull var hans förbättring av stånggångarna. Han konstruerade även broar, dammar, slussar, valsverk, textil- och jordbruksmaskiner samt polhemslåset vars principer används i moderna patentlås. Den stora fartygsdockan i Karlskrona och slussen i Söderström, Stockholm var några viktiga anläggningar.
Hans kanske märkvärdigaste insats gjordes vid Stjernsunds manufakturverk i Dalarna, som han grundade år 1700. Där tillverkades en lång rad produkter med hjälp av mer eller mindre automatiska vattendrivna maskiner, bland annat valsverk. Detta var troligen världens första försök med kommersiell massproduktion av tallrikar, knivar, lås, urverk etcetera. I tallriks- och bägarfabriken fanns 21 vattendrivna hammarverk som kunde arbeta helt utan mänsklig insats. Det skulle dröja hundra år innan något liknande utvecklades på andra håll i Europa och USA.
Polhem hade trots, eller kanske på grund av, sin genialitet som uppfinnare och konstruktör ofta svårt att få sina idéer förverkligade och affärsprojekten framgångsrika. Många bergsmän tyckte hans innovationer var för radikala och riskabla. Arbetare var rädda för att mista jobbet genom de automatiska maskinerna. De skråbundna hantverkarna ogillade fabrikstillverkade komponenter.