Vad bär en sten?

Bruce Springsteen skriver ocensurerat i sina memoarer Born to Run¹ om alla de stenar inom honom som hade blivit ett resultat av uppväxten. Springsteen vill först inte kännas vid alla stenar, utan låter dem ligga kvar inombords, gömda och osynliga. Och han ser till att vara i ständig rörelse för att inte behöva blicka inåt. Någon gång i mitten av livet blir det omöjligt för Springsteen att leva vidare så. Han inser att han måste plocka upp de gömda stenarna och titta närmare på dem, annars går han under.

Vi har alla olika namn på stenarna som vi vill kasta bort, olika svårigheter och trauman.

Men jag [Robert Eriksson] upptäcker allt eftersom i samtalen med själavårdaren att det finns en ovärderlig skatt i allt det som jag alltid velat kasta bort. Där finns ju ledtrådarna till varför vissa dörrar inom mig är låsta och en aning om var nycklarna finns. När jag tittar närmare på stenarna och sätta namn på dem börjar jag samtidigt ana vägen till mig själv.

Detta är nog allas vår livsresa. Därför handlar boken Hungrigt Hjärta också om dina gömda stenar.

Jag hoppas att du vågar plocka upp dina stenar och titta på allt det som du upplevt i livet hittills.

När jag plockar upp mina stenar och tittar närmare på min brist och mina misslyckanden, väljer jag att tro att det finns en Gud som ser på mig med villkorslös kärlek i allt och som jag därför vågar kommunicera öppet med.

Men på denna steniga stig, som är ett mörkrum, framkallas den bild där vi börjar se vilka vi är och vart vi är på väg.

I mörkret är det särskilt viktigt att komma ihåg att tända ljus. Ju mörkare, desto viktigare.

Via Dolorosa är stenlagd, men inte bekvämt och jämnt, utan besvärligt med gropar.

Det är lätt att falla och bli liggande. När du ligger där är det lätt att bli modlös och ge upp.

Via Dolorosa ... finns även lagd med psykets stenar i våra väsen. Och finns i varje själ, som en andlig stig i mörk skog. Men den saknar inte underbara gläntor dit solen kan nå. Räds inte att gå.²

Vem vet - Du kanske t o m finner den Lyckliga Staden där i Skogen…

För åt den som segrar skall Gud ge ... en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.³

Är det detta, det utlovade hemliga namnet, som Bruce Springsteen hör någon ropa i slutet av första versen i låten Lucky Town?

♪

Vad bär ett namn?

I kapitlet IDENTITET i boken Hungrigt Hjärta är Robert Eriksson inne lite på samma linje som Shakespeare i Romeo & Juliet⁴ - Det som vi kallar en Ros kommer att vara lika vacker, och dofta lika ljuvligt oavsett vilket namn vi ger den. [min fria översättning]

Men denna tolkning går stick i stäv mot den PostPostModerna vikten vi idag ger ett namn. Idag då alltifrån domstolar⁵ & psykologer⁶ till filosofer⁷ & novellister⁸ säger att vårt personnamn kanske är det viktigaste ordet i vårt liv då det är själva länken - ja nyckeln - till vår identitet & individualitet.

Författaren Robert Eriksson har genom boken Hungrigt Hjärta dock velat visa att i alla de stenar som vi vill kasta bort finns en ovärderlig skatt. När vi börjar värdesätta stenarna, titta närmare på dem och namnge dem, kan vi hitta vägen till oss själva. Så om vi letar riktigt noga finner vi något oerhört: en sten där vårt nya namn står skrivet.

Predikaren säger: en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar⁹

Ock Nu är allt vi har. Så jag plockar upp den vita stenen med mitt nya namn. Jag har inte för avsikt att kasta bort den. Jag ska bära den allra närmast mitt hjärta.

♫

Kapitlet, kallat IDENTITET, där Robert Eriksson utgår från Bruce Springsteens låt Lucky Town inleds med citatet:

"Kärleken i dig - eller Guds Ande om du så vill - är den djupaste sanningen om dig. Det är från kärleken du kommer och det är till kärleken du är på väg."

Å så avslutas boken Hungrigt Hjärta, av Robert Eriksson, med frågan:

Hur skulle dina tankar om dig själv förändras om du utgår från att Gud inte kan älska dig mer eller mindre än i just detta ögonblick?

🎶

📙