Kan vi hantera tystnaden?

Kan vi hantera mörkrets inbrott

när natten kommer

Natten utan ljus, utan ljud

Kan vi ha en ordlös gemenskap?

Kan vi umgås utan att samtala?

Blir tystnaden pinsam?

Det finns något vi alla,

ja allt levande,

Människor oavsett ursprung

eller

Haren som lever här

Fågeln som flyger där

eller

Tålamodets & Tystnadens & Iaktagarnas Mästare

- Träden -

där & här

har gemensamt

något vi inte kan undgå

Vi skall alla Den Vägen Vandra ...

Inför Döden är vi alla LIKa

Så Följ mej på 1 pilgrimsvandring i tid & rum

från Philly i början av Bruce Springsteens låt Atlantic City

via 1 trappistmunks¹ eremitage

till Döden i Robert Erikssons bok Hungrigt Hjärta.

Först bör vi dock bestämma om vi ska göra likt Springsteen i sången

sälja allt, köpa bussbiljett & dra

eller ska vi sitta still i båten

å va' kvar där vi är, i en vacker död stad²?

För det finns ju ingen mening med att leva, om vi inte kan känna oss levande³.

📙

Jesus ger ett nytt sätt att se på livet.

Det handlar aldrig om tillväxt och uppåt, framåt.

Jesus säger att vägen nedåt, att betjäna andra människor, är vägen som leder till sant liv.

📙

... man kan klättra ett helt liv på någon av dessa [ tillväxtens & framgångens ] stegar

och nå toppen för att där upptäcka att stegen lutar mot fel vägg.

Vilken oerhört tragisk upptäckt att göra.¹

📙

På vilket sätt har du genom livet sett tron som klättring på en stege,

som en ständigt ökande tillväxt?

... det är frågan som Robert ställer till oss i slutet av kapitlet.

📙

"Varför är jag rädd när jag går ensam i öknen?" frågar en lärjunge sin abba.

Svaret är enkelt: "Eftersom du ännu är vid liv."⁴

Finns det liv är det aldrig för sent.⁵

Finns det liv, så finns det hopp.

Du kan bära alla sorger om du förmår placera dem i en berättelse.⁶

Ta Det Lugnt.⁷

Var inte rädda⁸ ... med Jesus i båten kan vi le mitt i stormen⁹ ...

Kvinnan gråter över döden och vem gör inte det?

Hennes tårar är allas tårar.

Att döden är så obeveklig.

Att det blir så ensamt och tomt.

Så mycket blev för sent och så lite blev kvar.

Alla näsdukar är för små.¹⁰

För allt som lever dör, det är faktiskt så, men kanske allt som dött nån dag återuppstå...

Därför lyder vår aftonbön så:¹¹

Gud, låt min själ komma till mognad, innan den ska skördas.¹²

Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att vandra den.¹³

När jag skall lämna världen,¹¹

så lämna du ej mig ...

I frid vill jag lägga mig ned,

och i frid skall jag somna in,

ty du, Herre, låter mig bo i trygghet

under dina vingars skugga.