Jag är jag som lystrar till namnet Christina eller Nina.
Jag har ingen dotter, så jag är den sista i raden, den levande länken av mödrar och döttrar.
Alla dessa röster som går in och ut i oss…
Tack för att jag har fått måla och lyssna till era ansikten och röster. Fått bevittna lite av era liv,
trauman och glädjeämnen.
Men nu vill jag sätta punkt och vända till ett oskrivet blad, utan bagaget, rädslorna, skammen och
skulden som släpats genom generationerna.
Låt oss nu, levande och döda, bli fria.
Tack!