Elsa

Farmors mor Elsa 1886-1987

Mitt första minne är kyla och mörker men också värmen runt min kropp nedbäddad i en släde

med doften av renskinn runt mig. Hundar skäller, samiska, finska och svenska talas om

vartannat. Var nog med Pappa på sjukbesök i någon avlägsen by.

Alla gråter. Min älskade storasyster Ninni är död.

Hav, hav, Vågor, vågor, vågor. Vi far över Atlanten till ett nytt liv på en annan kontinent.

Minns bara brottstycken av överfarten; Jag och mina två bröder springer runt på däck, leker.

Inser inte att vi kanske aldrig kommer att återvända och att allt kommer att förändras i grunden.

Mamma gråter ibland.

New York; myllret av människor, det främmande språket alla talar, som Pappa försökt att öva på

under båtresan.

-How do you do

-My name is Elsa and I am seven years old.

Det är kaotiskt. Från New York åker vi tåg till Boston. Pappa får arbete som läkare genom

Boston medical Society.

Det går bra för honom och han öppnar en egen praktik som bara växer. Pengarna rullar in.

Vi bor i ett stort hus med fantastisk trädgård. Vi barn är vilda, Pappa är också vild och excentrisk.

Vi har många slags fåglar och andra djur. Papegojor, apor, hundar, katter och t.om en björnunge

en tid. Hästar köper vi från Massachusettsfolket, en ursprungsbefolkning som bor nära,

för en dollar styck.Vi blir duktiga på att rida och min älsklingshäst Vera är fläckig, vacker och snabb.

Känner mig fri och att allt är möjligt. Det har blivit ett nytt sekel, så många nya uppfinningar,

tempot stegrat och stor framtidstro. Vi känner att vi är del av stora förändringar på många plan.

Mina stora intressen är konst och musik. Piano är mitt instrument och jag studerade på

musikkonservatoriet i Boston 1903-06.

Sommaren 1906 följer jag med Mamma på en resa tillbaka till Sverige för första gången sedan

vi emigrerade. Mamma har brevväxlat med sin syster Betty som vi nu ska åka och hälsa på.

Hon och hennes man Knut har 10 söner, mina kusiner, vilka jag aldrig träffat.

Det blev en härlig sommar och jag tror att jag imponerade stort med mina ridkunskaper.

Särskilt bra kom jag överens med Thorsten som var löjtnant och red som en gud.

Väl tillbaka i Boston fick jag efter en tid ett brev från Thorsten där han frågade om jag ville gifta

mig med honom. Det saknades inte friare på den här sidan Atlanten heller, så jag fick tänka några

varv fram och tillbaka innan jag bestämde mig. Kusiner! Men det var ju inte olagligt.

För Mamma var det lite som att återknyta med det förlorade.

Och året därpå gifte vi oss i Kalmar där han då var stationerad.

Så småningom flyttade vi till Uddevalla där Thorsten fått en ny tjänst vid Bohusläns Regemente.

Pappa skickar pengar och vi flyttade in i en stor trävilla på en sluttning ner mot havet.

I slutet av augusti 1910 föds vårt första barn, en flicka som döps till Vera efter min kära häst.

Mamma dör i Boston 1911 och det kommer fler barn, Bo 1913 och Ulla 1917.

Jag har ett behagligt liv på många sätt, men jag känner mig instängd. Jag spelar på mitt piano

och tecknar, men jag drömmer om att få använda och utforska min konstnärlighet på ett mycket

djupare sätt.

Vi flyttar till Stockholm, Thorsten, jag och våra tre barn.

Jag målar mer och mer, är uttråkad av mitt hemmafruliv. Känner mig sporrad av mina bröder

som slänger sig ut i nya äventyr, utmaningar och i måleriet.

1921 blev jag äntligen myndig och fick rösta och 1922 började jag studera på Konstakademien.

Nya vindar hade börjat blåsa som ingav hopp och energi.

Jag var tvungen att slå mig fri. Det fick bära eller brista och 1924 hade jag skilt mig från Thorsten.

Jag lever vilt, fritt, har en tio år yngre älskare. Jag går på underbara normbrytande fester där jag

ibland träffar på min kusin Fritz och vi samtalar om konst och politik till långt in på nätterna.

Det är knapert ekonomiskt och jag märker att det är ännu svårare för oss kvinnor än för mina

manliga konstnärskollegor att försörja sig. Men jag målar iallafall en del beställningsporträtt.

Åren går. Jag fortsätter med mitt måleri och spelar på min flygel i min lilla lägenhet på Lilla

Essingen. Jag gifter aldrig om mig och har inget behov av det materiella. Lever ett långt och

lyckligt liv och dör i December 1987 nästan 102 år gammal.