Formativ och summativ bedömning

Den formativa och den summativa bedömningen kan till sitt yttre genomförande se likadana ut men syftet med bedömningen skiljer sig. I båda fallen handlar det om samma mål och kriterier och att uppfylla samma tillförlitlighet och validitet. Medan syftet med den summativa bedömningen, bedömning av lärande, är att samla information om elevens kunskaper eller färdigheter vid en viss tidpunkt och tillkännage resultaten i form av betyg eller annan bedömningsinformation handlar den formativa bedömningen om att stödja elevens lärande under arbetets gång, dvs. bedömning för lärande. Eleven behöver vara medveten om vilka delar av arbetet som bedöms summativt och tidpunkten för detta.

”Huvudparten av bedömningen under studierna är till sin karaktär formativ. Då ges bedömningen och responsen under läsåret som en del av den dagliga undervisningen och det dagliga arbetet.” (Utbildningsstyrelsen, 2014, s. 52).

Formativ bedömning är ett komplext förhållningssätt och trots att den formativa bedömningen beskrivs i olika styrdokument avspeglar genomförandet till stor del lärarens undervisningsfilosofi och syn på lärande.

I olika nationella läroplaner finns lärandemålen stadievis utskrivna för de olika läroämnena. Ofta bedöms elevens prestationer summativt gentemot målen i läroplanen senast vid läsårets slut. Vissa målsättningar är svåra eller t.o.m. omöjliga att bedöma summativt, än mindre att bedöma dem med vitsord/sifferbetyg. I den finländska läroplanen i läroämnet omgivningslära (årskurs 3 – 6) bedöms exempelvis mål 1 (M1 – att väcka och upprätthålla elevens intresse för omgivningen och undervisningen i omgivningslära samt hjälpa eleven att inse att samtliga ämnesområden i omgivningsläran är viktiga för hen) enbart formativt. På liknande sätt är det utmanande eller omöjligt för lärare att bedöma elevers attityder, värderingar och olika kompetenser summativt. Detta innebär inte att diskussioner kring attityder och värderingar kring exempelvis olika hållbarhetsrelaterade frågor är mindre betydelsefulla än diskussionerna kring specifika ämneskunskapsmässiga frågeställningar. Båda diskussionerna behövs och i samband med hållbarhetsrelaterade frågeställningar ingår både ämneskunskap, färdigheter, värderingar, kompetenser och attityder.

Den närmare beskrivningen av begreppen socialisalisering och subjektifiering hittas sällan i de enskilda lärandemålen för de olika läroämnena i läroplanerna. Ofta hittas beskrivningen i läroplanens beskrivning av värdegrunden. Så är fallet till exempel i den finländska läroplanen där beskrivningen av värdegrunden innehåller underområden såsom humanitet, bildning, jämlikhet, demokrati , kulturell mångfald och hållbar livsstil.