Gården C    Smedjebacken

..eller som fastigheten sedan 1930-talet kallas Björkforsa.

är i nuläget inne på sin tredje generation ägo, om det blir fjärde eller kanske hoppar till femte får tiden utvisa.

56°37'25.0"N 13°26'44.6"E    Satelitbild

Nedan följer lite uppräkning av tidigare fastighetsägare efter laga skifte 1846.

Carl Johannesson f 1809 i Råaköp. tilldelades vid laga skifte 1846  (Gården C) denna hemmansdel om 1/16 mtl. Dels emedan han här vid   "Smedbacken" hade en vattensvarvstol, dels enär han framme i byn hade endast en ladugård. Bristen på åker ersattes med stor del av de s.k.utängana. Carls hustru Johanna Gudmundsdotter, f 1797, var syster till Lars Gudmundsson på gården A. Barnen i familjen var Gudmund (Gumme) f 1830, Peter f 1833, Catharina f 1836 och Brita Stina f 1841 alla födda i Össjöa. År 1855 flyttade familjen till västra delen av gården D, där en ny gård byggdes.

Till Smedjebacken hörde sedan gammalt en vattenkvarn. Denna tycks varit förfallen, ty Carl byggde en ny sådan omkring 1850. Den var avsedd för gårdens behov, men Carl ville ha rätt att mala även åt andra mot vedergällning. Han ansökte därför om tillstånd för detta. Men det blev hans efterträdare som fick fullfölja ärendet.

Olaus Henriksson, f 1817 i Hinneryd, blev nästa bonde på Smedjebacken. Han inflyttade med sin familj från Hinneryds socken år 1855. Hans hustru Stina Simonsdotter var född 1814 i Hinneryd. Olaus och Stina hade många barn som kom att bosätta sig på olika håll i trakten: Olina f1842 i Traryd liksom Sven f 1851. I Hinneryd föddes Anna Katarina år 1849, Carl 1851 och Johanna 1853. I Össjöa tillkom Johan August 1856 och Ingrid Thilda 1858. Olaus hade tidigare bott i Kvinhult, Traryd. Det påstods, att han var ättling till en Holländsk kvarnbyggare. Han ska ha varit en driftig och företagssam bonde, och blev med tiden välsituerad. Han lär ha sagt: "När vi gifte oss, hade vi ingenting, men när vi flyttade från Kvinhulta torp, hade vi sju flyttlass". Olaus körde ofta till Laholm ochHalmstad med trävaror eller andra produkter. Med sej hem hade han då andra varor, som han sålde i hemtrakten. Han var ofta oppositionell mot myndigheterna och tålde int deras förmyndarskap. När det blev krångel angående kvarnen, slutade han att mala åt folket. Olaus utökade sin areal genom att köpa även skiftet A3, och redan 1861-1865 står han skriven för 3/32 mantal. Men före 1892 har hans gods ändrats till endast 1/32 mtl. Han har sålt till sin måg och dotter, Karl Johan Jonasson och Ingrid Thilda Olausdotter. Olaus Henriksson avled 1905, hans hustru Stina hade gått hädan år 1889

Jonas Svensson, f 1851 i Nöttja övertog hälften av gården C . Denne hade blivit änkling 1885. Nu inflyttade han hit  1891 från Nedragård i Vänneböke och gifte sig med Olaus dotter Johanna f 1853. Redan 1893 står emellertid Jonas för hela gården. Hans barn med sin första hustru Albertina Johansdotter f 1850 d 1885 var Jenny f 1873. Carl August f 1876, Julia Katarina f 1879 och Lydia f 1880. Dessa var födda i Hinnerds fs. Jenny flyttade till England, Carl August blev smed i Daggarp i Halland, Julia blev bondmora i Össjöa. 56°37'51.1"N 13°26'41.4"E . Men Lydia avled redan 1895. Jonas avled relativt ung, och år 1906 sålde Johanna och barnen gården för 2250 kronor till Johan Tideman.

Johan Tideman f 1870 i Ljungby. Jonas Svenssons änka Johanna fick rätt att bo kvar i förstukammaren i tre år. Hon bodde senare på "Lerbacken" i Hinneryd. Johan Tideman var bonde på Smedjebacken under åren 1906-1914. Han var då ogift men hade åtminstonde ibland kvinnlig hjälp. Hans syster Axie berättade, att hon tidvis hjälpte Johan. Hon sade bl.a. att då hon mjölkade korna i fähuset, kom ladugårdssnoken fram och ville ha mjölk. Den sträckte upp huvudet och gapade, så att hon kunde rikta mjölkstrålen rakt i svaljet på den. Tideman flyttade 1914 till Balkarp i Nöttja, där han gifte sig med Sigrid Johansdotter och övertog svärfaderns gård.

Bröderna Anton & Johan-Petter Danielsson i Veinge blev nu ägare till gården C. De köpte den för att avverka skogen, och hade på "Sågebackarna" en ambulerande ångsåg där virket sågades upp till plank och brädor. Virket transporterades med stora ardennerhästar och vagnar ut till Halland. Redan 1915 sålde de gården till brodern Carl Johansson.

Carl Johansson f 1867 i Skånes Fagerhult. Carl flyttade dit från Högsma i Skåne hösten 1915 med hustrun Anna Svensdotter f 1884 och barnen Ture f 1907, Linnea f 1908, Erik f 1910, Malte 1911, och Ebba f 1915. I Össjöa växte familjen med Ragnar f 1917, Georg f 1920, Åke f 1922, Gunborg f 1927 och Ella f 1929. Carl hade tidigare varit stenhuggare, och förutom att han fördubblade gårdens åkerarealer och förbättrade husen utförde han många stenarbeten i bygden. År 1943 såldes gården till sonen Georg.

Georg Johansson f 1920. Georg gifte sig med Iris Karlsson f 1920 i Trälshult Knäred, och de fick barnen Kersti f 1946, Tommy f 1951 och Ingmar f 1962. Georg utökade gårdens areal genom inköp av skogen och utängen, som tidigare avsöndrats från gården B. Han lät bygga ny ladugård 1945 och renoverade bostadshuset 1954.Utöver många föreningsuppdrag arbetade han även som lantbrevbärare på olika linjer i trakten.

Tommy Johansson, f 1951, övertog år 1989 gården efter sin fader, bodde då i Getinge där barnen Alexandra f 1980 och Andreas f 1982 föddes. Flyttade tillsammans med sambon Anita till gården 2006. Bedriver numera lite fårskötsel och skogsbruk samt likt sin far har en del föreningsuppdrag i bygden. 

Här kommer storyn om BMW killen och fåren:

En bonde står och passar en stor flock får, som betar på fältet. Då kommer plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför.

En ung man i Boss kostym, Lloyd skor, Ray Ban-solglasögon och YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:- Om jag räknar ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:

 - Det verkar rimligt. Okej för mej.

Killen kör fram BMW:n till bonden och tar fram en Dell Notebook, slänger upp den på motorhuven och öppnar laptopen. Med hjälp av sin nya lPhone kopplar han upp sig mot en Nasasida på lnternet.Här kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan Nasasatellit. Denna skannar betesområdet med ultrahögupplösningskamera.Så öppnar han den digitala bilden i Adobe Photoshop och exporterar den till ett annat ställe på lnternet, lmage Processing Facility i Hamburg.

lnom några sekunder få han ett e-postsvar i retur till sin iPhone och där står det: Picture processed and data stored.

Så loggar han in på en SPSS databas via ODBC och kopplar upp ett dokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort kör han alla data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons.Avslutningsvis skriver han ut en flersidig fyrfärgsrapport på sln miniatyr-hitech HP Color Laser Jet och kastar ett öga på sista sidan:

- Du har exakt 1585 djur, säger han.

- Faan, det stämmer. Du kan ta med ett av fåren.

Så tittar han på killen som går runt för att välja ut ett får. Han får jobba lite för att få ner vinsten i bagageluckän på BMW:n.

Då säger bonden: - Du. om jag kan säga exakt vad du jobbar med, kan jag då få tillbaka fåret?

Killen tänker en stund och säger sen att det verkar fair och okej.

- Du är konsult, säger bonden.

- Stämmer säger killen. Hur sjuttsingen kunde du veta det?

- Det var inga problem. Du kom hit utan att någon hade bett dej. Sedan skulle du ha betalt för något, som jag redan visste. Du erbjöd dej att jobba med en fråga som ingen hade ställt.

Dessutom vet du inte ett skit om den här branschen, så jag vore tacksam om du ville öppna bagageluckan och ge tillbaka mln hund.

K u l l a be r g  56°37'21.3"N 13°26'54.7"E

kallar man en backe söder om ängen på gården C. Här har Kersti (se ovan) och Karl Erik Wiberg byggt sitt fritidshus.

T o r p e t

B e x h u l t. 56°37'14.8"N 13°26'56.8"E

Nära Bäjseltasjön  56°37'14.1"N 13°27'11.2"E (Bexhultasjön) har någon gång före 1846 funnits ett torp. Inga rester av byggnader finns nu kvar, men väl stenrösen på mark, som förut varit åker. Området är delat mellan gårdarna C och D, och på den del, som tillhör C, finns fortfarande brukad åker (Bäjseltaåkern).

T o r p e t

S m e d j e b a c k e n. 56°37'24.0"N 13°26'44.7"E

Vid laga skiftet 1846 fanns här ett bebyggt torp. Det tillhörde den hemmansdel som tilldelades Carl Johannesson. Han flyttade tydligen hit sin ladugård från byn, och denna byggnad revs i slutet av 1920-talet. Det är inte klarlagt vilka som bodde här vid tiden för skiftet, eftersom de inte hade något bostadshus framme i byn.Där fanns även den gamla kvarnen samt murarna efter en smedja ingrävd i rullstensåsen.

den gamla Smedjan i rullstensåsen mot Västeråker år 1945. Rullstenåsen är sen 1960-talet bortforslad till bygdens väggrus.

K v a r n e n  v i d  S m e d j e b a c k e n 56°37'23.7"N 13°26'42.7"E

Avskrift från boken Gamla boplatser m.m. i Torpa samt även införd i tidningen VI SMÅLÄNNINGAR 5 juni 1987 Årg.12(nr.111) av Malte Markheden.

En tullmjölqvarn i Össjöa.

Energi såsom kärnkraft, vattenkraft, värmekraft, elkraft m.fl. är teman, varom det diskuteras ofta och intensivt i våra dagar. Detsamma gäller om miljö och miljövård och kanske än mer om miljöförstöring.

När något nytt etableras, anses det vanligen farligt, så har det alltid varit. Senare finner man ofta, att det man trodde vara farligt och skadligt, blir till stor nytta. När det gäller att skaffa energi har man i södra Sverige i hög grad utnyttjat vattenkraften. l Norrland finns däremot mycket kvar att ta vara på. Härvid har givetvis miljön förändrats avsevärt på många platser, men inte alltid till det sämre. Många högljudda miljöaktiviteter anser det vara en svår miljöförstöring att använda kraften i våra vattendrag. Den värsta miljöförstöringen i Sydsverige, förmörkandet av landet med granskog, talar man däremot inte mycket om.

Förr i tiden var man säkert glad om man kunde utnyttja kraften i våra vattendrag. Och man gjorde det i mån av behov och förmåga. Därom vittnar tusentals ruiner och rester efter sågar och kvarnar i bäckar och åar. Jag vill i det följande berätta om en liten kvarn, som förr fanns vid en bäck i byn Össjöa i Torpa socken i Sunnerbo, och om omständigheterna i samband med att ändra dess status från vanlig husbehovskvarn till tullmjölkvarn, på vilken man mot ersättning fick mala även åt andra.

I Össjöa har det sedan långt tillbaka funnits två små vattenkvarnar. På en karta över Sunnerbo år 1685 finns de utmärkta. Össjöabäckens vatten gav drivkraften. Den ena låg ett hundratal m söder om sjön, alltså mitt i den gamla byn. Kvarnägaren hade sin bostad i samma byggnad. På 1840-talet ägdes den av bonden Lars Gudmundsson, och enligt traditionen malde han säden även åt de andra byborna.

Össjöa by delades genom laga skifte är 1846. De fem bönderna plus ett brödrapar, som förut varit torpare, fick sina gårdar huvudsakligen i enhetliga områden.

Två av dem måste flytta ut till nya platser. Carl Johannesson flyttade till Smedbacken några hundra m mot sydost. Ty, som det står i skifteshandlingarna, här ägde han redan en vattensvarvstol. Tydligen ägde han även bostadshus och ladugård, ty Smedbacken var ett torp. Där fanns även den gamla kvarnen samt murarna efter en smedja ingrävd i rullstensåsen. Stora slagghögar vittnar än i dag om järnframställningen på platsen, troligen mest under 1600-talet.

Huruvida Carl Johannesson i slutet av 1840-talet byggde en ny kvarn eller reparerade den gamla är inte klarlagt. Kanske var det utgifter i samband härmed som gjorde, att han och hans hustru Johanna Gudmundsdotter mot inteckning i gården måste låna 333 riksdaler 16 skilling banko av Johannes Johansson i Skinnersböke. Johannesson ville emellertid använda sin kvarn mer än till eget bruk Därför sände han följande ansökan:

"Till Konungens Höga Befallnings Hafwande öfwer Kronobergs Län!

Uppå mitt ägande 1/8 del till l/16 del förmedlat Mantal kronoskatte Össjöa i Torpa Socken och Sunnerbo härad, Har jag uppfört en Husbehofsqwarn med 8-ta Spans qwarnstenar, som Jag önskar få begagna för Läga eller Thull, af närmaste grannar, Heravom jag Hoss Konungens Höga BefallningsHafwande allra ödmjukast Wågar anhålla, Det wederbörlig Häradssyn Hemma på Stället, blir Wärkställd.

Össjöa Den 21. September 1851

Carl Johannesson

Landshövdingen Carl Mörner överlämnade den 18 okt. 1851 ansökningen till domaren i orten för vidare åtgärder och lagenligt syn på platsen. Myndigheternas kvarnar tycks emellertid sedan ha malt långsammare än Johannessons, ty ingenting blev uträttat.

År 1855 sålde Johannesson gården till Olaus Henriksson från Hinneryd och transporterade då ovanstående ansökan på den nye hemmansägaren den 25 mars 1855.

Vid sommartinget i Ljungby den 26 mai 1855 bestämdes enligt 20kap.48 § i Rättegångsbalken, att domhavanden och nämnden skulle snarast möjligt verkställa syn på platsen. Till denna skulle genom kungörelse från predikstolen i Torpa kyrka kallas grannarna och dem, som hade gamla kvarnar i trakten.

Sunnerbo Härads Synerätts sammanträde, hölls därefter i Össjöa den 18 aug. 1855. Vid synen infann sig bl.a. 30 personer, vilka samma dag undertecknat en förbindelse att vid denna kvarn låta mala sin säd, sammanlagt 282 tunnor årligen och varierande mellan 3 och 15 tunnor per gård. (1spannmålstunna = 146,35 liter). Detta mäldelag kom från byarna Rönnö, Grevebygget, Össjöa, Balkeryd, Vänneböke, Baggabygget, Skinnersböke, Klausön och Össjöhult.

Synenämnden antog emellertid att endast ca. 80 tunnor säd skulle kunna förmalas årligen vid kvarnen, och att den skulle kunna hållas i gång "allenast vid inträffade flöden höst och vår".

Därför fick Olaus Henriksson nöja sig med följande mäldelag:

Rönnö                Carl Jönsson                                 10 tunnor

 "                          Per Gummesson                           5  "                                                

Grevebygget äldre Sven Jonsson                           10  "

 "                          yngre Sven Jonsson                   10  "

 "                          Johannes Jönsson                       8  "

 "                          Sven Johansson                            9   "

 "                          Sven Larsson                                 6  "

Össjöa                Carl Johan                                     10  "

 "                          Nils Samuelsson                           3  "

 "                          Johan Andersson                        10  "

 "                          Sven Johansson                            4  "

 "                          Nils Persson                                  6  "

Balkeryd             Christian Svensson                         15  "

 "                          Johannes Svensson                     15  "

 "                          Nils Nilsson                                  10  "

Mälden skulle bestå av råg korn, eventuell havre mäld var ej medräknad.

I syneprotokollet beskrives kvarnen utförligt. Den drevs av överfallshjul. Kvarnhuset var uppfört av timmer 10alnar långt, 9 aln. brett och 4 ½ aln. Högt (6x5,4x2,7 m) Fallets höjd var 5 ¼ aln. (3,15 m). Vattenhjulets diameter var 5 aln. och bredden 1 ½ aln. Hjulstocken var 8 alnar lång och det stora kugghjulet på den 3 ¾ aln. (2,25 m) högt. –Här kanske ska tilläggas, att sådana kugghjul gjordes helt av trä. Kuggarna skulle helst vara av oxelträ, som är både segt, hårt och slitstarkt.

Tilloppsrännan från dammen var 4 alnar lång och en aln bred. Västra dammarmen var 47 alnar (28 m) lång och den östra 25 aln. (15 m).Kvarnstenarna var av 8 spanns storlek, d.v.s. ca. 1,2 m i diameter.

Det antecknades i protokollet, att närmast belägna tullmjölkvarnar var inomTorpa socken Ränte och Forsa, vardera med 2 par stenar, och i Vrå socken Abbeshult med 1 par och Vrå med 2 par stenar. Dessutom fanns det åtskilliga smärrehusbehovskvarnar i trakten.

Kvarnägaren och gästgivaren i Abbeshult Sven Larsson anhöll, att Henrikssons ansökan skulle avslås, dels emedan denna kvarn låg för nära Larssons, 3/4 mil, och dels därför att Balkeryds tre bönder var förut upptagna i hans mäldelag. Pä grund härav förklarades ärendet vilande till nästa ting. Detta hölls samma höst, men Sven Larsson var ej närvarande och förlorade därmed sin talan. Han ålades sedan av länsstyrelsen att ersätta Henriksson med 4 riksdaler banko för dennes inställelse vid tinget.

Olaus Henriksson fick sin ansökan beviljad av länsstyrelsen den 20 maj 1856. I utslaget, som undertecknats av landshövding Carl Mörner jämte E. J. Hagman heter det bl.a.:

"Hwad sålunda förekommit har Konungens Befallningshafwande öfwervägat och pröfwar med stöd af 20. Kapitlet 4 § Byggningabalken samt Kongl. Brefwet den 20. Juni 1805 skaligt tillåta sökanden att å uppgifwet ställe uppföra och begagna en tullmjölqwarn med 1 par stenar om 8 spanns storlek emot den ränta till Kongl. Majt och Kronan, som wid blifwande skattläggning kan komma att påföras och blifwa fastställd".

Henrikssons tillstånd att få göra sin husbehovskvarn till en tullmjölkvarn förorsakade både besvär och kostnader. Domhavanden vid synen den l8 aug. 1855 J. Tornérhielm skulle ersättas med 19 Rdr 4 sk. banko. Nämndemännen skulle ha betalt för sina skjutsar fram och åter samt tre dagtraktamenten vardera. Skjutssträckorna varierade mellan 4 och 12 ½ mil. Ett dagtraktamente utgjorde 32 skilling, och för skjutsen tog man 17 sk. per mil. Sammanlagt kostade de Henriksson 3l Rdr 16 sk. banko.

De synande nämndemännen var: Sven Andersson (häradsdomare) i Nåthult, Andreas Persson i Fageryd, Jöns Jönsson i Annerstad, Gustaf Göransson i Bäck, Måns Andersson i Ormaköp, Andreas Matsson i Loshult och Gumme Svensson i Böshult.

Som framgår av det ovannämnda utslaget skulle den nyblivna tullmjölkvarnen även skattläggas. Detta skedde den29 nov. 1856, sedan de hade blivit utrönt att inga besvär över Konungens Befallningshavandes utslag blivit anförda.

Skattläggningen utfördes av kronofogde J. W. Ahlmark, häradsskrivare C. F. Wendell samt Sven Andersson i Nåthult och Nils Peter Jonsson i Elmås. Vid förrättningen medgavs, att Balkeryd verkligen tillhörde Abbeshults mäldelag, och man kom därför fram till att det återstod 86 tunnor råg och korn till fömalning årligen. Denna förändring minskade ju skatteunderlaget! Endast en ringa del havre kunde tillkomma, varför man stannade för att skatten skulle betalas efter 90 tunnor årligen. Kvarnägarens inkomst skulle utgöras av var 20:de kappe i tull, vilket av 90 tunnor blir 4 tunnor och 16 kappar. ¼ härav skulle betalas i skatt, allt enligt Kongl. Kammarkollegii Bref den 23 okt. 1759 och22 apr. 1774. Denna skatt, ”En Tunna fyra kappar SpannemåI, hälften Råg och hälften Korn att utgå efter årligt medelmarkegångspris från denna dag".

Denna skattläggning skulle emellertid prövas av Konungens Befallningshavande. Slutligen fastställdes den av Kongl. Kammarkollegium i Stockholm den 7 okt. 1858, och skatten kallas här jordeboksränta som omvandlades till 40 skilling 6 runstycken banko. Detta förvandlades därefter enligt Kongl. kungörelse den 11 maj 1855 till Nya räntan (skatten) nämligen 3 kubikfot 5 kannor råg á 2 Rdr 33 öre kbf och 3 kbf 5 kann. korn á 1 Rdr 67 öre = summa 14 Rdr 17 öre årligen.

När Olaus Henriksson hösten 1858 kunde börja mala åt sina grannar mot betalning, hade alltså sju år runnit i väg, sedan den första ansökan om tillstånd härtill inlämnades. Man finner alltså att byråkratien inte är någon ny företeelse, även om den nu för tiden rotat sig fastare och breder ut sig alltmer. Huruvida Olaus och hans hustru Stina Simonsdotter kom att syssla mycket med sin kvarnrörelse är ovist. Det har berättats, att så inte var fallet.

Enligt traditionen och gamla handlingar synes Olaus ha varit en mycket driftig person, som bl.a. skaffade sig extrainkomster genom diverse affärer och körslor.  År 1872 köpte han ytterligare en gård 1/32 mantal i byn.

Då min fader Carl Johansson år 1915 köpte f.d. Olaus Henrikssons gård, vilken hade haft två andra brukare efter Olaus, återstod endast rester av den gamla kvarnen. Vissa av kvarnstenarna användes som trappstenar och andra, senare som trädgårdsbord. På somrarna kunde man bada i bäcken och då använda vattenfallet som en präktig, dusch. På 1930- och 40-talen användes vattenkraften där för att alstra elenergi i mindre skala. Denna  vattenkraft upphörde då  Vrå Elektriska började leverera  ström år 1943 till byn.

Under 60-talets mitt grävdes ett omlöp runt vattenfallet vilket gör att fisk nu kan vandra fritt upp bäcken.

År 2020 växte detta vattenhjul fram.  En dröm som blev verklighet,

Malt Markheden monterar sin hemgjorda turbin för att få elkraft. Foto 1933.

S m å n a m n på gården 1:4 1900-talet.

På en lantgård är det praktiskt med särskilda benämningar på olika åkrar, ängar, backar m.m. Sådana benämningar har ibland blivit kallade s m å n a m n. Vid ändrade förhållanden faller dessa ofta i glömska. De tillhör en svunnen kultur, och de är värda att nedtecknas och bevaras. Här följer några exempel på sådana. 

Åkrar:

Handlareåkern      56°37'26.9"N 13°26'55.2"E    Gesjivareåkern (hade odlats av en f.d. gästgivare)  Hålåkern ,  Logåkern    56°37'27.1"N 13°26'45.6"E  , Källaråkern 56°37'24.1"N 13°26'46.2"E, Västeråker  56°37'26.3"N 13°26'32.3"E , Bexhultaåkern 56°37'15.4"N 13°26'58.1"E , Stora hultaåker 56°37'20.4"N 13°27'07.3"E ,  Lilla hultaåker 56°37'22.2"N 13°27'02.0"E ,Rumpan 56°37'22.8"N 13°27'12.3"E ,  Långa stycket  56°37'23.5"N 13°26'59.4"E , Stora stycket 56°37'25.2"N 13°27'05.9"E  Blöta kärr 56°37'25.3"N 13°27'13.0"E   Vången   56°37'22.4"N 13°26'47.7"E (numera våtmark)  Alet, Hultet . 

Backar m.m.:

Smedbacken  56°37'25.2"N 13°27'05.9"E ,  Bokebacken 56°37'21.2"N 13°26'56.8"E ,  Hultabacken 56°37'20.8"N 13°27'02.7"E , Stora sågabacken  56°37'27.2"N 13°27'37.8"E ,  Lilla sågabacken  56°37'27.3"N 13°27'44.1"E ,  Sågplatsen 56°37'27.8"N 13°27'37.8"E ,  Stora mossen  56°37'34.4"N 13°27'46.1"E ,  Bexhultamossen  56°37'15.4"N 13°27'08.6"E ,                                      

Torpaliden 56°37'29.2"N 13°26'49.6"E ,   Handlareliden     56°37'26.2"N 13°26'58.9"E ,  Kullaberg 56°37'21.4"N 13°26'55.3"E , Bjersers väg  56°37'29.1"N 13°27'10.6"E ,  Vångalien 56°37'24.3"N 13°26'48.6"E   Jären(åsen)  56°37'27.6"N 13°26'43.1"E .

Näslakull. N 56° 37' 18.67", E 13° 27' 36.11"

Mellan byarna Össjöa och Skinnersböke, ligger Näslakull sockenmärke. Näslakull är en höjd uppritat på  Sunnerbo karta från år 1685.

Läs om Svedjebruk  som var vanlig åtgärd för att få bättre växtlighet på 1800 talet.

Mycket av texten ovan är hämtat från boken "Gamla boplatser i Torpa" utgiven av min farbror Malte Markheden år 1998.