Gården A2   Kullagärde

Nedan följer lite uppräkning av tidigare fastighetsägare efter laga skifte 1846.

Vid delningen av gården A år 1872, blev den mellersta delen 1/32 mantal. På denna del fanns redan torpen Johansberg och Lindsberg, men den nya gården blev av någon anledning kallad Kullagärde. 56°37'51.1"N 13°26'41.4"E Kanske på grund av där relativt högt belägna åkrar eller gärden. I varje fall blev det ett vackert och välfunnet namn.

A2 lär vid delningen 1872, eller tidigare, ha köpts av Gudmund (Gumme) Carlsson, f 1830, som då ägde gården D2 1/32 mtl. Han blev alltså nu 1/16 mtl bonde och kom att ägna sej mer åt jordbruket. Tidigare hade han, liksom hans fader Carl Johannesson, delvis försörjt sej på svarvning av spinnrockar, smöraskar, tappkranar o.d.

Det är oklart när bostadshuset på Kullagärde byggdes. Det var lågt i tak, men det var ändå en god bostad, tills det eldskadades år 1972 och ersattes med ett nytt.

Gumme Carlsson gifte sej 1869 med Gustava Jakobsdotter f 1829 i Hinneryd. De var båda baptister, och därför kallades Gustava i Torpa kyrkoböcker för fästekvinna i stället för hustru. Deras barn var : Carl Johan f. 1872 och Justus f. 1877. Carl Johan reste i juli 1892 till sin farbroder Peter Carlsson i Amerika, men han kom tillbaka innan ett år hade gått.

Gumme Carlsson var trots ett handikapp i höger arm skicklig både som bonde och skrivkarl och anlitades ofta för köpehandlingar och bouppteckningar. Som ung hade han skolats av sin farbroder i i Bägaryd. Han avled år 1900.

Justus Gudmundsson, f 1877, efterträdde sin fader på Kullagärde. Hans hustru Julia Katrina Jonasdotter var född 1879 i Hinneryd socken men kom närmast från granngården C. De fick tillsammans sju barn: Gerda f 1904, Joel f 1906, Arvid f 1908, Ivar f 1910, Gottfrid f 1913, Sixten f 1915 och Hugo f 1919.

Justus Gudmundsson var förutom lantbrukare även lantbrevbärare under åren 1920-1945. Först gick eller cyklade han linjen Knäred-Össjöa i många år, men när Vivljunga blivit poststation, utgick linjen därifrån. Även han var skrivare vid bouppteckningar o.d., och ibland skrev han artiklar till vissa tidningar.

På äldre dagar skaffade Justus och Julia sej ett nytt hem i Össjöhult och överlät gården till sonen Sixten. Justus avled 1954 och Julia 1962.

Sixten Gudmundsson, f 1915, blev år 1943 den nye bonden på A2. Han gifte sej 1947 med Sally Gustafsson f 1917 i Odensjö. Sixten hade en tid även taxirörelse, och länge bedrev han en intensiv mjölkproduktion.

År 1991 sålde Sixten gården till brorsonen Börje Gudmundsson f 1945 i Vrå, och hans hustru Susanne Lindgren f 1950. De fick en dotter Lydia f 1979. Lydia bor på stamfastigheten Kullagärde med sin dotter Gustava f 2017.

Från denna gård, A2,avstyckades år 1923 fastigheten 1:12 56°37'56.1"N 13°26'34.7"E till skräddaren Adrian Persson och år 1946 fastigheten 1:20 Sjöhaga till folkskollärare Malte Markheden. Adrian sålde 1:12  1952 till systerdottern Elly Andersson (f Eklund), gift med John Andersson, och 1973 köpte Börje Gudmundsson fastigheten som familjen numera bebor. Även 1:20 Sjöhaga är nu åter tillbaka i Gudmundssons ägo.

S m å n a m n  på gården 1:9  1900-talet.

På en lantgård är det praktiskt med särskilda benämningar på olika åkrar, ängar, backar m.m. Sådana benämningar har ibland blivit kallade s m å n a m n. Vid ändrade förhållanden faller dessa ofta i glömska. De tillhör en svunnen kultur, och de är värda att nedtecknas och bevaras. Här följer några exempel på sådana. 

Åkrar:

Sjöfållen                 Killeåkern ( vid den fanns två källor)

Fårahagsåkern      Gropängsåkrarna      Sjöbjärsäkran

Backar:

Sjöbjär                     Värabacken             Brejebacke

Körkedungen            Killebacken             Märkesbacken

Tomtabacken             Hunnaknölen         Grötabroknölen

Sjöudden.

Johansberg  56°37'52.9"N 13°26'42.7"E

Detta var ett torp på gården A2, vilket fanns där vid laga skiftet 1846. Det var beläget strax norr om den nuvarande gården. Platsen för byggnaderna har sedan blivit åker, varför man inte kan finna några lämningar av dem. Torpkontraktet lär ha varit utfärdat den 17.5.1810.

Johannes Gummesson bodde här från 1839. Han var född 1811 i Össjöa och son till förut nämnda Gumme Carlsson och Kirstin Larsdotter. Hans hustru var Bengta Larsdotter f 1818 i Källshult. Här i Össjöa föddes barnen Gustava f 1839, Maria Christina f. 1842 och Anna Stina f 1844.

Denna familj flyttade till Sunnertorpa.

Magnus Pehrsson f 1816 i Vrå var också bosatt här åren 1840-1841.

På 1860-talet bodde här änkan Katrina Samuelsdotter f 1802 i Vrå.

Carl Persson, f 1837, flyttade 1869 hit från Marsjö i Annerstad. Hustrun Johanna Larsdotter var född 1836 och dotter till Lars Gummesson i Össjöa. Två barn hade de med sej här på torpet, Carolina f 1864 och Lars Peter f 1867. De flyttade redan 1870 tillbaka till Marsjö.

Lindsberg  56°37'55.0"N 13°26'44.0"E

var en backstuga på gården A2. Den låg omkring 100 m nordväst om Johansberg och på norra sidan om den gamla vägen. Här bodde på 1860-talet

Peter Alexander Köllerström f 1814 i Verum i Skåne. Hans hustru Katrina Thorsdotter var född 1813 i Norrtorpa. De kom hit från Råaköp år 1860, De hade flera barn: Carolina f 1841 i Norrtorpa, Carl August f 1846 i Petersborg, Annerstad, Johan f 1848 i Sunnertorpa, Erik Gustaf f 1851 i Råaköp och Ingrid Christina f 1860 i Össjöa.

År 1859 fanns hustrun och barnen i fattigstugan i Sunnertorpa men flyttade därifrån åter till Råaköp, innan de kom till Össjöa. Vi kan förstå att de förde ett oroligt och fattigt liv, och detta orsaken till att mannen kom att tjuvnadsbrott 1836 och 1853. Han dog i Hjortsberga 1868. Barnen utflyttade på olika håll, och änkan levde ensam kvar. Hon dog här 1896

Tomtabacken 56°37'48.5"N 13°26'43.7"E

En backe intill byvägen strax söder om gården på A2 kallas sedan gammalt Tomtabacken. Orsaken lär inte vara att den moderne jultomten eller ens den gamle gårdstomten har sitt hemvist just där. I stället är det så att platsen har varit en byggnadstomt.

Rester av byggnaderna är inte längre synliga, naturen läker som bekant alla sår. Men då jag (Malte Markheden) 1950 undersökte platsen, kunde jag kartlägga grunden till en byggnad. Se kartan!

Det är inte belagt att här skulle ha legat en gård eller ett torp, och omgivningen tyder inte häller på det. Man kan därför mycket väl förmoda, att adelsfolket på sin tid hade ett hus här att vistas i, då de ville kontrollera sina underlydande. Det var inte bara  tjärbränningen, som på 1600-och 1700-talet synes ha bedrivits i stor skala, utan även järnframställningen. Sjön har alltid varit rik på malm - utfälld järnhydroxid - och de stora slagghögarna vid vattenfall i bäcken, särskilt vid Smedjebacken, tyder på att här skett järnframställning inte bara för hemmabruk.