Rönnö
Nedan följer lite uppräkning av tidigare fastighetsägare och boende på Rönnö.
1908 lät sig dåvarande ägarfamiljen fotograferas framför gården på Rönnö. I mitten syns Carolina (f 1846). Hon och Johan Carlsson (f 1840) köpte gården 1869.Johan avled några månader innan fotot togs. På bilden finns sex av deras nio barn.
Rönnö 56°36'57.2"N 13°24'37.1"E är den västligaste gården i Torpa socken. Den gränsar alltså till grannlandskapet Halland, vilket för länge sedan betydde till Danmark. Här vid gränsen finns de gamla gränsmärkena (Herdakull) Hejrakull 56°36'56.7"N 13°23'50.1"E och (Hjortaberg)Hjortabjär. 56°36'30.7"N 13°23'51.1"E Söder om Hjortabjär finns ett tredje gränsmärke som omnäms redan år 1554 nämligen det stora flyttblocket Kullesten (Kursteen) 56°35'53.2"N 13°24'02.6"E . Freden i Brömsbro skrevs år 1645 då Halland blev svenskt.
Rönnö, som ibland kallas Rönnöbygget, Runnabygget, Rånnabygget eller Rånnö, hörde förr till byn Össjöa och var då endast ett torp. Men år 1622 skattlades det och blev 1/4 mantal, senare förmedlat till 1/8 mtl. Arealen är 135 hektar eller 270 tunnland enligt äldre måttsenheter.
När Rönnö först bebyggdes är inte klarlagt, men som framgår av ovanstående har platsen varit bebodd under åtminstone några århundraden.
I början av 1700-talet bodde här bonden Anders, född 1668, med hustrun Elin, f 1680, och barnen Elin, Kirstin och Per. Dessutom änkan Lussa, som avled 1721, samt inhyses Bengta, f 1654, med dottern Kirstin, f 1686.
På 1780- och 90-talen beboddes Rönnö av Pehr Jönsson, f. 1729, med hustrun Martha Svensdotter, f 1730, och barnen Jonas f. 1754, Sven f 1759, Ester f 1764 och Brita f 1768.
Vid 1800-talets början hade gården övertagits av Gumme Pehrsson, f 1769, och hans hustru Brita Pehrsdotter, f 1768, vars fader var föregående ägaren. Gumme hade kommit från Språxhult i Hinneryd socken där hans föräldrar Per Gummesson f 1730 och Margareta Nilsdotter f 1746 ägde en gård.
Två barn till Gumme och Brita är nämnda i husförhörsböckerna 1800-1821, Per f 1800 och Maria f 1802. Gumme Pehrsson dog år 1832, och gården övertogs av sonen
Per Gummesson och hans hustru Johanna Jonasdotter, f 1800 i Vrå, som hade inflyttat till Rönnö 1821. Här föddes deras döttrar, Maria 1822 och Catharina 1824. Ovan nämnda Ester Pehrsdotter f 1764 dog här år 1827.
Gumme Pehrsson dog här år 1832,men hans hustru Brita levde till 1845. Hon hade de sista åren varit mycket sjuklig.
Per och Johanna hade även pigor och drängar på 30-talet, exempelvis Bengta Johannesdotter, Peter Carlsson och Carl Olofsson.
År 1839 inflyttade hit Carl Jönsson från Gashult där han var född 1818. Han gifte sig med yngsta dottern i huset, Catharina (Katarina), och 1840 föddes deras son Johan. Samtliga utflyttade 1843 till Gashult.
Samma år kom i stället hit Magnus Nilsson, född i Rås 1816. Han tog Catharinas äldre syster Maria till maka. Och han övertog också gården Rönnö. År 1844 föddes deras dotter Gustava.1849 föddes Johanna.
År 1846 sålde Magnus halva gården, 1/16 mantal till Carl Jönsson från Gashult och hans hustru Catharina. Köpesumman var 388 Riksdaler 42 skilling 2 runtycken. Svärföräldrarna Per och Johanna tillförsäkrades livstids undantagsförmåner.
Magnus Nilsson avled år 1851,och 1862 sålde änkan Maria sin gårdsdel 1/16 mtl till Carl Jönsson för 1000 Riksdaler riksmynt.
Barn till Carl Jönsson och Catharina: Johan f 1840 Gustava f 1844, Benedicta f 1847 och död samma år, Johannes f 1848, Johanna Maria f 1855, tvillingarna Peter och Emma f 1861.
Nästa ägare till Rönnö blev Carls och Chatarinas son Johan Carlsson och hans hustru Carolina Gustafsdotter, f 1846 i Hinneryd. De köpte gården 10.11.1869 för 2000 Rdr Rmt plus en mängd undantagsförmåner för säljarna. Dessa skulle (årligen) få en tunna råg, en tunna korn och en tunna havre med 42 kappar på tunnan, vidare 2 tunnor potatis med 42 släta kappar på tunnan. De skulle också få ta skogen på den i torpplan, från vilken Sven Johansson nyss hade avflyttat. Men undantagsförmånerna skulle inte gälla, förrän de förra undantagsinnehavarna Per Gummesson och Johanna hade avlidit.
Den Carlssonska familjen på Rönnö blev med tiden tämligen talrik: Sven Peter f 1868, Selma Maria f 1870, Johannes f 1873, Mammeli f 1875, Albin f 1877,Alma Gustafa f 1880, Ida f 1883, Hilda f 1885 och Otto f 1890. Av dessa flyttade Selma, Johannes och Albin till Nordamerika, men Selma och Albin återkom och slog sej som de övriga syskonen ner i hemtrakten. Mammeli var en tid kringvandrande sömmerska och bar sin symaskin med sej på ryggen.
År 1908 avled Johan Carlsson. I bouppteckningen efter honom värderades hans gård till 3300 kr. Vi ser, att stutar (oxar) användes som dragare, någon häst finns inte med i förteckningen. Man hade tre stutar, fem kor, tre kvigor, två kalvar samt en del smådjur. På bankkonton fanns mer än 4000 kr,vilket måste anses som en stor summa, då en ko värderades till 50 kr,tre bord till 2 kr, tio stolar tili 1,50 kr, en symaskin till 10 kr osv.
Dödsbodelägarna sålde den 4.11.1913 skogen på Rönnö till virkeshandlanden Sidon Johansson i Lidhult för 19 000 kr. Samma dag sålde de sedan gården till samme köpare för 6000 kr med tillträde den 14 mars 1914. Auktion på inventarierna höll man den 12.8.1914.
Efter försäljningen av gården flyttade änkan Carolina med döttrarna Alma och Hilda samt sonen Otto, till Balkeryd. Där bodde hon hos dottern Mammeli och hennes make Axel Pettersson till sin död år 1916.
Under de tre år Sidon Johansson ägde Rönnö avverkade han det mesta av skogen. År 1917 sålde han gården för 6500 kr till August Johansson, f 1869, med hustrun Agnes Norèn, f 1887. Det blev åter en stor familj här, som nu fick ta hand om den ganska skövlade egendomen. August hade med sin första hustru sonen Einar f 1907. Hans barn tillsammans med Agnes var Agda f 1912. Ally f 1914, Harry f 1915, Gösta f 1920, Ina f 1927och Elvy f 1930. Hon dog redan 1931, och utom dessa föddes fyra söner, som alla dog unga.
August och hans familj nyodlade mycket mark på Rönnö. Stora kostnader måste också nedläggas på plantering av ny skog. Jag (Malte Markheden)har själv varit med flera gånger där vid sådan skogsplantering.
År 1933 sålde August Johansson gården till dottern Agda och hennes make Birger Olsson. Han hade då tagit undan en avsöndring om 15 tunnland vid gränsen till Vrå socken. Här hade han byggt sej ett hus för ålderdomen på den s.k. Ängabacken. Birger och Agda bodde kvar med sina två barn på Rönnö till 1935, och de blev de sista invånarna här.
August Johansson återtog gården men sålde den år 1936 för 6500 kr till Hultskog i Torup och Arvid Johansson i Kinnared. Dessa sålde skog samt rev 1938 ner bostadshuset. Av timret sågade de plank och byggde därav två villor i Torup.
Gården köptes därefter av skogsvårdskonsulent Gunlidh för 12'000 kr. En senare ägare var förvaltare Gunnar Nilsson, Ljungby. År 1961 köpte Allan Balkhed f 1915 i Balkeryd gården Rönnö. Den sammanslogs med hans övriga egendomar: fyra gårdar i Balkeryd och två i Össjöa. Efter Allans död övertog hans 2 söner Evert f 1952 och Rolf f 1958 fastigheterna.
August och Agnes bodde alltså kvar på Rönnö men nu i sin villa på Ängabacken 56°37'15.1"N 13°24'30.3"E . August avled år 1950 men Agnes levde kvar till 1953. Villan blev därefter bebodd av sonen Gösta Rönnefeldt för att senare ägas av hans systerson Roland Rönnefeldt.
I slutet av 1990-talet började Naturvårdsverket undersöka möjligheten att bilda Rönnö Naturreservat. Beslut togs och Rönnö och delar av gårdarna F, E och D2+D3 ingår nu i reservatet. Att bilda reservatet tog långtid, med ersättningsmark och annan ersättning till fastighetsägarna. År 2017 är man i full gång med att anordna parkeringsplatser och farbar väg, med bil, till reservatet. Nyttan med denna åtgärd att tvångsinlösa mark har stött och blötts bland gemene man. Blir denna natur bättre med ett statligt ägande mot olika skogsbönders skogsskötsel och med vår svenska allemansrätt. Ja kanske vi måste ta dessa grepp, för att värna naturen för eftervärlden. Tyvärr dödar granbarkborren många granar, som får stå kvar i reservatet och som sedan blir rena barnkammaren för fler granbarkborrar för att sprida sig vidare till kringliggande friska produktiva skogar. Skogsvårdsstyrelsens rekommendation är att minimera spridningen av granbarkborren, men tydligen gäller detta bara i privatägd skog.
Det är vanligt att man på en bondgård har särskilda namn på åkrar, ängar, backar m.m. Detta är naturligtvis en praktisk detalj, då man t.ex. ska fördela arbeten o.d. Här följer några sådana namn från Rönnö:
Å k r a r: Grevalesåker, lkesåker, Kallgårn, Kallgårdsåker, Körkelesåker, Pellåker, Stugåker. - Le är grind, ike är eke, kallgår är kålgård eller nutidens köksträdgård. Grevalesåker är åkern vid grinden mot Grevabygget.
B a c k ar m.m: Backastättedunge, Ekeråsbackarna, Fresparken, Fårabacken, Länsbyggebackarna, Oxaskogen, Teppakullsbacken, Tjärbacken, Ängabacken 56°37'15.1"N 13°24'30.3"E , Össjöadungarna.
Ä n g a r: Gatefloen, Intaget, Märrakärret 56°36'36.7"N 13°23'57.1"E , Ängarna.
Malte Markheden skrev 1995 i boken Gamla boplatser m.m. i Torpa följande:
”När man nu 1995 kommer till Rönnö, är det med vemod man ser granskogen breda ut sej där det förr fanns åkrar och blomstrande ängar, där man i tidiga morgnar från stugfönstret kunde se rådjuren och hararna beta, där människor i århundranden levt och funnit sin bärgning. Här kan man inte längre tala om ”öppna landskap". Det skulle möjligen vara efter nästa kalhuggning. Dock finns det fortfarande en idyll kvar på den forna gården. Vid vägen västerut ett stycke mycket vacker och sevärd bokskog.”
År 2017 skulle Malte kanske få sin önskan uppfylld. Reservatet har börjat hugga bort granskogen och som det står i skötselplanen ska odlingsmarken hållas öppen.
M ä r r a kä r r e t. 56°36'36.7"N 13°23'57.1"E
Beträffande denna våtmark berättade Elisabeth Davidsson följande sägen. - Hennes moder Mammeli Johansson hade växt upp på Rönnö.
För länge sedan hade Marja på Rönnö en vit märr, som hon brukade rida på till kyrkan. Då märren gick ute på bete, brukade hon klara sej mot anfall av vargar genom att lägga sej på rygg och sparka mot angriparna. Men så hände det en gång att vargarna lyckades driva ut märren i ett kärr i närheten av Hjortabjär (gränsmärket i SV). Där kunde märren inte klara sej utan föll offer för ulvarna. Sedan dess kallas kärret för Märrakärret.
Här får jag inte glömma att nämna Rungehall. Den är ett stort stenblock på omkring tio ton, vilket balanserar på berggrunden så att man med en hand kan få det att gunga, varvid ett rungande ljud uppstår. Det är beläget på gränsen mellan Rönnö och Vrå socken.
Den lilla bergsknallen Hejrakull ligger längs den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. För flera hundra år sedan tävlade tre vallpojkar om vem av dem som kunde komma först till Hejrakull. En pojke startade från Knäreds kyrka, en från Torpa kyrka och den tredje från Vrå kyrka (tänk,utan dagens mobiltelefoner). Den som kom sist till mötesplatsen skulle de två andra stena till döds. Pojken från Torpa kom sist och den minnessten som idag står på platsen är rest över honom.
I själva verket är stenen på röset ett gränsmärke, som byggts på under årens lopp. Vid lantmäteriförättning 1791 byggdes ett femstenarör på platsen. Det består avfyra stenar och en större mittsten, den s k hjärtstenen. Lantmätaren avslutade beskrivningen av femstenaröret 1791 med följande ord: "Sluteligenpå detta Landamärke sattes en sten uti" . Här möts Torpa, Vrå och Knäreds socknar.
De gamla gränsmärket mellan Danmark och Sverige. Nu 2018 en ganska igenväxt backe ute i mossmarken.
Stort flyttblock söder om Rönnö strax norr om Joringsmossen, som omnäms redan år 1554 som gränsmärke mellan Danmark och Sverige .
Backstugan Rönnö. 56°36'35.6"N 13°24'31.2"E
Detta torp var beläget i södra delen av Rönnö vid en väg mellan Rönnö och Länsbygget i Skinnersböke. I kyrkböckerna kallas det en backstuga, men i en köpehandling gällande gården kallas det ett torp.
Hit flyttade i slutet av 1840-taret Anders Johansson f I807 i Skifteryd, med hustrun Johanna Nilsdotter, f 1820 i Rås, samt barnen Ingjerd f 1839, Maria f 1844 och Helena f 1845. Familjen kom från Stackarp, där barnen var födda. sedan de kommit hit till torpstugan 1847 föddes Johannes 1949, Magdalena 1851, Benedicta 1858 och Carl August 1862. Detta år flyttade familjen till ett torp (Andersatorpet) 56°37'22.5"N 13°26'05.7"E i Össjöa.
År 1858 kom ytterligare en familj till Rönnös torp. Det var Anders broder Sven Johansson f 1818 och hans hustru Martha Nilsdotter t 1824. Hon var syster till Anders hustru. De hade med sej barnen Johanna f 1843 i Stackarp samt Ingrid och Matilda födda 1847 resp.1853 i Össjöa.
Man kan förmoda, att det nu blev ganska trångt om utrymmet i den lilla torpstugan. Svens familj utökades här med barnen Johannes f 1858, tvillingarna Theckla Maria och Nelina Sofia f 1860 samt Teodor f 1863. Theckla dog redan 1862.
Denna familj flyttade 1869 tillbaka till ett torp i Össjöa (Lilla Torpet på gården B). Enligt Teodor Svensson (här ovan) brann, stugan ner, och detta var orsaken till att man flyttade från Rönnö.
Kan det vara så här det såg ut på slutet av 1800-talet ?
År 2017 såg det ut så här.Murstocken bakom skylten och källaren syns i överkant på bilden
Jättestenen i Fjärhanamossen strax söder om Rönnö är kanske också värt ett besök.
Fjärhana = tjäder
Det sägs: En jätte, som var i Knäred fick höra kyrkklockorna i Torpa ringa. Då blev han arg och slängde en sten, men den nådde aldrig fram utan hamnade i Lensbyggets mosse.
Gränsmärke i form av ett jordfast block, 3x2.5 m (NÖ-SV) och 1.5m h. På NÖ, lodräta sidan, ca 0.2 m ovan markytan är en tung liknande naturbildad figur, ca 0.15 m h, 0.05 m br. Enligt Karlsjö har Tungestenen inte åberopats som riksgränsmärke.
