Medeltidens konst
Medeltiden i Europa beräknas i tre olika tidsperioder, Äldre medeltiden (500-1000), Högmedeltiden (1000-1300), och Senmedeltiden (1300-1500). Under medeltiden grundlades mycket av den sociala, kulturella och ekonomiska strukturen som våra samhällen består av fortfarande idag. Många europeiska städer grundades på den här tiden och på landsbygden organiserades odlingslandskapet med byar och gårdar som bestått under flera århundraden. Det nedtecknades lagar som gällt ända fram i våra dagar. Själva basen för kultur och uppfostran var kristendomen och den formades av kyrkor, kloster och universitet. Det var alltså kristendomen som inspirerade mest, lidande och sjukdom var mycket vanligt på målningarna även under denna tid.
Mycket utav den konsten som gjordes under medeltiden beställdes av kyrkan, som var den enda samhällsinstitutionen som hade råd att bekosta konst. Den kristna bildkonsten användes för att förmedla det kristna budskapet.
Många av de konst kunskaper från antiken hade gått förlorad, , och den medeltida konstens gestalter blev nästan uteslutande tvådimensionella. På grund av kunskaps brist runt perspektiv användes ett värdeperspektiv för att kommunicera med betraktarna. Det viktiga var att bilden skulle vara så tydlig och enkel som möjligt för att alla skulle kunna uppfatta det kristna budskapet. Syftet var att låta den himmelska världen bli synlig på jorden. Största delen konsten under medeltiden gjordes av munkar, på det sättet blev medeltidens konst mycket kristen. Man målade evangelisterna och deras olika symboler och så målade man mycket Jesus på korset.
Bysantinsk konst
den konst som utvecklades i Bysantinska riket fr.o.m. kejsar Justinianus I (527–565). (Konsten från rikets första ca 200 år inräknas i den tidigkristna konsten). I begreppet bysantinsk konst inkluderas den konst som utfördes utanför Bysantinska rikets gränser och som var starkt påverkad därifrån, t.ex. i Ryssland (från ca år 1000).
Den bysantinska konsten manifesteras huvudsakligen i mosaiker, fresker, ikonmåleri, bokmåleri, elfenben, emalj, silver, guld och textil.
Romansk konst och arkitektur 900-1100
Den romansks konsten och arkitekturen var konst och arkitektur som man skapade i västra Europa på 1000-talet och 1200-talet. Kyrkor i romansk stil har tjocka murar och inte många fönster. Fönstren och portarna har rund båge upptill. Romansk stil kallas också rundbågestil. Den mest berömda kyrkan i romansk stil i Sverige är Lunds domkyrka.
Konsten använde man framför allt för att smycka kyrkorna. Konstnärer gjorde stora stenskulpturer och snidade och målade också träskulpturer av helgon. Dessutom skapade de målade fönster genom att sätta samman bitar av färgat glas. Sådana fönster hade inte funnits tidigare.
I klostren dekorerade munkarna handskrivna böcker med detaljrika mönster och många symboler. Vävare och sömmerskor framställde dyrbara bildvävnader, till exempel Bayeuxtapeten.
Gotikens konst 1200-1500
Från 1200-talet till 1400-talet började man bygga katedraler med en ny stil, som efterträdde den romanska stilen, den Gotiska stilen. Kyrkor i gotisk stil är höga med rätt tunna murar och har många och stora fönster, och fönstren har glasmålningar. Portarna och fönstren har spetsiga bågar. Den gotiska stilen kallas också spetsbågestil, med spetsbågiga valv. Den nya tekniken att stötta väggarna med strävbågar gav möjlighet att göra stora glasfönster. Hela byggnaden verkar sträva uppåt, som om den ville bli ännu högre. Stora gotiska kyrkor är vanliga i Frankrike och England, till exempel Notre-Dame i Paris och Westminster Abbey i London. Den största gotiska kyrkan i Sverige är Uppsala domkyrka.
Skulptur och måleri fick ett annat uttryck och blev mer realistiska och mänskliga. Bilderna fick volym, ljus och skugga och målades med rumsperspektiv. Giotto di Bondone var en verksam konstnär under 1300-talet i Italien som bidrog till den nya stilen, uttrycket blev mänskligare mer dramatiskt, man känner igen sig och kan leva sig i bilderna på ett helt nytt sätt.