Nästan all konst som producerades under medeltiden beställdes av kyrkan, den enda samhällsinstitution som var tillräckligt rik för att kunna bekosta konst. Eftersom den mesta allmogen var illitterat användes bildkonsten för att förmedla det kristna budskapet vid sidan om de kristna ceremonierna. Mycket av den konstnärliga traditionen från antiken hade gått förlorad, och den medeltida konstens gestalter är nästan uteslutande tvådimensionella. Eftersom man saknade kunskap om perspektiv användes ett värdeperspektiv för att kommunicera med betraktarna. Det viktiga var att bilden skulle vara så tydlig och enkel som möjligt för att alla skulle kunna uppfatta det kristna budskapet. Syftet var att låta den himmelska världen bli synlig på jorden.

Konstnärerna var under medeltiden anonyma.

Bysantinsk konst

Kejsar Justinianus med sitt hov, framställda som representanter för den kristna läran. Kejsaren var både det världsliga och

kyrkans överhuvud.

Glas och guldmosaiker från Ravenna i Italien ca 500 e.kr.

Romansk konst 900-1100

Europa var efter romarrikets fall ett splittrat och oroligt område.

Klostren kom att få en stor betydelse som kulturcentra. Förutom att leva sitt liv enligt klosterreglerna som innebar ett religiöst liv i kyskhet och egendomslöshet ägnade munkar och nunnor sig åt arbete inom vetenskap och odling. Där handskrevs bibeltexter med bilder i lysande färger och inläggningar med bladguld i en en ornamentlik icke naturalistisk stil.

Detta kallas iluminationskonst som kommer av latinets lumen som betyder ljus. I klostren fanns också skolor, sjuka kunde få vård och resande husrum för natten.

I takt med att kristendomen spreds av klostren och den katolska kyrkans män så byggdes mängder av kyrkor på landet och i städerna där kyrkans ledare, biskoparna fick mäktiga katedraler uppförda. Cathedra betyder biskopssäte på latin.

Kyrkornas väggar täcktes av kalkmålningar i samma stil som munkarnas handskrifter. Målningarna kallades ”de fattigas bibel” I samma anda fick kyrkorna skulpturer och reliefer som man finner i utsmyckningen av kyrkportarna och på pelare och dopfuntar.

Valvet är det mest dominerande inslaget i arkitekturen. Att kyrkorna blev periodens mest dominerande byggnader är inte så konstigt, då den katolska kyrkan var den rikaste, mest kultiverade och allestädes närvarande organisation.

På medeltiden betraktades inte skulptur, arkitektur och måleri som enskilda enheter i förhållande till varandra. Tvärtom ansåg man att dessa skulle medverka och försköna det enda verk som ansågs betydelsefullt: den kyrkliga byggnad som menigheten uppförde åt världens skapare.

Den romanska arkitekturen var den första stilen i europa som fanns representerad över hela kontinenten. Denna enhetlighet blev möjlig genom att medeltidsmänniskor i större omfattning än tidigare började färdas över Europa: handelsmän, adelsmän, riddare, konstnärer och bönder lämnade sina hemtrakter för att föra krig, bedriva affärer och, inte minst, för att genomföra pilgrimsfärder, i synnerhet till Santiago de Compostela i Galicien i nordvästra Spanien.

Termen "romansk" har modernt ursprung och kommer sig av att man såg ett direkt samband mellan arkitekturen under denna period och romersk arkitektur.

Gotikens konst 1200-1500

Huvudartikel: Gotiken

Gotikens alla kännetecken hade redan utvecklats på olika håll i, i första hand, Frankrike när alla dessa erfarenheter av katedralbyggandet sammanställdes till en ny stil i klosterkyrkan Saint-Denis under Abbot Suger. Det blev inledningen på den första genuint kristna byggnadstraditionen. Den klassiska arkitekturens statiska karaktär och betoning av delarnas funktion fick ge vika för en organisk helhet där alla delar sammansmälte till konstruktiv princip som var helt ny. Gotiken grundelement - Spetsbågen, strävpelaren och kryssribbvalvet - samverkade i katedralerna och möjliggjorde enorma stenmonument vars skulpturala utsmyckning saknar motstycke i historien.

romansk gotisk

Också i städerna var situationen en annan, de första universiteten grundades, borgare och köpmän blev allt mäktigare och kyrkan var inte längre den ända betydande kulturbäraren. Intresset för vetenskap och människans tilltro till sin egen förmåga att förstå och tänka över världen växte sig allt starkare.

Den Gotiska katedralen

1. Konstruktiva egenskaper

Upprinnelsen till den gotiska arkitekturen var strävan att uppföra kyrkobyggnader av basilikatyp, det vill säga med högre mittskepp och lägre sidoskepp. Svårigheten bestod i att föra ned trycket från de massiva korsvalven i mittskeppet utan att vara tvungen att ta till alltför grova murar som stöd. Den gotiska arkitekturen använde sig av tre sammanhängande konstruktiva principer för att lösa problemet: det fyrdelade kryssribbvalvet, spetsbågen och strävpelaren.

Västra sidan av katedralen i Reims, Frankrike.

Genom att trycket från valven nu fördes ned i bestämda punkter istället för jämnt fördelat över en hela muren kunde man helt enkelt ta bort delar av muren. När man lät de utvändiga strävpelarna uppta stora delar av trycket från valvet kunde ytterligare stora delar av muren ersättas med fönster. Genom att brottet mellan valvets horisontella krafter och den vertikala muren inte längre blev så markant kunde man ersätta den tidigare rundbågen med spetsbågen som lättare kunde anpassas till olika spännvidder.

Även andra detaljer som kan sägas vara typiska för den gotiska arkitekturen kan härledas direkt ur dess konstruktiva grundprinciper. Knippelarna utgör naturliga fortsättningar på ribborna i valvet; spetsbågen hänger samman med de konstruktiva formerna och skrevs ofta in i höga gavlar som direkt avspeglades i takets lutning.

Där den romanska arkitekturen förblev bunden till de statiska antika byggelementen och artikuleringen mellan burna och bärande delar, upphävdes dessa motsatser i den gotiska arkitekturen som i stället strävar uppåt.

2. Unggotiken

Klosterkyrkan Saint-Denis interiör

I koromgången i klosterkyrkan Saint-Denis användes för första gången spetsbågiga kryssribbvalv på ett medvetet sätt, och dess invigning 1144 med närvaro av Ludvig VII, Abbot Suger och biskopar från hela Frankrike kan sägas inleda den gotiska epoken. "Hela sanktuariet genomströmmas av ett mirakulöst och kontinuerligt ljus, som tränger in genom de allra heligaste fönstren" som Suger själv uttryckte det.

Notre-Dame i Paris med södra transeptet i förgrunden

3. Höggotiken

Katedralen i Reims

I Notre-Dame i Chartres kom den gotiska stilen omkring 1200 att först hitta sin balans mellan detaljer och helhet.

4. Sengotiken

Koret i Sainte-Chapelle

i Sainte-Chapelle som från början tänktes som ett helt uppglasat skrin kring den relik, Kristi törnekrona, som förvarades där. Dess kor består nästan uteslutande av glas, och dess stödsystem har minimerats till vertikala pelare som tryckts mot den höga fasaden.

gotik och tidig renässans 1300-1400

Renässansen förebådas dels i gotikens skulpturer, dels i Giottos måleri på 1300-talet i Italien. Uttrycket blir mänskligare mer dramatiskt, man känner igen sig och kan leva sig i bilderna på ett helt nytt sätt. Städer handel och hantverk växer, verkstäder blir fabriker, tekniska framsteg görs som gör att ekonomin blomstrar. Borgarna blir rika och de första bankerna ger arbetsfria inkomster genom ränteinkomster på lån. Förutom kyrkan växer det genom denna utveckling nya beställare och sponsorer och uppdragsgivare för konstnärerna.

På alla livets områden griper man verkligheten: på universiteten, genom filosofin, i upptäcktsresandet och astronomin blir en viktig vetenskap som sätter jorden i centrum i solsystemet. Människan ställs i centrum.

På alla livets områden griper man verkligheten: på universiteten, genom filosofin, i upptäcktsresandet och astronomin blir en viktig vetenskap som sätter jorden i centrum i solsystemet. Människan ställs i centrum. Humanismen står gentemot kyrkans tidigare envälde. Antiken värden och konst återupptäcks och det sker en pånyttfödelse = renässans av antikens ideal.

Cimabues madonna är exempel på den romanska stilen där bilderna var mer symboliska och eftersträvade inte yttre likhet.Giottos madonna är exempel på hur måleriet nu skildrar hur en verklig människa ser ut. Tyngden, blicken och det tredimensionella i bilden. Uttrycket blir mer levande.

I Giottos konst framstår människan för första gången sedan antiken som levande och rör sig i ett verkligt rum fyllt med naturtroget återgivna detaljer.