Grekland
Den Grekiska kulturens begynnelse utvecklades under tredje och andra årtusendet f.Kr på de Egeiska öarna, på Kreta, och i området runt Egeiska havet.
Utgrävningar har avslöjat ett livligt och färgstarkt samhälle som fick ett våldsamt slut runt 1400 f.Kr, förmodligen ett vulkanutbrott.
Den mykenska kulturen skapades av de första grekerna, som vi vet kom till Grekland omkring 2000 f.Kr. Det är detta folk och deras liv som Homeros berättar om i sina dikter Iliaden och Odyssén. På 1100 – talet f.Kr försvann den mykenska kulturen på grund av stridigheter inbördes och invasion av grekiska stammar från norr.
Det var efter 800 f.Kr som grekerna började bilda stadsstater. De olika stadsstaterna utvecklade många olika former av styrelser och det var här som man först utövade demokrati, det vill säga styrelse genom allmänna val.
Antikens Grekland har en tusenårig historia och betraktas av många som den västerländska civilisationens vagga. De antika grekerna stod emot perserrikets erövringsförsök, överlevde Romarrikets erövring och uppgick senare i det bysantinska riket. Romarriket påverkades mycket starkt av grekisk kultur, vilket bidrog till att den spreds ut över Europa.
De olympiska spelen, för att nämna ett exempel, har sitt ursprung i det grekiska kulturarvet.
Religion
De olika grekiska folken tillbad de tolv viktigaste gudarna (Zeus, Hera, Poseidon, Apollon, Artemis, Afrodite, Ares, Hefaistos, Athena, Hermes, Dionysos och Demeter) men dessa gudar kunde ha olika uppenbarelser på olika platser. Exempelvis Atens skyddsgudinna var Athena; i Sparta och Efesos dyrkades Artemis; i Korint stod Afroditekulten i centrum; i Delfi och Delos vördades Apollon; och i Olympia Zeus.
Grekiska städer hade en skyddsgud som ofta tillerkändes lokala epitet som beskrev gudens lokala natur. Större städer kunde kosta på sig flera tempel tillägnade olika gudar men seden att identifiera enskilda platser med bestämda gudar fortlevde genom hela antiken och när olika städer krigade med varandra relaterades kriget till konflikter mellan olika gudar. I till exempel Iliaden finns gott om exempel på detta.
Gudarna
De grekiska gudarna var många till antalet och hade olika mängder makt. Ofta talas det om 12 stolar i gudarnas boning, där de ibland samlades för att hålla rådslag. De första gudarna var nästan alla barn till titanerna. Gudarnas härskare, Zeus, och hans hov höll till på berget Olympen. Andra gudar drev omkring mellan himmel och jord och andra, som Dionysos och Pan, föredrog att leva bland människorna.
Grekerna byggde tempel åt sina gudar och varje stad hade sin egen skyddsgud. Till exempel dyrkade man i staden Aten främst vishetens gudinna Athena. Man tillbad gudarna i religiösa sammanslutningar som kallades kulter. Varje gud hade sin egen kult, som formades efter vad den guden stod för och vilken typ av personlighet han/ hon hade.
De flesta av gudarna var odödliga, men man kan se i sagorna hur de ändå råkar illa ut ibland och kan bli allvarligt skadade. Gudarna hade inte blod i sina ådror utan en mystisk mineral som kallades ikor. De åt och drack en särskild föda kallad ambrosia för att hålla sig evigt unga. När de besökte människorna förklädde de sig till vanliga män och kvinnor, eller till djur. Det kunde vara farligt för en människa att se en gud i dess rätta form.
Gudarna hade många kärlekshistorier, både med varandra och andra varelser som människor och naturväsen. Avkomman av en sådan kärlek blev själv en gud, eller åtminstone en mycket märklig människa. Många berömda hjältar är söner till gudar.
Demokrati
Den blomstrande ekonomin ledde till krav på inflytande från befolkningen i grekland. Kungar, tyranner och aristokrater störtades av städernas medborgare. Utvecklingen kulminerade i Aten där en politisk reform gav alla medborgare rätt att rösta i viktiga frågor. Det sägs ofta att inget folk har haft mer makt än det atenska, men detta inflytande gällde bara fria män över 20 års ålder (vissa källor säger 18 års ålder, andra 21 års ålder) som var födda i Aten av atenska föräldrar. Inga kvinnor hade någon rösträtt. Med andra ord en minoritet av befolkningen (ca 30 000 av Atens 300 000 invånare). Det atenska demokratiska idealet kom emellertid att snabbt spridas i Grekland och ersätta de tidigare kungadömena och styrande aristokratierna.
Grekisk Konst
Huvudartikel: Geometrisk tid
Redan det mykenska vasmåleriet hade använt abstrakt dekor för att betona de sammansatta vasernas delar. Detta stildrag förstärktes ytterligare mellan 1050–700 f.Kr. och denna period har därför kallats den geometriska. Vaserna, som nu framför allt användes som gravmonument, dekorerades med horisontella band som fylldes först med enkla bågar och cirklar och därefter med meanderslingor, svastikor, trianglar och andra linjära former. Stilen förknippas intimt med uttrycket horror vaccui, "rädsla för tomrummet". All dekor accentuerade vasernas olika sektioner: fot, buk, skuldra och fot.
Huvudartikel: Arkaisk tid
Arkaisk tid: stilperioden 800-480 f.Kr.
Det är under den klassiska tiden som den grekiska konsten uppnår den form som kom att bli norm under de kommande 2000 åren. Innan den grekiska konsten började gå på export under efterföljande epoker uppnådde den en balans mellan teknisk briljans och skön harmoni som ingen överträffat sedan dess. Måleriet och skulpturen släpper all bundenhet vid planet, och gestalterna i konsten tycks nu för första gången kunna röra sig fritt. Kontraposten och förkortningarna gjorde att människan nu återgavs naturligt och uppnådde en grad av realism som inte tidigare skådats. I arkitekturen sker en parallell utveckling där den långa utvecklingen av templet från de första megaronerna 3000 år tidigare når sin formfulländning och staden börjar hitta sin moderna form nedanför tempelberget där agoran, torget, blir vardagslivet nya centrum.
Arkaisk Klassisk
Relief från parthenontemplet på akropolis i Athen ca 400f.kr.
Apollo bronsstaty från Delfi ca 400 f.kr
Apollo ca 400 f.kr.
Med hellenistisk konst avses den grekiska konst som producerades omkring 300–30 f.Kr. i det stora område som Alexander den store hade erövrat.
När Alexander den store erövrat hela Orienten hade ett stort antal nya städer grundats och många gamla hade raserats i krigen. I hela den hellenistiska världen fanns ett stort behov av nya offentliga byggnader som idrottsplatser, teatrar, torg. Dessutom tillkom beställningar till privata bostäder, trädgårdar och gravar som behövde utsmyckning.
Konstnärerna levererade det som beställdes, verklighetsillusion blev norm och arkitekterna överträffade varandra i grandiosa skrytprojekt – flera av världens sju underverk tillkom under denna period. I de nya medelhavsmetropolerna, som Alexandria, Rhodos och Pergamon, reducerades de grekiska myterna och gudarna till litterära teman och gestalter. Den beundrade grekiska konsten utvecklades här till en maniererad stil som lade tonvikten vid patos och teknisk konstfärdighet
Huvudartikel: Hellenistisk konst